- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
702

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 oktober 1949 - TV, av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(702

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2. Utfällningen av det fluorescerande belägget på
TV-rörets insida år en långsam och mycket känslig operation,
som RCA har lyckats mekanisera.

industrin, vilken den 3 november 1946
annonserade en rad olika typer av TV-mottagare till
salu i det tjogtal städer, där
televisionssändningar då fanns inom räckhåll. Publiken, som
genom återutsändningen av partimötena vid
presidentvalet 1944 — och ännu mera av
världsmästerskapsmatchen mellan Joe Louis och Billy
Conn i juni 1946 — hade fått blodad tand på
televisionen, satte i rullning den lavin, som
närmast har symboliserat den hittillsvarande
utvecklingen, där allt har gått efter en geometrisk
progression.

I slutet av 1946 räknade man med att antalet
televisionsmottagare i hela USA var omkring
10 000. Ett år senare var siffran över 200 000
(måndagen och tisdagen efter Joe Louis—Joe
Walcott matchen i december 1947 såldes det
2 400 mottagare!). I maj 1948 fångade man in
en konkret notering i denna inflation, nämligen
325 000 mottagare, av vilka hälften fanns i New
York-området. Vid årsskiftet 1948—49 var
antalet mottagare i runt tal 1 miljon och den 1 juli
i år hade 1 992 602 TV-mottagare sålts i USA.
Vid 1949 års slut beräknas siffran ha kommit
i närheten av 3 miljoner, och de nyktraste
prognoserna pekar på 9 miljoner mottagare 1951
och 16 miljoner 1954.

Antalet sändare har endast varit begränsad av
tillgången på kanaler och FCC:s licensvillkor. De
18 sändarna av 1947 hade i slutet av 1948 blivit
49; i maj 1949 var 65 TV-sändare i drift, 57
licenser var utfärdade och 319 ansökningar fanns
under behandling. De i gång varande sändarna

täckte vid samma tid en befolkning av 65
miljoner, och vid 1949 års slut kommer drygt
hälften av Förenta Staternas befolkning att ha
en TV-sändare inom räckhåll.

Antalet tillverkare av mottagare har ökat från
20 år 1948 till ett hundratal nu; 4 firmor
tillverkar sändarutrustningar, 16 gör televisionsrör
och över 300 firmor producerar delar eller
tillbehör av olika slag.

En studie i megabucks’

Televisionens ekonomi har hittills varit en
dyster tavla bokföringsmässigt sett, men den är
ljus och löftesrik ur synpunkten av den villighet
och framåtanda, med vilken den amerikanska
radioindustrin har engagerat sig i denna nya och
ovissa verksamhetsgren. Var riskerna ligger, och
var belöningen kan skymta, framgår först när
man skiljer åt de två faserna av TV-industrin:
å ena sidan produktionen av mottagare och
sändare, å andra sidan sändnings- och
programverksamheten.
Några siffror kan belysa apparatproduktionens
storlek. År 1948 var försäljningsvolymen av
radio- pius TV-mottagare 1 000 M$. I år
beräknar man att denna siffra skall bli något högre,
varvid omsättningen anses komma att fördela
sig, i pengar räknat med hälften på de båda
slagen, men i antal apparater med 80 % på radio
och 20 % på TV (eller 10 miljoner
radioapparater och 2,5 miljoner televisionsmottagare).

Den andra sidan av saken,
programverksamheten, kan illustreras av följande. Radio
Corporation of America, som först gav sig in i
TV-industrin och nu har en tredjedel av dess
omsättning, har för egen och för sitt dotterbolags
National Broadcasting Corporations räkning
investerat över 50 M$ i televisionen. På sin
försäljning av mottagare och sändare år 1948 (62
M$) gjorde RCA utan tvivel en vinst, vars
belopp icke är offentligt men som bör vara av
storleksordningen 5 M$. NBC å andra sidan hade
år 1948 kapitalutlägg på 3,5 M$, driftutgifter för
programmen på 6 M$ och inkomster
(huvudsakligen från TV-annonsörer) på 3 M$. Den
uppkomna förlusten, 3 M$, synes alltså bli
uppvägd av vinsten på TV-produktionen — med
reservation för den roll, som investeringarna kan
spela i kalkylen. För Du Mont, en nykomling
vilken med televisionen som trampolin har
svingat sig upp till andra platsen efter RCA—
NBC är bilden likartad: en nettovinst 1947 på
mottagarför sälj ningen av 1,5 M$, en förlust av
0,9 M$ på programverksamheten. Alltså även
här en kanske skenber men dock löftesrik balans.
NBC:s rörelseförlust är för övrigt även den ett

• 1 megabuck = 1 miljon dollar (1 M$) är en enhet, som lanserades
av civilingenjör L Brising i Tekn. T. 1948 s. 704. Den angavs vara
lämplig för atomforskare och flygplankonstruktörer, men torde även
vara händig inom TV-industrin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:09:43 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1949/0714.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free