Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 oktober 1949 - Emittator för spektrograf som radiostörningskälla, av Villem Koern - IEC-konferensen i Stresa, av JiO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 oktober 1949
721
som via ledningar och filter går ut i starkströmsnätet, och
i vad mån de neddämpas genom spärrfiltret.
Störspänningarna, mätta i vägguttag inne i buren och i rummet näst
intill, förhöll sig som 100 :4, vilket visar, att filtret har
god effekt. Grundstörningarna, bestämda inne i buren med
urkopplad emittator, är då endast 0,4 %.
De föregående mätningarna visar, att den utförda
avskärmningen av rummet är tillräckligt effektiv för
normala förhållanden, såsom ur radiostörningssynpunkt. För
speciella ändamål, t.ex. i ett högfrekvenslaboratorium4, där
kraven på avstörning är av en helt annan storleksordning,
är den otillräcklig, och där måste man tillgripa ytterligare
åtgärder. Så t.ex. kan man förutom avskärmning av hela
spektrografrummet avskärma även emittatorn för sig, dvs.
man använder en dubbelavskärmning, eller också kan man
utföra avskärmningen av ett bättre ledande material såsom
kopparplåt eller lägga hela anläggningen i ett
källarutrymme, där kringliggande jord övertar en stor del av
avskärmnings verkan.
En utförligare redogörelse inkl. resultat av ovanstående mätningar
kan erhållas från Höganäsbolagets centrallaboratorium.
Litteratur
1. Lindblad, G & Zimdahl, H: Höganäs-Billesholms AB:s nya
centrallaboratorium. Byggmästaren 1949 s. 233.
2. Koern, i: Vibrationsstörningar i laboratorier. Tekn. T. 79 (1949)
s. 231.
3. Elektroteknisk Handbok IV. Stockholm 1942 s. 1863, 1865.
4. Ett amerikanskt forskningslaboratorium. IVA 17 (1946) h. 226.
IEC-konferensen 1 Stresa. Vid International
Electrotech-nical Commission’s arbetskonferens i Stresa, den 13—18
juni 1949 fattades följande viktiga beslut.
Den internationella elektrotekniska vokabulären (IEC:s
publikation nr 50) kommer att omedelbart omtryckas i
oförändrat skick enligt fotolitografiskt förfarande. Detta
beslut gör att publikationen åter snarast kan erhållas i
Sverige och därvid tjäna som nyckel till TNC:s svenska
översättning av de ingående termerna. En ny helt
reviderad och utvidgad upplaga kommer att utarbetas, i vilken
förteckningen över termer (utan definition) kompletteras
med svenska samt med ett slaviskt språk, vilket
sistnämnda ännu ej fixerats. Frågan om eventuellt slopande
av esperanto bordlades. Vidare utarbetas i särskilt häfte
en komplett vokabulär på ryska språket, utgörande en
exakt parallell till den övriga vokabulären, där termernas
definitioner är utskrivna på franska och engelska.
En ny standardserie på nominella nätspänningar jämte
däremot svarande maximala spänningar fastställdes, vilka
senare med några få undantag tämligen väl
överensstämma med svensk standard. De viktigaste undantagen —
bortsett från de sedan länge endast i Sverige förekommande
spänningarna 50 och 70 kV — är, att man vid 130 kV
nominell spänning vill tillåta en högsta spänning av 145 kV
och vid 200 kV en högsta spänning av 250 kV. Att döma
av utvecklingen av arbetet på isolationsområdet förefaller
det dock som om detta icke skulle behöva medföra
alltför besvärliga konsekvenser för Sverige. En fråga, som
väckte ganska mycken diskussion, gällde huruvida man
även borde fastställa minimivärden på nätspänningen,
motsvarande de olika nominella driftspänningarna. För
lågspänning var man allmänt överens om att detta borde
ske, enär man där i stor utsträckning bör räkna med att
standardmateriel bör utföras på ett sådant sätt, att den
utan närmare undersökning kan användas i varje nät
med viss nominell spänning. Från Holland önskade man,
att samma princip skulle fastställas även för högre
spänningar, men detta önskemål godtogs icke.
Flertalet länder enades om en serie isolationsklasser, som
svarar mot den enligt ovan fastställda serien av
standard-spänningar. Liksom i SEN 30 karakteriseras
isolations-klassen genom hållprovspänning vid stöt för inre
isolation, och serien som är uppbyggd enligt formeln
Es — 4 Emax + 50 kV anpassar sig tämligen väl till svensk
standard och svensk uppfattning. Inga närmare detaljer
utformades dock och i frågan 1 min provspänningar kunde
ingen fullständig enighet uppnås. Här uppställdes två olika
spänningsserier, A och B, av vilka den förstnämnda
godkändes av Belgien, England, Frankrike, Italien, Schweiz
och Österrike, medan den senare godkändes av Holland,
Norge och Sverige. I följande tabell lämnas en
sammanställning av värden vid spänningar av 3 kV och högre:
Nominell Maximal Provspänning i kV för 1 min Stötspänning (E,)
system- drift- prov (oljeisolering) i kV
spänning spänning Serie A Serie B Direkt Ej direkt
(E) (Emax) (EA) (Eß = 0,42-E,) jord jord
kV kV Direkt Ej Direkt Ej
jord direkt jord direkt
jord jord
3 3,5 _ _ _
6 7 15 25 60
10 11,5 24 34 80
15 17,5 36 42 100
20 23 47 55 130
30 35 71 80 190
45 52 105 110 260
60 70 141 140 330
85 100 — 180 — 190 380 450
110 125 180 225 190 230 450 550
130 145 225 260 230 265 550 630
150 170 260 305 265 305 630 730
225 250 — 450 — 440 890 1 650
275 300 450 — 440 — 1 050 —
380 400 — — — — — —
Förutsättningarna för utarbetandet av en gemensam,
internationellt godtagbar provmetod för transformatorolja med
avseende på dess åldringsegenskaper ansågs allmänt vara
betydligt gynnsammare än tidigare. Full enighet rådde om
att arbetet skulle bedrivas med största kraft, och en
permanent subkommitté tillsattes för att med ledning av
diskussionen dra upp riktlinjerna för en preliminär
prov-metod. Subkommittén, i vilken Sverige ingår, beslöt att
delegaterna skulle tillställa varandra prov på
transformatorolja i enlighet med resp. länders officiella standard.
Dessa oljor skulle av var och en provas dels enligt egna
metoder, dels enligt en gemensam metod, som
specificerades vid sammanträdet. Kommittén uttalade sig också för
ett intimt samarbete med Cigrés oljekommitté.
För inhiberad transformatorolja och dess bedömning
förelåg vissa provningsresultat, däremot mycket ringa
praktisk erfarenhet. Den omständigheten, att oljan måste
raffineras på ett bestämt sätt för att inhiberingsmedlet
skall komma till sin rätt, försvårar bedömningen av en
inhiberad oljas praktiska värde. Det uppdrogs åt
subkommittén att med uppmärksamhet följa utvecklingen på detta
område.
Vidare diskuterades brytar- kondensator- och kabeloljor
samt andra flytande dielektrika än sådana på
mineraloljebas. Flera delegater framhöll, att särskilt
kondensator-och kabelolja måste betraktas i samband med det
konstruktiva utförandet av apparaterna och att
specifikationer för enbart oljan därför skulle vara av ringa värde.
Utarbetandet av vissa fysikaliska provmetoder hänsköts till
Cigrés oljekommitté, som redan upptagit dessa till
behandling.
Enighet uppnåddes i princip om ändring och
komplettering av de föreliggande normerna för strömbrytare (IEC:s
publikation nr 56) som hittills endast omfattar kap. 1:
"Rules for Short-Circuit Conditions". övriga inkomna
dokument, hänförande sig till kap. Il t.o.m. V, skall
behandlas vid kommitténs nästa möte i Paris 1950.
Ett utkast till normer för kvicksilverströmriktare
genomgicks, och de punkter där enighet rådde, noterades. De
flesta mera kritiska frågor och sådana av tekniskt mera
komplicerat slag hänsköts till en särskild expertkommitté.
Diskussionen fick ett i stort sett tillfredsställande förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
