Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 15 oktober 1949 - Erfarenheter av »Methods-Time Measurement», av Ricarhd Muther - Standardtider enligt fransk organisationsforskning, av M Lucien Lauru, referat av S Ns - Örats reaktion för starkare ljudretningar - Gömställe för bilnyckel, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 oktober 1949
739
Chefen för rationaliseringsavdelningen i ett företag har
sagt, att MTM har ökat effektiviteten inom hans avdelning
med 300 %. Andras erfarenheter visar, att detta icke är
någon överdrift.
Standardtider enligt fransk organisationsforskning
M Lucien Lauru, Paris’
Bureau des Temps Élémentaires (BTE) är en organisation
inom den franska industrin, grundad 1938, som har till
uppgift att bedriva forskning och undervisning på
arbets-studieområdet. Dess verksamhet är inriktad på att, i
samarbete med respektive industrigrupper och med
institutioner, som bedriver forskning på angränsande områden,
fastställa standardtider, vilka är användbara vid förkalkyl
och ackordssättning men framförallt för jämförelse. De
underlag, som BTE utger, tillåter jämförelse på säkra
grunder mellan de, kanske omoderna, medel, som en viss
industri för tillfället disponerar, och de, som legat till
grund för underlagen. De ger alltså möjlighet till en säker
bedömning av lönsamheten vid nyanskaffning och
jämförelse mellan olika maskinfabrikat och metoder.
Forskningen bedrives i tekniska kommittéer för respektive
arbetsområden (verkstads-, automobil-, flyg- och grafisk
industri, svetsning, kontorsarbete, byggnads- och offentliga
arbeten). Resultaten delges medlemmarna genom
publikation av standardtidblad och genom konferenser. Genom den
i BTE:s regi bedrivna Cours Supérieur d’Étude du
Tra-vail (CSET) utbildas arbetsstudiepersonal i de metoder
BTE använder, och kontakten med från kursen utgångna
elever upprätthålles genom en särskild sammanslutning
(L’Amicale des Anciens Élèves du CSET).
Många av de rörelser, som en arbetare använder i sitt
arbete, påverkas föga eller ej alls av egenskaperna hos de
detaljer, han bearbetar, utan endast av placeringen av
maskinens manöverorgan, materialets
bearbetningsegenskaper och verktygen, placering av verktyg och tillbehör etc.
BTE:s metod för arbetsstudier grundar sig på antagandet,
att man lyckats definiera och beskriva, vad man kallar en
standardrörelse ("mouvement élémentaire") på ett sådant
sätt, att till denna hör en standardtid, som bibehåller sitt
värde, vilken den föregående eller efterföljande rörelsen
än är. En viss standardrörelse kan naturligtvis vid de
grundläggande studierna utföras med mycket varierande
hastigheter, varför den — med hjälp av
centralvärde-metoden — uttagna tiden korrigeras genom bedömning av
hastigheten. Denna bedömning sker för varje avläst tid,
alltså ej blott för den utvalda tiden för varje tempo, och
centralvärdet utväljes i ett diagram, som samtidigt
åskådliggör den uppnådda jämnheten i bedömningen. Den
erhållna tiden måste för att bli allmänt användbar
korrigeras med en faktor, som tar hänsyn till ansträngningen
och en faktor för de yttre förhållandena (värme,
belysning, buller). Vid tillämpningen på en viss arbetsplats
korrigeras för de där rådande yttre förhållandena och för
ofrånkomliga svårigheter; dessutom anpassas tiden efter
det lokala lönesystemet. De faktorer, som bestämmer
ansträngningens storlek, nämligen belastningen, som
framkallar ansträngningen, arbetsstyckets dimensioner, som
bestämmer hanterligheten, kroppsställning och rörelser,
rörelsernas frekvens och de yttre förhållandena (värme,
belysning, buller) studeras med hjälp av följande två
metoder:
för de rörelser, som kräver ihärdig uppmärksamhet,
fast-ställes de nödvändiga tilläggen med hjälp av
reaktionstids-mätningar;
där muskelarbetet har övervägande betydelse utgår man
från energiåtgången, som bestämmes genom uppmätning
av utandningsluftens sammansättning.
De fastställda standardtiderna tillhandahålles i form av
maskinkort ("dossiers machines"). Dessa innehåller en
* Referat av uppsatserna: "Inftuence de 1’Étude des Temps sur la
Production lndustrietle" och "L’Étude du Travail". Paris 1943.
måttskiss utvisande maskinens kapacitet, uppgifter om
hastigheter, matningar, motorstyrka etc., samt ett fotografi
av maskinen med beteckningar på manöverorganen tydligt
utsatta. Detta förtydligar de följande standardtidbladen,
som innehåller tempobeskrivning, kodnummer och
standardtid. Sist följer tabeller för lämpliga skärhastigheter
och matningar för olika material och verktyg. Beräkningen
av en ackordstid uppges kunna ske på kortare tid än som
åtgår för utförande av motsvarande arbete.
Tyvärr lämnas inga möjligheter till bedömning av, hur
man lyckas definiera standardrörelsen, så att den blir
oberoende av föregående och efterföljande rörelser, ej heller
får man några närmare upplysningar om de
arbetsfysio-logiska undersökningarna beträffande kroppslig och psykisk
ansträngning. Då det omfattande arbete, som kräves för
uppställande av allmänt användbara standardtider för
olika maskintyper, här i Sverige ansetts för invecklat och
dyrbart, får man hoppas, att intresserade svenska
institutioner begagnar tillfället att ta del av de franska
erfarenheterna, vilket underlättas av att även icke franska
industrier kan bli medlemmar i BTE. S Ns
örats reaktion för starkare ljudretningar. Vid starkare
tonstyrkor, 80 phon eller mer, är området för örats
maximala känslighet till största delen utjämnat i kurvskarorna
över intensitet som funktion av frekvens för lika ljudlighet.
Detta sammanhänger med att differenströsklarna, dvs.
minsta urskiljbara ljudstyrkedifferenserna, är mindre för
höga och låga frekvenser än för det medelhöga
frekvensområdet. Låga toner låter vid ökande ljudstyrkor lägre,
höga toner högre, vilket torde kunna förklaras med att
den maximala retningen, som bestämmer tonhöjden, på
grund av tröskelkurvans förlopp vid svaga tonstyrkor
förskjutes i riktning mot mera retbara frekvensområden.
Samma företeelse finnes vid hörselnedsättning av typen
nervdövhet antingen den är framkallad genom en tillfällig
ut-tröttning eller av patologiska processer.
Vid retning med flera toner är det maskeringseffektens
storlek och inte tontröskelkurvan, som är avgörande för
hörselförmågan. Maskeringseffekten innebär att en ton
kan dominera och sänka både tröskelvärde och hörbarhet
för andra samtidigt ljudande toner. På grund av att
maskeringseffekten utbreder sig över de högre
frekvensområdena först när innerörat nås av relativt starka
retningar, kommer den inom dessa frekvenser att bli mindre
hos patienter med ledningshinder än hos andra, vilket
förklarar varför dessa patienter hör särskilt bra i buller (de
Maré och Rösler). Den tid, under vilken örat utsättes för
en ljudretning, är också av betydelse för
tonstyrkeuppfatt-ningens storlek. Först ökar denna under någon bråkdel av
1 s, sedan sjunker den beroende dels på adaptation, dels på
uttröttning. Den förra drabbar icke som maskeringseffekten
högre frekvensområden i högre grad än lägre, utan har en
symmetrisk frekvensutredning, vilket förhållande ligger till
grund för de Marés dupliceringsteori, enligt vilken dels
trycket av en hydrodynamisk virvelbildning i snäckan (von
Békésy), dels en vågrörelse mellan stigbygeln och virveln
skulle orsaka hörselretningar. Det är dock enligt senare
undersökningar (Zwislocki) osäkert, om virveltrycket har
tillräckligt stor styrka för att förorsaka en hörselretning.
Andra teorier kan dock icke ge förklaring till alla fenomen
i hörandet. Adaptationens förhållanden hos nervdöva torde
i alla fall delvis kunna förklara deras dåliga
urskiljningsförmåga och svårighet att höra i buller (G de Maré i
Svenska Akustiska Sällskapet 1 apr. 1949).
Gömställe för bilnyckel. För folk som har för vana att
bli utlåsta från sina bilar tillverkas i USA en
förvaringsask för reservbilnyckeln, där bottnen utgörs av en
alnico-magnet. Denna kan —- till förtret för billånare — sättas
fast vid vilken som helst av bilens järndelar. En
förutsättning är givetvis att bilägaren icke är så glömsk att
han inte ens kommer ihåg var ban har satt fast asken
(Sci. ill. apr. 1949). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
