Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 15 oktober 1949 - Nya högvärdiga gjutjärn, av Per O Björkman - Böcker - Anmälan: Handbok i kemisk teknologi, av Gunnar Svenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746
TEKNISK TIDSKRIFT
tionskänsliglieten, dvs. egenskapernas beroende av
gods-tjockleken, är relativt liten. Fig. 12 visar hur hårdhet och
brottgräns varierar med diametern hos runda stavar.
Utmattningsgränsen är hög, omkring halva brottgränscn.
Skårkänsligheten är hög och dämpningsförmågan liten
analogt med samma egenskaper hos de ceriumbehandlade
järnen. Gjutbarheten rapporteras vara utmärkt, men
stel-ningskrympningen synes vara större än för vanligt
gjutjärn. Därför torde samma gjutteknik som för lågkolhaltiga
högvärdiga järn kunna användas.
Den kulformiga grafitens bildningsmekanism
Skillnaden i stelningssätt mellan vanligt gjutjärn och
kilformigt järn har förklarats på flera sätt. I vanligt grått
gjutjärn utskiljes grafiten direkt ur smältan. Vissa
grafit-typer, däribland kulformig grafit, bildas indirekt.
Gjutjärnet stelnar vitt, varefter järnkarbiden sönderdelas till
grafit. Cerium och magnesium skulle stabilisera karbiden,
så att kulformig grafit uppstår.
I Belgien har en teori uppställts, som ger följande
förklaring: Fasta partiklar, såsom oxider, ympar
kristalla-tion av faser med samma kristallstruktur som partiklarna
själva. Cerium- och magnesiumoxid, vilka har kubisk
struktur, befordrar kristallation av järngrundmassan
(austeniten), men undertrycker grafitbildning. Enligt denna
teori skulle litium ha samma inverkan, vilket också visats
vara fallet. Den kulformiga grafiten bildas sedan genom
sönderfall av vitt järn.
Teorier om indirekt grafitkristallation får dock anses
vara obevisade och iakttagelser, som andras för att bevisa
dessa teorier, förefaller att vara ofullständiga.
Järn med kulformig grafit har redan börjat framställas i
industriell drift och många gjuterier och institutioner
sysslar med utvecklingsarbete. Patentsituationen är ännu
vid halvårsskiftet 1949 oklar. Både British Cast Iron
Research Association och International Nickel Co. har
sökt patent.
Det är dock många problem, som fortfarande måste
lösas. Ett är att framställa billigt råmaterial med låg
svavelhalt, ett annat är sättet för magnesium- och
cerium-tillsatsen osv. Även om järnen har vissa
hållfasthetsegenskaper, som är lika goda eller rent av bättre än
stålgjut-godsets, har de också flera nackdelar såsom låg
dämpningsförmåga och låg slagseghet. Främst torde det nya
materialet användas som ett relativt billigt och lättgjutet
kompletteringsmaterial till stålgjutgodset och i stället för
en del aducergods. Att närmare precisera alla nya
användningsområden är ej nu möjligt.
Tabell 6. Hållfasthetsegenskaper hos magnesiumbehandlade
jarn
Järn Brottgràns Förlängning Hårdhet Elasticitetsmodul
kp/mm2 <55 o/0 kp/mm2 kp/mm2
A ...... ....... 54—69 5—10 — ca 18 000
B ...... ....... 54—63 0,5 — _
C ...... ....... 63 0,5 280 —
D ...... ....... 89 2,0 304 —
E ....... 68 6,5 241 —
Tabell 7. Sammansättning och behandling av järn i tabell 6
Sammansättning, % Behandling
Ni C Si Mn P
A 1,5—2,0 3,2—3,6 1,8—2,5 <0,3 <0,05 gjutet
B 1,5—2,0 3,2—3,6 1,8—2,5 >0,3 >0,05
C analys ej känd
D ej känd glödgat 900°, kylt,
anlöpt 600°
E ej känd glödgat 900°, kylt,
anlöpt 650°
4. Pearce J G: Fourth Report of the Research Commiltee ön
High-Duty Cast Iron for General Parposes: Acicular Cast Irons. Inst.
Mechanic. Eng. Adv. Copy London, november 1947.
5. Rote F B & Wood W P: Segregation of Molybdenum in
Phos-phorus-Bearing Alloyed Greg Cast Iron, Träns. Amer. Soc. Metals
35 (1945) s. 402.
0. Morrogh H & Williams W J: Graphite Formation in Cast
Irons and in Nickel-Carbon and Cobalt-Carbon Alloys, J. Iron a.
Steel Inst. 155 (1947) s. 321.
7. Morrogh H & Williams W J: Production of Nodular Graphite
Structures in Cast Iron, J. Iron a. Steel Inst. 158 (1948) s. 306.
8. Morrogh II & Grant J W: Nodular Cast Irons, Their
Production and Properlies, Foundry Trade J. 85 (1948) nr 1662 s. 27,
nr 1663 s. 51, nr 1664 s. 81, nr 1665 s. 105.
9. Morrogh H: Nodular Graphite in Grey Cast Iron, Amer.
Foundryman 13 (1948) h. 4 s. 91.
10. Doroho C K: Producing Nodular Graphite wilh Magnesium,
Amer. Foundryman 15 (1949) h. 40.
11. Gagnebin A B, Millis K D & Pilllng N B: Ductile Cast Iron
— A New Engineering Material, Iron Age 163 (1949) h. 17 s. 76.
12. De Sy: Belgian Research Advances Nodular Graphite Theory,
Amer. Foundryman 15 (1949) s. 55.
Böcker
Litteratur
1. Björkman P O: Stålets omvandlingar vid härdning, Tekn. T.
77 (1947) s. 225.
2. Flinn R A, Cohen M & Chipman J: The Acicular Structure in
Nickel-Molybdenum Cast Irons, Träns. Amer. Soc. Metals 30 (1942)
s. 1255.
3. Flinn R A & Reese D J: Development and Control of
Engineering Grey Cast Iron, Träns. Amer. Foundrymen Assoc. 49 (1942)
s. 559.
hp/mm2
260
A
Fig. 12. Hårdhet A och clragbrottgräns Ii som funktion av
godstjockleken.
Handbok i kemisk teknologi, redigerad av GÖSTA ÄNGEL
m.fi. Natur och Kultur, Stockholm 1948—49. 752 + 701 s„
366 + 264 fig. 52,50 kr. per band.
De två första banden av detta verk har anmälts i Tekn. T.
1949 s. 830. Band 3 inleds med en del artiklar,
behandlande senare delen av den oorganiska kemiska teknologin,
såsom glas, porslin, lervaror och tegel, cement, kalk och
murbruk samt tändstickor. Samtliga redogörelser är bra och
ger på ett utförligt och lättfattligt sätt en god beskrivning
av resp. tillverkningar. Ur fullständighetssvnpunkt kunde
gärna en del historiska uppgifter ha medtagits i ett par av
kapitlen utan att därför alltför mycket inkräkta på det
givna utrymmet. Senare delen av bandet innehåller
början av den organiska kemiska teknologin. De första
artiklarna handlar om explosivämnen och träkolning, båda
populärt och trevligt skrivna. Sedan följer
gasverkspro-dukter, som behandlas på ett berömvärt sätt av S
Qvarfort. En del av illustrationerna kunde dock saklöst ha
utelämnats, om ej bättre bildmaterial kunnat anskaffas.
Detta är ett fel, som tyvärr vidlåder flera artiklar; en
läsare blir inte glad åt att titta på t.ex. en interiör i litet
bildformat, fotograferad i starkt motljus (ett
praktexempel visas på s. 330). Många gånger säger en enkel
principskiss betydligt mer än de flesta fotografier. B Groth och
A Westlin har bra och uttömmande beskrivningar av lös-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
