- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
759

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 22 oktober 1949 - Luftintag för reaktionsflygplan, av Hans Olof Palme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 oktober 1949

759

Luftintag för reaktionsflygplan

Civilingeniör Hans Olof Palme, Stockholm

Luftintaget på ett reaktionsmotordrivet flygplan
har till uppgift att ta ombord för motorn
erforderlig luftmängd. Denna luft accelereras i
motorn och utblåses sedan bakåt i den
reaktions-stråle, som ger flygplanet dess framåtdrivande
kraft. Om flygplanets hastighet är V,
lufthastigheten i reaktionsstrålen t>3, massflödet m och
tyngdkraftens acceleration g, erhålles för
dragkraften följande samband

T = m/g Os — V) (1)

Härvid har ökningen i massflödet genom
bränsletillförseln i motorn försummats. Den första
termen i högra ledet (m/g) v3 är strålens
reaktionskraft och den andra termen (m/g) V
utgör den ombordtagna luftens bromsverkan på
flygplanet. Denna senare benämnes ofta
"ram"-motstånd efter engelskan. Luftflödet in genom
luftintaget och fram till motorn bildar såsom
fig. 1 schematiskt visar ett strömrör, vars
begränsningsytor utgörs dels av det inre
ledningssystemets väggar, dels av en av
stagnations-strömlinjerna till luftintagets läpp bildad
mantelyta. Vid ett luftintag beläget vid sidan av
flygkroppen kommer dennas yta att delvis ersätta
nämnda mantelyta. Vid flertalet driftstillstånd
är strömröret en diffusör, i vilken luften sett ur
ett flygplanfast system retarderas. Den
tryckökning, som härvid sker, benämnes ofta
"ram"-tryck.

För reaktionsmotorns funktion och
verkningsgrad är det av stor vikt, att inströmningen
genom luftintaget sker utan friktions- och
virvelförluster. Siffervärden på procentuella
minskningen i dragkraft som funktion av procentuella
inströmningsförlusterna återges i några
litteraturkällor. Uppgifterna går i sär såtillvida att vid
1 100 km/h 1 % inströmningsförluster för ett
flygplan ger 0,5 %, för ett annat 2 %
minskning i dragkraft, men överensstämmer
såtillvida, att dragkraftminskningen blir större med
ökande flyghastighet. För motorns funktion är
det dessutom väsentligt med så jämn
hastighets- och tryckfördelning som möjligt över arean
framför kompressorn.

Luftintagets inverkan på de yttre
strömningsförhållandena kring flygplanet är även av stor
betydelse. Härvid gäller det att undvika ökning
av flygplanets motstånd ävensom försämringar i

621.45-443

flygplanets stabilitet och manöverbarhet.
Speciellt gäller detta vid höga flyghastigheter, då vid
luftintaget uppstående kompressionsstötar kan
medföra stora yttre störningar.

Placeringen och utformningen av ett luftintag
bestämmes emellertid icke enbart av
ovannämnda aerodynamiska fordringar. I många fall
kommer konstruktiva eller strukturella krav att
spela en avgörande roll. Som exempel på dylika
krav kan här nämnas enkel uppbyggnad och låg
vikt, erforderligt utrymme och lämpligaste
placering för landställ, vapen, radar m.m., god sikt
för föraren etc. Av det som ovan sagts om den
med flyghastigheten ökande betydelsen av en
aerodynamiskt god utformning framgår
emellertid, att vid nu aktuella flygplan större hänsyn än
tidigare måste tas till de aerodynamiska
fordringarna vid den kompromiss mellan dessa och de
konstruktiva, som ett luftintags utformning dock
alltid kommer att erbjuda.

Denna luftintagets karaktär av kompromiss
medför, att luftintagstyperna blir mycket
varierande särskilt i detaljutformningen, som
oftast är för varje flygplantyp speciell. En
granskning av i den flygtekniska pressen
publicerade uppgifter om moderna
höghastighetsflygplan har dock givit vid handen, att väsentligen
fyra olika huvudtyper av luftintag kommer till
användning. Dessa framgår schematiskt av fig. 2
och har benämnts nosintag, skopintag,
vingrots-intag och flushintag. Vid de tre förstnämnda
typerna är luftintagsöppningen mer eller mindre
frontal, dvs. vinkelrät mot fria
strömningsrikt-ningen, medan vid flushintag öppningen ligger
mer parallellt med denna riktning. Utöver dessa
typer kan framläggas ytterligare en, vilken dock
enligt tillgängliga uppgifter ännu icke kommit
till användning. I ekv. (1) utgjorde andra
termen i högra ledet (m/g) V ett rammotstånd pä
flygplanet. Genom att till motorn införa luft med
låg hastighet från gränsskiktet längs flygplanets
ytterytor skulle det vara möjligt att eliminera

Fig. 1. Schematiska nos- resp. sidluftintag med
stagnations-strömlinjer och typiska snitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free