- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
805

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 november 1949 - Det finska krigsskadeståndet och dess industriella konsekvenser, av Runar Hernberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2G november 1949

805

fördubbling av produktionsvärdet för 1939. För
att ytterligare belysa situationen har
stapeldiagrammet i fig. 3 uppritats, vilket ger ett
ungefärligt begrepp om utvecklingen inom Finlands
metallindustri, varvid värdena angivna i mark
äro reducerade till 1948 års värde. Grundstapeln
bildas av verkstadsindustrins produktionsvolym.
Härpå uppstaplas manufakturindustrin, sedan
elektroindustrin och överst importen av
metall-industriprodukter. Importen innehåller ej
råjärn, ej heller valsprodukter, men
förädlingsprodukter utöver detta stadium. Med smala
staplar anges exporten och krigsskadeståndet.

Även detta diagram visar tydligt, att
metallindustrins kapacitet mer än fördubblats sedan
före kriget, ävensom att expansionen redan för
något år sedan praktiskt taget avstannat. Om
man med viss reservation kan anse pelarnas
total-höjd åren 1938—1939 såsom ett mått på det s.k.
hemmamarknadsnormalbehovet, så finner man
att produktionen även för år 1948 ännu ej ens
fyller detta. En hundraprocentig
självförsörjning i metallindustriprodukter är väl varken
möjlig, ekonomisk eller ens önskvärd. Det skulle
helt säkert ytterligare öka det redan tidigare
oekonomiska mångsyssleri, som ett litet lands
industri ofta får ge sig in på, och som för
Finlands vidkommande tyvärr intensifierades
genom krigsskadeståndet. Det är nämligen väl att
observera, att metallindustrins expansion ej har
skett såsom en naturlig utvecklingsprocess,
frammanad av ett ökat hemmamarknadsbehov
av metallindustriartiklar eller en utpräglad
önskan att bättre tillfredsställa ett redan
förefintligt behov av sådana artiklar, passande i de
uppställda produktionsprogrammen och lämpade för

Fig. 3. Den finska metallindustrins produktionsvolym enligt
1948 års prisnivå.

Fig. 4. Den finska metallindustrins produktionsvärde per

arbetare (-), omräknat enligt index (19351= 100), samt

arbetarantal (–-).

produktionsmaskineriet. Den forcerades enbart
fram genom krigsskadeståndet och fick sålunda
sin strukturella utveckling präglad av
Sovjetunionens momentana behov av fartyg, maskiner
och maskinell utrustning. Någon garanti för att
dessa artiklar efter krigsskadeståndet skulle
finna efterfrågan och avsättning på
hemmamarknaden fanns sålunda i alla fall a priori ej,
men därtill kunde givetvis ej heller i den
förhandenvarande situationen hänsyn tas. En direkt
följd av skadeståndsartiklarnas natur var, att en
tyngdpunktsförskjutning inom metallindustrin
efter år 1944 inträdde till förmån för den
medeltunga och tunga industrin, om ock samtidigt en
förnämlig finmekanisk industri sakta men
säkert utvecklat sig i krigsskadeståndets intresse.
De facto har nämligen maskinparken för den
tunga verkstadsindustrins andel ökats med ca
80 % sedan 1939. Verkstadsindustrins
maskinnyanskaffningar ha också, som tidigare
påpekats, i påfallande hög grad avsett att
komplettera maskinparken med erforderliga
högeffektiva produktionsmaskiner. Det må icke
heller lämnas osagt, att den finska metallindustrins
kapacitet härigenom har ökats, icke blott
kvantitativt utan i hög grad även kvalitativt.

I fig. 4 har för verkstadsindustrin uppritats
kurvor, dels över stegringen i arbetarantal, dels
en kurva över bruttoproduktionsvärdet per
arbetare, den senare med en indexstyrd
värdereduktion för finska marken till 1935 års nivå.
Speciellt den senare kurvan är av stort intresse.
Medan bruttoproduktionsvärdet per arbetare
t.o.in. 1939 visar en brant stegring, följer därpå
under krigsåren och ända till år 1945 en
nedslående sjunkande tendens, så att detta värde i
slutet av 1945 är blott 72 % av toppvärdet år 1939.
Här har självfallet spelat in en mångfald
faktorer, bland vilka må nämnas en ökad
användning av kvinnlig och icke yrkeskunnig manlig
arbetskraft under kriget, en fortgående under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0817.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free