Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 november 1949 - Vart tar elkraften vägen? av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2G november 1949
809
Vart tar elkraften vägen?
Driitdireklör Folke Petri, Stockholm
De totala vattenkrafttillgångarna i landet
uppskattas för närvarande till omkring 50 miljarder
kWh/år, Denna siffra har som bekant undan
för undan höjts. Elektrifieringskommittén
beräknade år 1923 landets totala vattenkraft till
32,5 miljarder kWh/år. För några år sedan
uppskattades tillgången till 40 miljarder. Varför
stiger siffran? Det beror delvis på att många
fallsträckor i våra norrländska älvar, som
tidigare ansetts alltför oekonomiska att bygga ut,
numera kan byggas ut till rimliga kostnader. Det
har vi främst den moderna
vattenbyggnadstekniken att tacka för. En annan orsak är de allt
längre gående sjöregleringarna, vilka
möjliggjort utnyttjning av fall som tidigare ansetts ha
lågt värde. En ytterligare faktor är övergången
till högre överföringsspänningar än den hittills
gängse 220 kV. övergången till 380 kV gör det
ekonomiskt möjligt att överföra kraft från
översta Norrland till mellersta och södra Sverige.
Det program för utbyggnad av Sveriges
vattenkraft, som kraftindustrin för närvarande
fullföljer, är större än någonsin. Medan den
utbyggda vattenkraften i dag uppgår till i runt tal 14
miljarder kWh/år, beräknar vi att under år
1953 till vilken tidpunkt de nuvarande
planerna sträcker sig — ha en utbyggd
vattenkraft av 21 miljarder kWh/år. Denna
"femårsplan" innebär således en ökning med inte mindre
än 50 % av vattenkraften i dag. Man ställer sig
frågan, om vi verkligen kommer att kunna
använda all den kraft, som nu utbygges, och för
vilka ändamål den i så fall kommer att
användas. För att kunna bedöma denna fråga är det
nödvändigt att gå igenom var den nu tillgängliga
kraften förbrukas samt att med ledning därav
söka dra slutsatser för framtiden.
Fig. 1 visar belastningsutvecklingen i hela
landet från 1912 fram t.o.m. 1948. Av kurvan kan
man tydligt se konjunkturväxlingarna under
1900-talet. Först har vi efterkrigskrisen i början
av 1920-talet, sedan den stora ekonomiska krisen
i början av 1930-talet och slutligen "västspärren"
vid senaste världskrigets början, vilken
förhindrade exporten. Belastningsnedgången under åren
1947 och 1948 sammanhänger ju helt med
elransoneringen och är sålunda förorsakad av en
Diskussion i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 18 mars 1919.
31 : 621.311(185)
kris på produktionssidan. Det är intressant att
iaktta att efter varje period, då belastningen
nedgått, har den fortsatt att stiga i snabbare takt
än före nedgången. Belastningen har sålunda
varje gång snart åter legat vid det värde, som
den skulle ha haft vid normal utveckling utan
nedgång. Någon bestående eftersläpning i
belastningen har sålunda kriserna hittills icke
förorsakat (med reservation för ransoneringen, 0111
vars efterverkningar vi ännu vet för litet).
I diagrammet har inritats en exponentialkurva
med 6,5 % årlig ökning. Den ansluter sig som
synes ganska väl till belastningen. Den gamla
frågan 0111 belastningen även i fortsättningen
kommer att följa exponentialkurvan inställer
sig. De senaste åren har vi för framtiden räknat
med en genomsnittlig årlig ökning av 800 MkWh,
Fig. 1. Belastning exkl. ångpannekraft och export i Sverige
1912—1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
