Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 november 1949 - Från de tekniska högskolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838
TEKNISK TIDSKRIFT
nordisk examenstyp, innebärande en samlad prövning i
flera ämnen, och en östnordisk, vid vilken man blott
summerar samtliga deltentamina. Den 6 december 1948
avlät emellertid kulturkommissionen ett förslag till de
nordiska undervisningsministrarna, innebärande att
studerande skall vid universitet i annat nordiskt land kunna
avlägga tentamen, som godkännes såsom del av examen vid
universitet i hemlandet i sådana ämnen, som inte finnas
representerade där. Dessa framställningar befinna sig för
närvarande på remiss hos vederbörande myndigheter, och
av de svenska reinisshandlingarna framgår, att man på
svensk sida ställer sig synnerligen positiv.
Min personliga uppfattning är emellertid den, att de
nämnda frågorna äro mycket viktiga men tarva lång tid
för sitt lösande, och att mycket snabbare och i realiteten
mera givande resultat kan uppnås genom direkt kontakt
mellan jämställda högskolor i de olika länderna. Denna
uppfattning delas också helt av rektorerna vid de tekniska
högskolorna; vid rektorsmötet i Trondheim våren 1949
enades rektorerna i Köpenhamn, Helsingfors, Trondheim,
Göteborg och Stockholm samt dekanus för
kemisk-tek-niska fakulteten i Åbo om, att vi borde söka anordna
direkta lärarkonferenser mellan lärarna vid läroanstalternas
olika avdelningar. Av vissa skäl, bl.a. att frågan om
nybyggnader var särskilt aktuell för kemisterna i de olika
länderna samt att frågan om hela den kemiska undervisningen
särskilt låge i stöpsleven, beslöts vidare att den första
dylika konferensen skulle anordnas mellan kemisterna."
Professor O Stelling orienterade konferensdeltagarna
över konferensens program och uppläggning.
Undervisningsfrågorna behandlades av åtta inledare. I det första
temat, undervisningsmetodiken, inledd av professor L G
Sillén, kom diskussionen att röra sig om en jämförelse
med det mera otvungna "amerikanska" systemet med från
elevernas sida framställda frågor, som avbryta lärarens
metodiska framställning. Frågor rörande
seminarieundervisning på den ordinarie kursen berördes redan i detta
sammanhang. Under rubriken övningar och seminarier, inledd
av professor B Steenberg, belystes ytterligare hithörande
spörsmål, såsom "tentamenundervisning" och annan
gruppundervisning. I organisk kemi har utvecklingen gått
från den systematiska minneskunskapen ("från metan till
stryknin") till en förståndsmässig diskussion av de
allmänna principerna. På vissa håll hade man värdefulla
erfarenheter av på bestämda schematimmar inlagda
exa-minatorer med diskussion av svårtillgängliga områden av
kursen. En representant för KTH avdelningsråd för kemi
föreslog interna diskussioner mellan eleverna, innan
frågorna tagas upp inför läraren.
I frågan föreläsningar kontra kompendier syntes man
enig om, att dessa undervisningsformer kompletterar
varandra vid uppställandet av en läroplan, som åtminstone
flertalet skulle kunna följa. Inledaren, professor O Lamm,
framhöll vådan av för stor anhopning av olika ämnen
och förordade en viss koncentrering även av
föreläsningarna, t.ex. i enheter om 14 dagar med 12 à 16
föreläsningar. Tiden mellan dessa enheter kunde användas olika
av de snabba och de långsamma eleverna. Även om
egentlig "koncentrationsläsning" ej kan genomföras, borde
vissa steg i denna riktning tas. Anordningen skulle
underlätta elevens inträde i föreläsningarna efter tillfällig
bortvaro för tentamen i annat ämne, sjukdom etc., i
synnerhet om de nämnda föreläsningsenheterna görs något så
när självständiga och temat för dessa anges på förhand.
I stället för att gå efter lärarnas föreläsningsskyldighet
borde undervisningen baseras på en undersökning av
behovet och de studerandes möjlighet att tillgodogöra sig
undervisningen. Från flera håll framhölls de värdefulla
insatser, som gjorts av frivilliga föreläsare från i
industrien verksamma ingenjörer såsom komplement till
professorernas undervisning i tekniska ämnen, vilken
undervisning ej kan bygga på förstahandserfarenhet annat
än på ett begränsat antal områden.
Temat examensarbeten diskuterades efter ett anförande
av professor A Hedvall, CTH, med utgångspunkt bl.a. från
önskemålet om intim kontakt med läraren men med
självständigheten bibehållen.
Nästa ämne var praktikfrågan, inledd av professor L
Malm. Denna belystes speciellt i samband med frågan om
senare placering i driften eller på forskningslaboratoriet.
Drifterfarenhet borde uppskattas även vid placering i
forskningsarbetet. Förtrogenhet med arbetarnas problem
liksom en industriell inställning överhuvudtaget måste
grundläggas tidigt. Försummelser härutinnan kan visa sig
oreparerbara för den utexaminerade ingenjören. Luckor
vid studiet av de humanistiska ämnen, som borde ingå i
ingenjörsutbildningen, kan till viss grad kompenseras av
erfarenhet inom det praktiska livet. Man syntes enig om
svårigheten att ha praktikanter i driften och om att
placering på reparationsavdelningen ofta är fördelaktigast för
praktikanten och minst störande för ackordsarbetet.
Meningarna gick isär om fördelen av systematiskt ordnad
praktik ined en erfaren ingenjör som ledare och med
praktikredogörelser att inlämnas till högskoleläraren,
(vilket senare emellertid ej förekommer hos oss), jämfört med
fördelen av en enklare praktik, såsom att "skyffla ved",
och den inblick den skänker i arbetarnas villkor och
förhållanden på arbetsplatsen. Bepresentanter från
storindustrin framhöll, alt ingenjören bör gå ut möjligast ung
och mottaglig, med en god teoretisk utbildning, att lian
trots praktiken börjar göra nytta först efter 1 à 2 års
anställning, att han och ledningen först så småningom
kominer underfund med vad vederbörande passar för och att
vanlig skifttjänst i fabriken ej bör saknas i utbildningen.
En annan synpunkt som framkom var dock den, att
kontakten med arbetarna numera erhålles på annat sätt, vid
avtalsförhandlingar och i företagsnämnder.
Behandling av avvägning mellan kemiska och
maskintekniska läroämnen, inleddes av professor W Qvist, Äbo
Akademi; därvid togs fasta på nödvändigheten av att ett
tillräckligt antal kemister med sinne för maskintekniska
lrågor utbildas. Speciellt skall de läras köpa och använda
maskinerna förnuftigt, och för övrigt måste en brygga
slås mellan de tekniska och de ekonomiska kraven. Då
nu glädjande nog en apparatbyggande industri växer upp
här i landet, torde kanske behovet av en utbildningslinje
mitt emellan kemi och maskinteknik kunna diskuteras. I
varje fall är samarbete mellan fysikaliska kemister,
maskintekniker och elektriker mycket betydelsefullt.
Eftersom ingenjören ej vet precis var han hamnar och med
hänsyn till småindustriens behov måste den
grundläggande utbildningen vara till en viss grad all round.
Temat fortsatt utbildning av kemiingenjörer gav
anledning till en resumé av professor P E Raaschou, Danmarks
Tekniske Højskole, över utvecklingen på detta område i
de olika nordiska länderna. Att, såsom i vår tekniska
licentiatexamen, fordra två ämnen syntes gillas av alla,
medan en viss kritik drabbade den nuvarande
möjligheten att härvid välja två grundläggande ämnen eller
två tillämpningsämnen. De ursprungliga
utredningsmännen hade föreslagit ett ämne av vartdera slaget
(vilket för övrigt praktiseras i Åbo) och även att
disputation alltjämt skulle kunna äga rum utan föregående
licentiatexamen.
Efterutbildning av i praktiken verksamma ingenjörer
avhandlades slutligen efter en inledning av disponent
Gustav Carlsson, Ljungaverk. Många vägar måste anlitas
härför såsom för närvarande sker. En utbyggnad behövs för
kemister, exempelvis liknande den av Tekniska Fysikers
Förening bedrivna kursverksamheten, m.m. Man borde icke
överskatta de tekniska högskolornas förmåga att meddela
denna undervisning. Docentinstitutionens utbyggnad är
dock en värdefull tillgång härvidlag.
Slutligen förbereddes vid konferensen en organiserad
underrättelsetjänst mellan de nordiska högskolornas
kemisektioner samt ett nytt möte år 1953.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
