Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 november 1949 - Förgasning av kol under jord, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 november 1949
843
Fig. 1. Plan för det första
amerikanska
kolförgasnings-försöket under jord i Gorgas,
Alabama, 1947; A—II
obser-vationsstollar.
liar kunnat släckas och som beräknas ha konsumerat kol
för 50 M$.) En annan orsak till metodens sena
exploatering har varit att förutsättningarna att effektivt utnyttja
gasen var mycket mindre förr än nu på senare tid; för
produktion av elenergi vid gruvan kan numera gasturbinen
användas som kraftmaskin, möjligheterna att transportera
elenergi på långa avstånd är större och — framför allt —
gasen kan användas för framställning av bensin och olika
organiska ämnen direkt vid gruvan.
Om den ryska förgasningen av kol under jord vet man
mycket litet. Det som har publicerats tyder på att ryssarna
har förgasning i gång i åtminstone fem olika koldistrikt
och att de har utarbetat en mycket avancerad teknik. Att
de har en större erfarenhet på området än någon annan
nation är säkert. Enligt den nu gällande femårsplanen
skall gasproduktionen från kolgruvorna år 1950 vara uppe
i ca 1 miljard m3, motsvarande i runt tal en kvarts milj. t
kol.
Det första experimentet utom Ryssland med underjordisk
kolförgasning anordnades 1947 i Gorgas, Alabama,
gemensamt av Bureau of Mines och Alabama Power Co., ägare
till experimentgruvan. Detta kraftföretag har i Gorgas flera
kolgruvor i omedelbar närhet av sin huvudkraftstation,
vilken konsumerar ca 2 000 t kol dagligen. Företaget skulle
därför ha stor nytta av en lyckad utgång av
förgasnings-experimentet. Det första försöket gjordes i en horisontell,
90 cm tjock kolflöts, som låg i en kulle på ett medeldjup
av ca 10 m och gick i dagen på tre sidor; på den fjärde
sidan gjordes en 6 m bred grav ned genom flötsen,
varigenom denna blev helt isolerad från övriga kollager. I
kol-flötsen drevs en 1,8 m bred U-formad tunnel (fig. 1),
vars höjd var lika med flötsens tjocklek; tunnelns väggar
på skänkelns yttersidor bekläddes med säckar fyllda med
lera för att förbränningen så mycket som möjligt skulle
koncentreras till den del av flötsen som låg mellan
U-skänklarna. Från markytan borrades 16 vertikala hål, i
vilka 10 cm rör stacks ned och som användes för tagning
av gasprov och temperaturmätning. Tvärgången mellan
skänklarna fylldes med löst kol och under borrhål 1
insattes något ved och olja för att underlätta tändningen. Från
kullens sidor gick man in med åtta observationsstollar,
och i väggen mellan dessa och tunneln satte man in små
fönster av eldfast glas, så att man så noggrant som
möjligt skulle kunna följa med förbränningen; i varje
observationsgång fanns dessutom ett provtagningsrör och ett
termoelement.
Huvudgångens öppningar tillslöts med betongväggar med
inmurade 60 cm betongrör, i vilka sedan stålrören för
luftinblåsning och gasuttag infördes. Luft blåstes in genom
den ena U-skänkeln och gasen togs ut genom den andra;
båda öppningarna hade dubbla rörsystem, så att strömnings
riktningen lätt kunde omkastas. Själva tändningen skedde
genom att man fällde ned ett par
magnesium-brandbomber genom borrhål 1 och samtidigt blåste in ca 70
m3/min luft i huvudgångens ena ända med ett övertryck
av 100 mm v.p. Tändningen var mycket snabb, och redan
efter några timmar angav termoelementen en temperatur
på 500°. Snart visade sig dock svårigheter. Läckor
uppstod, särskilt mot observationsgångarna, som samtliga
måste fyllas igen inom några dagar; en betydande läckning
förekom även genom själva kolflötsen, där denna gick i
dagen. Så småningom hade den inblåsta luftmängden
minskat till hälften, trots att trycket ökades till det
tio-faldiga, dvs. det högsta den disponibla fläkten kunde
prestera. Detta hade till följd att temperaturen i längden icke
blev tillräckligt hög, varigenom gasen icke blev så
högvärdig som annars hade varit fallet. Efter 50 dygns drift
blev svårigheterna att få igenom luft så stora, att man
beslöt att avbryta försöket; under några dagar blåste man
in ånga för att stoppa förbränningen och sedan vatten för
att avkyla gruvan och göra en undersökning möjlig.
Det visade sig nu, att taket hade fallit ned över de
utbrända delarna av flötsen, men att det dock vid själva
förbränningsytan alltid hade bildats en klar passage för
luftströmmen, vilken härigenom endast kom att stryka
tätare intill kolet. En annan viktig omständighet var att
man bland det nedfallna takmaterialet icke fann praktiskt
taget något kol alls; förbränningen hade sålunda varit
mycket fullständig. Trots alla misslyckanden visade
experimentet fullt klart, att förbränningen kan hållas i gång
utan svårighet, att kolet kan fullständigt förbrännas och
förgasas under jord och att man med lämpligt avpassade
lufthastigheter och tillfredsställande tätning bör kunna
producera en fullt utnyttjbar gas.
I år har man i Gorgas satt i gång ett andra försök (som
enligt planerna skall pågå till årets slut), där man delvis
har tillämpat helt andra principer än i det första. För att
undvika läckning utför man experimentet på en mycket
djupare liggande kolflöts och i ett område beläget mycket
längre från de ställen, där kolet går i dagen. Vidare har
man för att så mycket som möjligt minska arbetet under
jord följt en plan, som möjliggör en kontinuerlig
fram-flyttning av förbränningszonen inom området. Några
detaljer har ännu inte publicerats om försöket, som startades
i mars 1949, men enligt förhandsuppgifter skulle planen
vara följande(fig. 2): I motsats till den ryska metoden och
den som följdes vid det första Gorgas-försöket, görs inga
vanliga orter, utan för luften resp. gasen borras endast
45 cm hål enligt ett amerikanskt patent (L Ranney),
som möjliggör borrning uppifrån markytan även av
horisontella hål eller hål med mycket liten vinkel mot
horisontalplanet. Först borras ett antal vertikala hål (A, H, C,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
