- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
881

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 26 november 1949 - Kommunikationsteknik såsom läroämne inom väg- och vattenbyggnadsfacket, av Torsten R Åström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 november 1949

881

Kommunikationsteknik såsom läroämne
inom väg- och vattenbyggnadsfacket

o

Professor Torslen H Åström, Stockholm

Teknikens snabba utveckling i våra dagar och
därmed följande krav på ökad specialisering
men också, paradoxalt nog, på ökad
allmänkunskap ger sig vid de tekniska högskolorna
tillkänna i en tendens till delning av tidigare
förefintliga större ämnesområden i två eller flera
självständiga läroämnen och i tillkomsten av
helt nya sådana. Jag syftar härvid närmast på
tillämpningsämnena, även om en i viss mån
likartad tendens kan spåras också för de
grundläggande läroämnena. Inom avdelningen för
väg-och vattenbyggnad vid K. Tekniska Högskolan
har denna tendens varit tydligt skönjbar ända
sedan före sekelskiftet, då det stora
tillämpningsämnet för väg- och vattenbyggarna var —
väg- och vattenbijggnadskonst, med undervisning
meddelad av en enda professor. Sedermera har
en delning av detta vittfamnande ämnesområde
i ökat antal självständiga läroämnen med
särskilda professurer eller speciallärarbefattningar
successivt skett; en utveckling, som ännu icke
är avslutad. En sådan uppdelning är ingalunda
en företeelse enbart inom avdelningen för
väg-och vattenbyggnad utan återfinnes i högre eller
lägre grad även inom övriga fack. Särskilt
markant är den kanske inom de elektrotekniska och
kemiska facken, där ett flertal nya professurer
tillkommit under senare år.

Utvecklingen i här berört hänseende inom avd.
V vid KTH är av intresse, då den icke bara
återspeglar teknikens fortgående differentiering och
djuplodning utan något även väg- och
vatten-byggaryrkets delvis ändrade inriktning. Från att
ursprungligen ha varit en yrkesverksamhet
alldeles övervägande inriktad på rent byggande,
enkannerligen nybyggnad, har det med
decenniernas lopp i ökad utsträckning även kommit
att omfatta driften och skötseln av
anläggning-ningarna inom facket. Ett talande exempel
härpå har det enskilda järnvägsväsendet i Sverige
utgjort med utvecklingslinjen arbetschef —
baningenjör — trafikchef — järnvägsdirektör. Det
är en naturlig och logisk utvecklingslinje, som
emellertid förutsätter viss personlig läggning hos
vederbörande, då långt ifrån alltid både
byggarens och driftsingenjörens mentala egenskaper

378.962 : 656

återfinnas hos en och samma person. Det
förutsätter också för ett rationellt fullföljande, en
anpassning av den tekniska
högskoleutbildningen inom facket till det dubbelsidiga
utbildningsmålet: kunskap om både byggandets och driftens
problem. Såsom ovan antytts har i viss mån en
sådan anpassning skett, även om man torde
kunna fastslå, att utbildningen inom avd. V
alltjämt alldeles övervägande är en
byggarutbild-ning, och att flertalet studerande påtagligt har en
sådan intresseriktning från början.

Tillkomsten av professuren i kommunikationsteknik

Kommunikationstekniken är ett av de ämnen,
som huvudsakligen har att syssla med de
driftmässiga problemen, de olika
kommunikationsmedlens sätt att fungera, deras betydelse, deras
verkan och inbördes förhållande. Professuren i
kommunikationsteknik vid KTH tillkom den
1 juli 1946 genom ombildning av den tidigare
professuren i vägbyggnad och
kommunikationsteknik, varvid en speciallärarbefattning i
vägbyggnad inrättades. Till professuren lades även
undervisningsskyldigheten i
kommunikationsteknik (mindre kurs) för arkitekter och
lantmätare. Denna undervisning hade förekommit
sedan år 1934 och ombesörjts genom en särskild
speciallärarbefattning, som nu indrogs. Den
förste ordinarie innehavaren av den ombildade
professuren utnämndes från den 1 mars 1947.

Utvecklingen fram till denna senaste
delningsprocess inom avd. V är följande. När professorn
i väg- och vattenbyggnadskonst P W Almqvist
(professor 1877—1903) år 1903 avgick med
pension bröts vattenbyggnaden — vari viss
undervisning redan några år delvis ombesörjts av
extralärare — ur och fick en egen professur,
övriga delar av ämnet sammanfattades i en
professur i väg- och brobyggnadskonst, som
inrymde även järnvägsbyggnad och därtill hade att
helt allmänt svara för kommunikationstekniken.
Till innehavare av denna professur kallades C J
Magnell (professor 1903—1922). Från
professuren avskildes år 1915 de delar som avsågo
järnkonstruktioner till en professur i
järnbygg-nadslära. I samband med Magnells avgång år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0893.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free