- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
883

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 26 november 1949 - Kommunikationsteknik såsom läroämne inom väg- och vattenbyggnadsfacket, av Torsten R Åström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 november 1949

883

ortsbane- och spårvägsdrift. Det förefaller, som borde var
och en, som söker bilda sig en närmare föreställning om
vad allt detta innebär, ganska snart kunna draga den
slutsatsen, att den lärare, på vilken det ankommer att
meddela högskoleundervisning i ämnet järnvägsbyggnad, ej
rimligtvis kan förena denna uppgift mod två andra, som
äro lika krävande.

Vad slutligen kommunikationstekniken beträffar, är det
svårt att draga gränser för det mått av arbete, som med
fördel kan offras för vinnande av större klarhet om huru
olika trafikleder lämpligen böra planläggas och anknytas
till varandra. Hithörande frågor hava en ofantlig räckvidd,
ej blott till rummet, som omfattar alla av trafiknätet
berörda områden, utan även till tiden. De olika uppgifternas
mer eller mindre riktiga handläggning betyder ej en vinst
eller förlust endast för dagen utan övar inflytande på
utvecklingen under kommande tider.

Det ligger i sakens natur, att kommunikationstekniken
berör de flesta nationalekonomiskt betonade vetenskaper,
som hava med produktion och transport att skaffa. Den
erfarenhet, som en person kan hava hunnit förvärva sig
under behandling av honom förelagda uppgifter, kan
endast avse en ringa bråkdel av kommunikationstekniken
i dess helhet. Bristerna i kunskapsförrådet måste avhjälpas
genom studier, så länge utvecklingen pågår. Vårt tidevarv
kallas med fog kommunikationernas. Den nuvarande
generationen har bevittnat en oerhörd utveckling.
Möjligheten att för ringa kostnad transportera människor och
gods har gjort, att världen under loppet av några
årtionden förändrats mer än under årtusenden tillförne -—
åtminstone ur materiell synpunkt betraktat. Den, som har
till uppgift att söka bibringa sig själv och andra en riktig
uppfattning om efter vilka lagar detta skett och huru
fortsättningen kan komma att gestalta sig, får ej offra
mycken tid på arbete, som har med de olika
transportmedlens konstruktiva detaljer att skaffa.

Men olika människor hava olika uppfattning om måttet
av sin —- och andras — arbetsförmåga och även åsikterna
om storleken av de krav, som böra ställas på lärarens
insikter i de ämnen han företräder, kunna vara olika. Jag
har därför ansett det vara av intresse att rådgöra i ämnet
med några fackmän företrädande skilda delar av det
samfällda arbetsområde, som motsvarar omfattningen av
professuren i vägbyggnad och kommunikationsteknik. Alla
hava delat min uppfattning, att de krav den nuvarande
professuren ställer på sin innehavares kunskapsförråd
och arbetsförmåga äro orimliga. De flesta hava ansett, att
det endast efter en uppdelning i tre professurer blir
möjligt för respektive lärare att upprätthålla den för
undervisningen erforderliga kontakten med vad som dagligen
händer och sker inom professurens intressesfär. Endast en
har gjort sig till tolk för den uppfattningen, att
vägbyggnad och järnvägsbyggnad äro mycket närbesläktade
undervisningsämnen och ej mera arbetskrävande än att de
fortfarande kunna förenas i en professur. Däremot krävdes
för läroämnet kommunikationsteknik en särskild professur,
emedan detta läroämne hade annan karaktär och
förutsatte andra specialstudier än de båda övriga. Den
motivering, som förebragts för en dylik uppdelning i två
professurer, har ej kunnat rubba min övertygelse, att den
nuvarande professurens arbetsuppgifter förr eller senare
måste fördelas på tre professurer, en i vägbyggnad, en i
järnvägsbyggnad och en i kommunikationsteknik.

Det kan emellertid befaras, att ett förslag att redan nu
söka uppdela professuren i tre professurer skulle medföra
långvariga utredningar och sålunda fördröja avhjälpandet
av de svåraste bristerna. Jag får därför såsom en första
men viktig åtgärd för att avhjälpa dessa brister vördsamt
hemställa, att Lärarekollegiet ofördröjligen vidtager de
föranstaltningar, som kunna erfordras för att professuren
i vägbyggnad och kommunikationsteknik snarast möjligt
blir uppdelad i en professur i kommunikationsteknik och
en professur i väg- och järnvägsbyggnad."

Någon omedelbar åtgärd föranledde denna
framställning icke.

År 1929 tillträdde H N Pallin (professor 1932
—1945) den odelade professuren såsom
tillförordnad professor för att år 1932 bli ordinarie
innehavare av den. Pallin har ombesörjt
undervisningen inom professuren i dess helhet till den
1 oktober 1945, då han som emeritus lämnade
befattningen. I ett föredrag i Svenska
Teknologföreningen avd. V den 8 februari 1932, varvid
bl.a. läroämnets utkristallisation enligt ovan
redovisades, utvecklade Pallin sin syn på ämnets
omfattning och undervisningens bedrivande. I
stort sett innebar denna, att ämnet för de
närmaste åren borde sammanhållas på sätt efter
Pallins tillträde skett, att frågan om inrättandet
av en professur i teknisk (städs-) geografi vid
KTH borde övervägas, med undervisning förlagd
till första eller andra årskursen tillsammans med
de grundläggande ämnena, samt att
undervisningstiden i det omfattande ämnet
vägbyggnad och kommunikationsteknik borde ökas.

Pallin framförde sedermera inom
avdelningskollegiet förslag om delning av läroämnet.
Frågan om en professur i teknisk stadsgeografi
upptogs vid sidan härom åter av Pallin i en skrivelse
till lärarkollegiet vid KTH den 15 juni 1945,
publicerad såsom Bulletin 28 från Institutionen för
vägbyggnad och kommunikationsteknik. Han
framhöll häri bl.a., att professurens delning även
skulle gynna den tekniska stadsgeografins
behandling.

År 1936 tillsattes på initiativ av Svenska
Teknologföreningens styrelse en kommitté inom
föreningen med representanter även från Tekniska
Samfundet i Göteborg, Sveriges Industriförbund,
de båda tekniska högskolornas lärarkollegier
samt statens olika tekniska verk för en
förbere-rande utredning om den högre tekniska
undervisningens organisation. Denna kommitté
avlämnade i december 1938 ett betänkande, vilket
ledde till en gemensam framställning i januari
1939 till K. M:t från Svenska
Teknologföreningen, Sveriges Industriförbund och Tekniska
Samfundet om tillsättandet av en kommitté med
uppdrag att allsidigt utreda frågan om
ordnandet av den högre tekniska undervisningen i vårt
land. Resultatet härav blev den kungliga
utredningskommitté, som givits namnet 1940 års
sakkunniga för den högre tekniska undervisningen.

I Svenska Teknologföreningens ovannämnda
kommittébetänkande föreslås bl.a. uppdelning
av läroämnet vägbyggnad och
kommunikationsteknik i två ämnen nämligen i vägbyggnad och
i kommunikationsteknik.

1940 års sakkunniga för den högre tekniska
undervisningen upptogo delningsfrågan och
framförde i sitt år 1943 avgivna betänkande
förslag om professurens delning genom densammas
ombildning till en professur uteslutande i kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0895.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free