Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 26 november 1949 - Arbetsledarens ställning och problem, av Thure Malmer, Harald Boye och Folke Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 november 19t9
893
ligen fick ta den därmed förbundna
argumenteringen. Sedan ca 6 år har vi låtit arbetsledarna
meddela arbetsstudieackorden och vi har funnit
detta vara utmärkt. Fördelarna är bl.a. följande:
arbetsstudiemannen måste först övertyga
ar-betsledaren att ackordet är rätt och riktigt. Det
kan således inte senare uppstå några
åsiktsdifferenser på denna punkt inför arbetaren;
arbetsledaren får mera intresse för att utvälja
lämplig arbetare för ackordssättningen. Han
aktar sig att ta en olämplig, då han sedan får
det värst själv, när han skall övertyga honom
om att ta ackordet;
slutligen är det också så, att arbetsledaren ofta
är äldre både i tjänsten och till åren än
arbetsstudiemannen, att han bättre känner arbetaren
och att hans prestige inte är så direkt hotad i
ett gruff om ackord som arbetsstudiemannens.
Det blir i allmänhet en lugnare uppgörelse,
andra fördelar att förtiga.
Resultatet av modifikationerna i organisation
och rutin liknande de nyss nämnda är
emellertid, att arbetsledarnas kunnighet, intresse och
ansvarskänsla dras fram och att man på så sätt
behåller deras auktoritet i ackordsfrågor.
Slutligen kan man även stärka arbetsledarnas
auktoritet genom undervisning och uppmuntran
till självstudier. Ökade insikter i sitt fack och
närstående frågor gör dem mera kompetenta att
sköta sina arbetsuppgifter. Det är en hjälp till
självhjälp att skaffa sig auktoritet. Deltagande
i kurser och kringsändande av facklitteratur är
dylika åtgärder. Väl planerade besök på
främmande arbetsplatser är andra.
Till slut vill jag framhålla, att en klok och
erfaren människa, en kunnig karl, alltid gör sig
gällande, varhelst han står i organisationen; han
må sedan tillhöra linjens eller stabens män.
Verkmästare Folke Guslaisson, Södertälje
En modern arbetsledare måste vara anhängare
av en rationell arbetsfördelning eller funktionell
arbetsledning, vilket ofta är samma sak.
Det gamla systemet med verkmästaren som
nästan allenarådande på sin avdelning hade nog
i allmänhet sina stora fel och brister. De skötte
sina avdelningar kunnigt och suveränt, men
kanske inte alltid så planmässigt ur hela
företagets synpunkt. Det var ju också svårt att få
den rätta överblicken 0111 företaget var stort.
Vad först arbetsstudierna beträffar så var det
förr så, att arbetsledaren satte alla ackordspris.
En hel del ackordspris sätter arbetsledaren
visserligen ännu, men kontrollen och registreringen
av dem har i allmänhet övertagits av
arbets-studieavdelningarna. Arbetsledarna är
naturligtvis inte motståndare till arbetsstudierna, utan
det är snarare tvärtom. Diskussionerna, och
många gånger trätorna, om ackordsprisen tillhör
det otrevligaste av arbetsledarens arbete och är
därför något som han i allmänhet är glad att
slippa. Det är ju också omöjligt för en
arbetsledare att sätta ett ackordspris, som är lika
sakligt grundat, som det nian kommer till genom
en arbetsstudie. Själv har jag gjort den
erfarenheten, att det kan vara skönt att överlåta alla
med ett rättvist ackordspris förknippade arbeten
till en avdelning, som speciellt ägnar sig åt
detta. Det är dock nödvändigt att
ackordssättningen sker i intimt samarbete med
arbetsledarna. Det får inte bli på det sättet, att den
erfarenhet, som arbetsledarna besitter, även avkopplas.
Sedan ett arbete har studerats och man har
kommit fram till ett ackordspris, accepteras detta
som regel, även om det ibland gnisslar litet i
början. Om det därefter vid något enstaka
tillfälle händer att detta pris behöver justeras av
någon tillfällig anledning, såsom verktygsfel
eller maskinfel eller på grund av ändrad
operationsgång eller liknande, så bör arbetsledaren
ha rättighet att göra detta, utan risk för
efterkommande "korsförhör".
Det är synnerligen viktigt, att valet av personal
för arbetsstudier, däri också inberäknat, och
kanske allra främst, arbetsstudiecheferna, sker
med stor omsorg. Hitintills har det tyvärr
förefallit vara så, att just arbetsstudier är "inkör
s-porten" till allt annat ingenjörsarbete. Det är inte
så säkert, att den mest strålande
ingenjörsexamen gör en person lämplig att syssla med
arbetsstudier. Det fordras även en synnerligen stor
portion naturliga förutsättningar. Det måste
också vara folk som förstår, att arbetsledarna inte
är deras underordnade, utan att
arbetsstudie-personalen är till för att överta och hjälpa
arbetsledaren med en av hans svåraste
uppgifter: att under gott samarbete lösa frågan
om en rationell tillverkning med rättvisa
ackordspris.
Med detta vill jag ha sagt, att arbetsledarna är
anhängare av arbetsstudierna, därför att de
medför rättvisa ackordspris, de favoriserar ingen, de
uppmuntrar inget "gunstlingssystem" och de
avlastar arbetsledaren från en av hans svåraste
och kanske obehagligaste uppgifter, och just den
som varit mest irriterande. Men det är
nödvändigt, att man från arbetsstudiehåll uppehåller
kontakten och samarbetet med arbetsledarna.
Följden kan annars bli, att arbetsledarna inte
känner och uppfattar arbetsstudierna som den
hjälp och det stöd de bör vara utan som ett
otrevligt påhäng.
Förr fick arbetsledarna planera arbetet på
sina avdelningar, vilket på grund av deras
oförmåga att överblicka det hela kanske icke alltid
blev så bra gjort som det borde ha blivit. Nu
sköter som bekant speciella
planeringsavdelningar nästan helt om den saken, och arbetsledarna
har nästan endast att följa därifrån givna direk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
