Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 december 1949 - Kopplingsöverföring i stora kraftnät, av L Ragnar Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 december 1949
919
Fig. 6. Brytning av tomgående linje i petersenspolejordat
system utan jordfel; observera nollpunktssvängningen efter
sistsläckande fasens brytning; 138 km linje, petersenspole,
250 A, 6 brytelement.
uppenbart, att brytarens spänningspåkänning
kommer att bli avsevärt större än i det jordade
fallet. Finnes dessutom ett jordfel i en fas, så att
spänningen på de två friska faserna får
huvudspänning mot jord, ökar spänningen över
brytaren ytterligare. Återtändningsrisken är alltså
betydligt större i ett petersenspolejordat nät.
Återtändningarna är även farligare i ett
peter-sespolejordat nät. Det är icke så, att man här
får någon spänningsuppbyggning utan i princip
är samma resonemang om upprepade
återtänd-ningar tillämpbart i detta fall också, men en
återtändning kan ge upphov till höga
överspänningar på den matande transformatorn. Om
nämligen en fas återtänder, så ändras
stationsspänningen i denna fas plötsligt med ett
belopp, som är lika med återtändningsspänningen
över brytaren, eller med andra ord, denna fas
påtryckes en mycket brant impulsspänning, som
vandrar in i transformatorn mot nollpunkten.
Nollpunkten börjar då att svänga med en
amplitud, som blir av samma storlek som den
inkommande impulsen. Denna svängning överlagras de
två andra fasernas spänning. På grund av
kopplingen mellan transformatorlindningarna
påverkas även de två andra fasernas spänning direkt
av den inkommande vågen i den återtändande
fasen, så att en överton erhålles i den
överlagrade svängningen. Eftersom amplituden blir stor,
blir också spänningen över brytaren i de två
friska faserna stor och en återtändning kan
alltså inträffa i någon av dessa.
Fig. 7 visar ett katodstråloscillogram av
stationsspänningen till jord på de tre faserna och
illustrerar bra vad som nyss sagts. En
återtändning inträffar i fas 1 och samtidigt börjar
spänningen i de två andra faserna svänga med stor
amplitud och i fas 3 inträffar en återtändning i
brytaren under detta förlopp. Vid proven då
detta oscillogram togs var det jordfel på fas 2
och alltså linjelikspänningen ca 300 kV
ampli-tudvärde på de andra faserna. På grund av
jordfelet hade linjen i fas 2 ingen likspänning,
varför någon återtändning ej inträffar i denna fas.
Man bör observera, att spänningen i fas 3 ej
hunnit utbilda sig till sitt högsta värde, innan
åter-tändningen sker. Hur denna svängning ser ut
fullt utbildad framgår av det undre
oscillogram-met. Återtändningsspänningen är här emellertid
betydligt lägre, men ändå blir spänningen till
jord på fas 2 så stor som 600 kV.
Även i detta fall med petersenspolejordat nät
visade proven, att spänningsberoende
dämpmot-stånd kan användas med stor framgång. Som
förut minskas linjeladdningsspänningen
effektivt och dessutom försvinner
nollpunktssvängningarna nästan fullständigt.
Vid brytning av tomgående linjer har hittills
endast överspänningar i samband med
återtänd-ningar behandlats, överspänningar kan även
uppstå som följd av forcering, dvs. därigenom
att strömmen tvingas mot noll före sin naturliga
nollgenomgång. Strömmen är vid linjebrytning
jämförelsevis liten, vid en 70 km linje t.ex. är
den ca 30 A vid 220 kV, varför forcering lätt kan
inträffa. Men stationsinduktansen är i regel liten,
varför dessa överspänningar sällan blir allvar-
Fig. 7. Oscillogram över inverkan av återtändningar i en
fas på de övriga fasernas stationsspänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
