- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
921

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 december 1949 - Kopplingsöverföring i stora kraftnät, av L Ragnar Bergström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 december 1949

921

Fig. 9. Brytning av reaktorbelastning 10 MVA;
kapacitan-serna pä båda sidor om brytaren är i detta fall ungefär
lika stora; direkt jordad nollpunkt, i brytelement.

sidans kapacitans C, och reaktorsidans
kapa-citans C i serie.

Hur en ökning av stationskapacitansen och
därmed även av parallellkapacitansen över
ljusbågen inverkar på forceringsströmmen, framgår
vid jämförelse mellan fig. 9 och 10. Fig. 9 visar
spännings- och strömförloppen vid brytning av
en reaktorbelastning av 10 MVA vid 210 kV.
Kapacitanserna på reaktor- och stationssidan är
ungefär lika stora och utgöres helt av
anläggningens fördelade kapacitanser.
Överspänningarna på reaktorsidan uppgår till ett högsta värde
av 2,5 gånger fasspänningens toppvärde. På
strömkurvorna ser man, att stommen genom
brytaren omedelbart före brytningen går mot
noll ganska brant. (Deformationen av
strömkurvorna i fas 1 och 3 uppstår vid
förstsläckan-de fasens brytning.) Stationssidans spänning
påverkas även av forceringen, men
överspänningarna blir inte stora därför att stationsinduktansen
är liten. Fig. 10 visar fortfarande spännings- och
strömförloppet vid brytning av en
reaktorbelastning av 10 MVA vid 210 kV men i detta fall är
en linje med 37,5 km längd kopplad till
stationen. Stationssidans kapacitans blir alltså ökad
med linjens kapacitans och i detta fall blir
strömförloppet mycket oroligt. Ljusbågen i fas 3
blir instabil vid mycket högre strömvärde än
förut, men återtänder ett stort antal gånger.
Någon gång under dessa återtändningar har
spänningen på reaktorsidan blivit så stor, att
det slagit över i ett stånggap, som var uppsatt
som skydd på reaktorsidan. Stånggapets
överslagsspänning var 640 kV amplitudvärde.
Spänningen på reaktorsidan har alltså varit drygt
3,5 ggr fasspänningens toppvärde och skulle
mycket väl ha kunnat vara betydligt högre, om
inte stånggapet begränsat den. På strömkurvan
för fas 3 kan man se, hur strömmen i reaktorn
efter överslaget urladdar sig genom stånggapet.

Det är en likström som går fram och som
slutligen minskar mot noll. Stationssidan ligger
under brytförloppet ganska lugn, beroende på
den stora kapacitansen från linjen.

Utom denna inverkan direkt på ljusbågens
stabilitet har kapacitansen i kretsen en annan
verkan, som även den är rätt komplicerad. Antag
att ljusbågen i brytaren har blivit instabil och
slocknat. Då börjar spänningen över brytaren att
växa och den hastighet med vilken spänningen
växer är beroende på spänningsförloppens
frekvenser på både stations- och reaktorsidan.
Visserligen blir stationssidans spänning liten,
eftersom dess induktans är liten, men dess frekvens
blir hög, om ingen tillsatskapacitans finns, alltså
om ingen linje är tillkopplad, så att spänningen
över brytaren växer åtminstone till en viss höjd
mycket snabbt och kanske så snabbt, att
ljusbågen, som varit släckt ett ögonblick, tänder på
nytt. Om man ökar stationssidans kapacitans
genom att koppla till en linje, kan också av den
anledningen forceringen ske lättare, eller mera
korrekt uttryckt: överspänningen på
reaktorsidan kan utbilda sig till högre värde efter en
forcering. På samma sätt är reaktorsidans
kapacitans av betydelse för
spänningsstegringshastig-heten över brytaren och därmed även för hur
stor överspänningen kan bli.

Av det som sagts framgår, att en ökning av
parallellkapacitansen inte alltid minskar
överspänningarna vid reaktorbrytning, eftersom
forceringen påverkas. För att vara fullt säker på att
en tillkopplad kapacitans skall göra nytta, måste
den vara så stor, att även om strömmen klipps
av på sitt maximivärde, så får ej spänningen,
som uppstår, då induktansens magnetiska energi
övergår till elektrisk i kapacitansen, bli större
än som kan tillåtas på anläggningen. Även i

Fig. 10. Brytning av reaktorbelastning 10 MVA. Genom
inkoppling av en linje är stationssidans kapacitans en
storleksordning större än reaktorsidans; överslag har inträffat
i ett skyddsgap pä reaktorsidan i fas 3; direktjordad
nollpunkt, 37,5 km linje, ansluten, 4 brytelement.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0933.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free