Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 december 1949 - Skidvallor, av Stig O Hultberg - Nya optiska glas, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
942
TEKNISK TIDSKRIFT
fysikaliska och matematiska genomarbetningen
av problemen och nöjer sig med en tekniskt
användbar lösning.
För skidvallaproblemet ha vi funnit en fullt
tillfredsställande teknisk lösning. Genom
klarläggandet av skidfriktionens mekanism och vissa
samband mellan de friktionen påverkande
faktorerna och vallornas fysikaliska och
fysikaliskkemiska egenskaper ha vi nu möjligheter att på
laboratoriet genomföra en "skidvallasyntes". Vi
kunna alltså, med användning av i denna
uppsats nämnda metoder, på laboratoriet utvälja
lämpliga material och därav sammansätta
skid-vallor, om vilka vi med säkerhet kunna
förutsäga, hur de komma att fungera i praktiken.
Vidare ha vi möjligheter att i
skidvallaproduktio-nen utöva en lika effektiv driftkontroll som i
vilken annan kemisk fabrikation som helst.
Litteratur
1. Hultberg: Nya vägar för skidvallafabrikören. Idrottsbladet
4 dec. 1946.
2. Hultberg: Glid och fäste vid skidlöpning. Skidfrämjandets
Årsbok 1948 s. 153.
3. Flodman: Rationalisering av timmcrkälkar. Norrlands
Skogs-vårdsförb. T. 1940 s. 179.
4. Höppler: Die Plastizität des Eises. Kolloid-Z. 97 (1941) s. 154.
5. Nakaya m.fl.: The physics of skiing m.fl. uppsatser. J. Faculty
Sci. Hokkaido Imp. Univ. 1 ser. 2 (1930—1938) s. 175.
6. Bowden-Hughes: The mechanism of sliding ön ice and snow.
Proc. Roy. Soc. London A 172 (1939) s. 280.
7. Bader m.fl.: Der Schnee und seine Metamorphose, Bern 1939.
8. Selicman: Snoiv Structure and Ski Fields, London 1936.
9. Dorset: The Properlies of Ordinary Water-Substance and the
Ices, New York 1940.
10. Adam: The Physics and Chemislry of Surfaces, London 1941.
11. Bosanquet-Hartley: Notes ön the angle of contact. Phil.
Mag. 42 (1921) s. 456.
12. Adam-Jessof: Angles of conlact and polarity of solid surfaces.
Chem. Soc. 127 (1925) s. 1863.
13. Kneen-Benton: A simplified technic for the delerminalion of
contact angles. J. Phys. Chem. 41 (1937) s. 1195.
14. Adam-Morrel: The "bloom" of varnish films. j. Soc. Chem.
Ind. 53 (1934) s. 255.
15. Scott Blair: A Survey of General and Applied Rheologu,
London 1945; jämför Berglund, D T: Nuttings lag — den integrerande
rheologiska ekvationen. Tekn. T. 1947 s. 841.
16. Houwink: Elastizität, Plastizität und Struktur der Materie,
Dresden—Leipzig 1938; engelsk upplaga: Elasticity, Plasticity and
Structure of Matter, Cambridge 1937.
17. Höppler: Das Höppler-Konsistometer, Dresden 1940.
18. Hallberc: Sambandet mellan viskositet och temperatur för
bituminösa bindemedel i grafisk framställning. Stat. Väginst. Medd.
nr 71, 1945.
19. Höppler: Drucklyosorption. Kolloid-Z. 97 (1941) s. 63.
20. Walther: Mineralpulver-Suspensionen in Bitumen und
ver-wandten Stoffen (I—IV). Kolloid-Z. 103 (1943) s. 54, 233; 304 (1943)
s. 38; 105 (1943) s. 38.
21. Blair-WeinogL/OU: A study ön the firmness of soft materials
based ön Nuttings equation. J. sci. Instr. 21 (1944) s. 149.
22. Houwink-Heinze: Prüfung von Kunstharzen mit dem
Plastometer. Kunststoffe 28 (1938) s. 283.
23. Mikrohårdhetsmätaren. KTH, avd. mekanisk teknologi,
Stockholm 1943.
Nya optiska glas. Fore 1880 var de enda glas, som stod
till objektivkonstruktörens förfogande, flintglas och
kron-glas, i vilka ökade mängder blyoxid medförde en ökning
av både refraktion och dispersion. I verkligheten var
därför relationen mellan dessa egenskaper konstant för alla
tillgängliga glassorter. För att göra ett akromatiskt
objektiv måste det positiva elementet ha lägre dispersion
än det negativa, och därför måste det förras refraktion
bli låg och det senares hög. Detta medförde två
betydande nackdelar: dels blev Petzvalsumman stor, var-
igenom ett starkt krökt bildfält erhölls, och dels blev det
positiva elementets ytor starkt och det negativas svagt
krökta. Då objektivet som helhet skall vara positivt,
uppstod härigenom en betydande sfärisk aberration och även
indirekt stora rester av andra aberrationer. Av två skäl
behövdes alltså ett kronglas med lägre dispersion och
högre refraktion och om möjligt även ett flintglas med
högre dispersion och lägre refraktion. Upptäckten av
ba-riumkronglaset på 80-talet innebar ett stort steg framåt,
men problemet alt framställa ett flintglas med låg
refraktion var då ännu icke löst. Med hjälp av bariumkronglaset
kunde dock flera nya objektivtyper konstrueras. Den första
bestod av kittade tripletter av Dagortyp. Vidare kunde
äldre objektiv, såsom Cooke och Celor, betydligt
förbättras. Schött & Genossen höjde så småningom
barium-kronglasets refraktion, tills gränsen nåddes i början av
1930-talet med införandet av två glassorter SK-16 och
SK-18. Dessa är kemiskt instabila och mycket besvärliga
att bearbeta.
Under första världskriget hade man tvingats intressera
sig för tillverkning av optiskt glas i USA, och efter kriget
inriktade Kodak forskningsarbetet på framställning av
specialglas med mycket hög refraktion och låg dispersion.
1933 hade detta arbete fortskridit så långt, att man helt
hade slopat kisel- och fosforsyra som glasbildande ämnen,
ty boroxid hade visat sig vida överlägsen. Vidare användes
oxider av ovanliga element, såsom La, Th, Nb, Ta, W, Ti,
Zr och Sr i mängder på upp till 80 % med eller utan de
vanliga Ba, Zn, Mg och Al. År 1934 hade man framställt
glasprover med brytningsindex nß=l,85 och reciprok
relativ dispersion v =43,0. Lantanoxids löslighet i borsyra
är avsevärd, och dess bidrag till högre refraktion utan
ökning av dispersionen blir betydande. Oxider av Ta, Th
och W är lösliga i lantanboratglas till ca 35 %. Dessa glas
är mycket stabila och ganska hårda. De är tillräckligt
motståndskraftiga mot atmosfären och lättbearbetade. Redan
tidigt visade det sig, att de nya glasen angriper alla kända
degelmaterial mycket starkt, och man beslöt därför att
använda platina för att undvika sliror, stenar och blåsor.
Denna åtgärd lönar sig, därför att platinan icke förbrukas
och glasmassan representerar betydande värden.
Fabrikation i halvstor skala började 1937, det första
glaset kom i marknaden 1939, och tillverkningen nådde
en topp under andra världskriget. Efter 1940 har antalet
glassorter ökats till sju med n £>1= 1,70—1,88 och v =56,2
—41,1. AUa dessa glas innehåller torium, som är radioaktivt.
Detta kan vara en olägenhet vid användning i filmkameror,
där filmen långa tider ligger mycket nära objektivet. De
nya glasen används emellertid nu i många Ektarobjektiv.
När tillverkningen av dem överförts till fabriksskala,
upptog forskningslaboratoriet försök att förbättra flintglaset.
Man lyckades även erhålla sådana med betydligt högre
dispersion för en viss refraktion än hos vanligt flintglas.
Detta resultat uppnåddes genom att införa titanoxid och
fluor i stället för en del av kiselsyran. Bästa resultat
erhölls i området 45 % Si02, 28 % TiOB 27 % NaF, som
gav glas med i\ß ,= 1,65—1,58 och v=29—36,6. Dessa
glas är även stabila och lättbearbetade. De har visat sig
nästan lika värdefulla för objektivkonstruktören som de
nya kronglasen, då de ytterligare ökar den realiserbara
skillnaden mellan kron- och flintglas. Med dessa glas hai
man kunnat konstruera objektiv av tre linselement, som
t.o.m. är bättre än de traditionella fyrelementtyperna. Den
intressantaste gruppen av nya glas är emellertid de, vilka
icke innehåller några oxider utan helt består av fluorider.
De har det låga brytningsindex (no = 1,38—1,39) och den
ytterligt låga dispersion (v= 100), som tidigare blott
iakttagits hos fluormineral. Vidare genomsläpper glasen ljus
av våglängder från 300 mu i ultraviolett till 5 « i infrarött,
varför de är mycket användbara vid tillverkning av vissa
optiska instrument. Betydande svårigheter har mött vid
framställningen av fluoridglas, men det är möjligt, att de
kan övervinnas i en nära framtid (R Ki.NGSLAKjE & P F
DePaolis i Sci. Monthly juni 1949). Sill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
