Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 december 1949 - Musklers sammandragning, av SHl - Muskelmotor, av sah - Böcker - Anmälan: Kemisk apparatteknik, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 december 1949
951T
Muskelmotor. Man har länge lekt med tanken att
konstruera biologiska maskiner, som skulle drivas av kemiska
reaktioner på samma sätt som levande organismer. Nu
har vid Weizmann-institutet i Tel Aviv framställts ett
syntetiskt gummi, vilket liksom människans muskler består
av långa kedjor av högpolymera molekyler. Man avser nu
att bygga en maskin, bestående av band av detta gummi,
vilka nedsänks i vatten, vars kemiska balans i snabb takt
kan växlas om från alkalisk till sur, varvid gummibanden
växelvis expanderar och dras samman. En vid
gummibanden fäst stång kan då, liksom kolven i en ångmaskin,
få ett hjul att gå runt. Huruvida nyttigt arbete kan
uträttas ekonomiskt på detta sätt är en annan fråga (Sci.
Amer. okt. 1949). sah
Böcker
Fig. 2. Muskel fibrills finstruktur. Under det vita ämnet syns
de fina trådar, av vilka fibrillen består (17 000 Xj.
Orsaken härtill har visat sig vara närvaro av kalium och
ATF i extraktet. Inga andra ämnen kan ge samma effekt.
ATF har emellertid även en annan funktion, nämligen
att göra fibrillerna elastiska. Rigor mortis beror sålunda
på sönderdelning av ATF. Gör man en finfördelad
suspension av urtvättad muskelvävnad och försätter denna med
kalium och ATF, uppstår en kraftig fällning, som anses
bero på neutralisation av kolloidpartiklarnas elektriska
laddningar. Muskler har visat sig innehålla två helt olika
proteiner, nämligen aktin och myosin. Ingen av dem har
förmåga till sammandragning, men de har andra mycket
intressanta egenskaper. Myosin har t.ex. stor affinitet till
joner, som även vid mycket låga koncentrationer kan
påverka dess elektriska laddning. Aktin kan förekomma i
två olika former. Vid preparatets framställning brukar
man först få en, som består av små runda kroppar, men
tillsätts litet salt, bildas långa trådar. Märkligast är
emellertid, att aktin och myosin kan förenas till ett komplex,
aktomycin, som visat sig ha förmåga till sammandragning.
Man har funnit, att muskelsammandragningen är en
reversibel reaktion och att muskelapparaten består av små
mer eller mindre av varandra oberoende enheter med en
molvikt på ca 70 000. Om denna enhet är förbunden med
ATF, har den en viss potentiell energi, som avges i form
av en muskelsammandragning vid en nervimpuls. Det
fordras sedan ny ATF för att bringa fibrillen tillbaka till
det sträckta tillståndet. Det kan misstänkas, att processen
har något med proteinens laddning att göra, eftersom den
i finfördelat tillstånd ger fällning med ATF, men
sambandet mellan avladdning och sammandragning är okänt.
Ehuru den nuvarande kunskapen om muskelarbetets
mekanism förefaller ganska ingående, räcker den icke till
för en sammanhängande teori. Mycket arbete återstår ännu,
innan man fullständigt kan förstå, hur själva
kontraktionen går till, och om detta mål kan nås, återstår dock att
utreda, på vilket sätt nerverna kontrollerar muskelarbetet
och hur ATF:s energi omvandlas till mekaniskt arbete. Då
aktomycin tycks förekomma i all muskelvävnad, måste
man söka ämnen, som kan reglera dess mycket olikartade
sätt att fungera. Vingmusklerna hos vissa insekter
samman-dras t.ex. flera hundra gånger per sekund, under det
hjärtmuskeln arbetar sakta och regelbundet och en musslas
slutmuskel kan vara sammandragen i timmar utan
energiförbrukning (A Szent-Györgi i Sci. American juni 1949).
SHl
Kemisk apparatteknik, av karl Magnusson.
Chalmeris-ternas Handelsförening, Göteborg 1948. 1 130 s„ 176 pl. 90 kr.
Skriften är ett kompendium avsett för undervisning i
kemisk apparatteknik vid CTH. Det börjar med en
inledande översikt om apparaturens beroende av olika
kemiska operationer samt materiallära. Därefter följer kapitel
om transportmaskiner; blandning; krossning och målning;
separering; centrifugering och pressning; filtrering;
ad-sorption; absorption och desorption; extraktion;
kristallisation; kontrollanordningar; vätskors och gasers strömning i
rör; värmeöverföring och värmegenomgång; förvärmare,
värmeväxlare och indunstare; befuktning och torkning;
värmealstrare; destillation; högtrycksoperationer. Varje
kapitel inleds i regel med en kort teoretisk framställning, som
oftast leder till uppställande av formler för beräkning av
apparaturen utan ett djupare inträngande i teorin. Denna
är dock ganska uttömmande behandlad i vissa kapitel,
framför allt i det om destillation. Efter teorin följer
beskrivning av olika apparatkonstruktioner och ibland
räkneexempel.
Framställningen är enkel och lättbegriplig och vissa
kapitel torde vara mycket bra. Illustrationsmaterialet är
omfattande och i stort sett instruktivt. Enstaka bilder är dock
så otydliga, att de gott kunnat utlämnas. Man kan
emellertid göra en hel del anmärkningar, vilkas berättigande
bestäms av de fordringar, som rimligen kan ställas på ett
kompendium. Då det skall användas vid undervisning, bör
man väl närmast betrakta det som en textbok. Anses detta
vara en för hög standard, kan det följande i lämpliga
stycken lämnas utan avseende. Kompendiet synes ha
tillkommit i avsevärd hast, ty språkbehandlingen lämnar
mycket övrigt att önska och tryckfelen är många, vilket utan
tvivel försvårar läsningen och knappast kan betraktas som
ett gott exempel för eleverna. Dessutom är terminologin
delvis osäker. Sålunda används "kraft" som term för
kraft, arbete, energi och effekt (särskilt början av kap. 2
men även på många andra ställen). Det händer, att
"effektbehov" anges i kWh och "energibehov" i kW (kap. 6 s. 9).
Denna nomenklatur är dock icke konsekvent genomförd,
på en del ställen används den traditionella fullt riktigt.
Icke blott mekanikens termer har råkat illa ut, ty i
kap. 7 a s. 7 (absorption) kan man läsa: "Detta beror på
att en del av SOB är dissocierad och förekommer dels som
motswarande hydrat, dels som dissocierade joner." Förf:s
disposition av ämnet synes ej idealisk, och hans arbete har
därför icke fått den överskådlighet, som man kunde önska.
Det handlar till största delen om separeringsförfaranden,
vilka diskuteras i skilda kapitel med annat material
emellan och utan synbar plan. Särskilt undrar man, varför icke
destillation, extraktion och absorption sammanförts till en
grupp, då deras teoretiska grund är gemensam.
Den summariska behandlingen av teorin i de flesta
kapitlen är utan tvivel ofrånkomlig, då kompendiet trots
denna begränsning, åtminstone enligt min åsikt, är alldeles
för stort och alltför tyngt av detaljer. Det synes innehålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
