Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 24 december 1949 - Storforskningens struktur och psykologi, av Lew Kowarski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 december 1949
981T
Storforskningens struktur och psykologi
Lew Kowarski, Commissaire à 1’Energie Alomique, Paris
De senaste framstegen inom den tillämpade
fysiska forskningen — radar, konstgjorda
kärn-omvandlingar, reaktionsdrift,
matematikmaskiner, för att nämna ett par exempel — har ställt
varje civiliserad nation inför det besvärliga
problemet, att antingen utveckla ett aktivt intresse
på alla dessa områden eller att sjunka till en
lägre nivå och nöja sig med att leverera
råmaterial och billig arbetskraft.
Denna frågas världsomspännande karaktär
saknar inte motsvarighet i det förgångna. Låt
oss som exempel bara påminna oss
järnvägarnas historia. Det pionjärarbete, som britterna
utförde, följdes snart av liknande utveckling i
Frankrike, Tyskland, Förenta Staterna och flera
andra länder. Något senare följde sådana länder
som Ryssland, vilka dock ägde tillräckligt med
kraft och utbildningsbar personal för att efter
en kortare tid av beroende kunna frigöra sig och
följa sin egen väg. På andra håll däremot, som i
Sydamerika och Asien, kvarstod man under
generationer i den föga inkomstbringande
situationen att helt vara hänvisad till import av
maskiner och dugliga arbetsledare.
I den industriella revolutionens historia
utvecklades den första fasen, som angav början till den
maskinella fabrikationen i stor skala, under
1700-talet i England och spreds så småningom
över hela den civiliserade världen. Den andra
fasen, under vilken den organiserade tillämpade
forskningen tilläts korrigera och berika de
industriella processerna, hade sitt ursprung i
Tyskland under slutet av 1800-talet — och endast
den energi, med vilken tyskarna lärde ut sina
metoder till den övriga världen, förhindrade dem
från att besegra den. Den industriella
revolutionens tredje fas, under vilken själva
grundforskningen skall framträda som initiativtagaren och
ledaren av allt industriellt arbete, kan ännu inte
sägas ha fullt utbildats. Men den har börjat taga
form, och dess metoder har prövats under det
sista decenniet.
Tendenser till denna nya utveckling kan
naturligtvis spåras i olika länder och även till tiden
före det andra världskriget. Officiella yttranden
av sådana som Joliot-Curie och rent vetenskapliga
riktlinjerna för en del industriella laboratorier,
Köredrag på K. Tekniska Högskolan den 20 oktober 1948;
publicerad på engelska i Bull. atom. Sci. juni—juli 1949.
001.891
såsom Philips och Bells, ger en glimt av
någonting nytt. Det verkar emellertid såsom det
verkligt betydelsefulla initiativet även denna gång
kom från England, där det under hela trettiotalet
skrevs och diskuterades mycket1- a. Vid
krigsutbrottet 1939 stod brittiska vetenskapsmän redo
att inta sina platser i de högsta civila och
militära råden för att bistå vid angripandet av en
mångfald av trängande problem8 och att leverera
sådana saker som radar och bestämda
atomenergiprojekt’. Trots en något försenad början
kom motsvarande ansträngningar i Amerika att
snabbt lämna sina medtävlare långt bakom sig.
För närvarande måste vi fortfarande vända oss
till dessa båda pionjärländer för att få de bästa
exemplen på forskningsprojekt i stor skala.
Detta beror snarare på den höga industriella
utvecklingen och den stimulans som kriget
medförde, under vilket de var fria från fientlig
ockupation, än på en speciellt lycklig läggning hos de
anglosachsiska folken.
Nu för tiden, då förbindelserna mellan
industrialiserade nationer åter börjar knytas och
skillnaderna mellan olika läger och kategorier
så småningom jämnas ut, kan man spåra en
början till forskning i stor skala även i förut
ockuperade länder (bästa exemplet ger franska
atomenergikommittén) och i förut neutrala
länder (cyklotron-projekt i Sverige). Enligt min
egen åsikt (grundad på erfarenhet från de
brittiska och kanadensiska atomprojekten under
kriget och arbete på samma område i Frankrike
efter kriget) är varje i industriellt hänseende
väl utvecklat land lämpligt för en sådan
utveckling. Gynnsamma och ogynnsamma
karakteristiska hos de olika nationerna summeras till en
komplicerad jämvikt, och man skall undvika att
ge alltför stor vikt åt en enda faktor såsom
förefintligheten av någon speciell viktig industri
eller bristen på vetenskaplig tradition.
Den speciella vikt, som jag tillmäter den
fysikaliska forskningen, beror inte enbart på en
naturlig tendens att huvudsakligen hålla sig till det
egna arbetsområdet, utan denna koncentrerade
uppmärksamhet på ett speciellt slag av
forskning återspeglar det faktum, att efterkrigstidens
utveckling bestämts av sitt ursprung i ett krig,
som utan tvekan var "fysikernas" krig, likaväl
som det föregående var "kemisternas". Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
