Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 31 december 1949 - Ångledningar för höga tyck och temperaturer, av J M Aiton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1006
TEKNISK TIDSKRIFT
Tabell 1. Legerade stål för ångrör
Temperatur- Analys, %
område
°C C Si Mn Cr Ni Mo Va Nb Cu
Krom-molybdenstål .. 455—520 < 0,15 < 0,3 0,3—0,6 0,7—1,2 < 0,3 0,45—0,6 — — <0,2
Molybden-vanadinstål 520—550 < 0,13 < 0,3 0,5—0,7 < 0,2 < 0,3 0,5—0,6 0,25—0,3 — 0,2
Stabiliserat
austenitiskt stål––––över 550 0,08—0,18 < 1,0 <2,0 16,5—18,5 10,0—13,0 — — 1,0—2,0 —
nat sätt. Den extra kostnaden för en rörledning
av krom-molybdenstål exklusive ventiler kan
kanske uppgå till 2 % mer än för en ledning av
molybdenstål. Denna lilla extra kostnad, som är
en bråkdel av kostnaden för en kraftanläggning,
är en billig försäkring mot risken för
grafitise-ring och de ökade påkänningar, som på grund av
ytfelaktigheter kan uppstå i ett molybdenstålrör.
Molybden-vanadinstål är nödvändigt för att
överbrygga det lilla temperaturområde, där
temperaturen är för hög för ett krom-molybdenstål med
analys enligt tabell 1 och för låg för att påfordra
användandet av det dyrbara austenitiska eller
högre legerade ferritiska stålet. Detta stål är icke
svårt att arbeta med, fastän gassvetsning på plats
fordrar en speciell teknik, som, en gång inlärd,
icke är svår att använda sig av. Inom det
temperaturområde för vilket det rekommenderas har
det goda fysikaliska egenskaper, men över 550°C
avtar dess krypgränsvärde hastigt och för sådana
höga temperaturer blir rör som tillverkats av
detta stål opraktiskt tjocka, tunga och styva.
Den skulle verkligen vara modig, som vågade
förutsäga de maximala temperaturer, vid vilka
ånga kommer att användas i framtiden; 570°
förekommer redan i överhettaren vid avancerade
konstruktioner. Vid en försöksstation skall
experiment med ånga av 627°C företas, men detta är
endast ett experiment och kan icke betraktas
som en driftanläggning. Sådana temperaturer
har förekommit vid oljeraffinaderier under
många år. Ångteknikern har icke endast att ta
hänsyn till dessa höga temperaturer utan även
till trycket, som vid dessa temperaturer är högre
än vad som normalt förekommer vid
oljeraffinaderier. Naturligtvis har rörteknikern noga
studerat de metaller som användes där till
ledning för vad han bör välja till ångledningar.
Vanligtvis är dessa rörledningar tillverkade av
krommolybdenstål, men mycket högre legerade än jag
rekommenderat för lägre temperaturer eller av
stabiliserat austenitiskt stål. Man har icke haft
praktisk erfarenhet med mycket höga
ångtemperaturer under någon längre tid, så att vad som
rekommenderas måste till större delen bygga på
teoretiska beräkningar och data som samlats i
laboratorier. Jag föredrar austenitiskt stål,
emedan detta fordrar liten eller ingen
värmebehandling, till skillnad mot de mycket höga
förvärm-ningstemperaturer som erfordras för att
åstadkomma goda svetsfogar, samt den varsamma och
förlängda värmebehandling som kräves då man
använder stål med hög krom- eller
molybden-halt. Priset per ton för austenitiskt stål är högt,
men så är även den tillåtna påkänningen. En
rörledning som konstruerats för en maximal
temperatur av 580°C kostar icke mera i
austenitiskt stål än om den utförts av ferritiskt. Enligt
min åsikt, som baseras på studier av tillgängliga
data icke endast från England utan även USA
och andra länder, kan ett austenitiskt stål
mycket bättre motstå 100 000 h användning än ett
ferritiskt stål. Olyckligtvis är
utvidgningskoefficienten för austenitiska stål ungefär 50 % högre
än för ferritiska, men man kan ta hänsyn därtill
vid konstruktionen av en rörledning. Ofta har
man hört den åsikten, att ånga med mycket hög
temperatur med tiden orsakar avsevärd skalning.
Ett austenitiskt stål som är mycket
motståndskraftigt mot skalning är ur denna synpunkt att
föredra framför ett ferritiskt stål med
någorlunda hög kromhalt, även om ett sådant också
är relativt motståndskraftigt mot skalning.
För att ge en föreställning om legerade ståls
överlägsenhet mot kolstål kan jag nämna, att ett
rör av kolstål med sådan innerdiameter och
godstjocklek att det vore lämpligt för användning vid
en temperatur av 427°C skulle, om trycket
förblev oförändrat, vara tillräckligt starkt att
motstå 510° C, om det tillverkats av stål med låg
krom-molybdenhalt, 538°C i
molybden-vanadinstål, samt 566°C, om austenitiskt stål används.
Skarvar
Tre metoder kommer i fråga för att skarva rör:
flänsförbindningar med packning,
flänsförbindning med tätningssvets samt svetsad stumfog
utan flänsar. Bland dessa är den första icke att
rekommendera vid de temperaturer som kommer
i fråga, dels på grund av den överhettade ångans
skärkraft, som snabbt förvandlar en liten läcka
till en svårartad sådan och kraftigt skadar
flänsarnas anliggningsytor, vilka måste justeras
innan skarven kan repareras, dels på grund av den
fara, som ånga av hög temperatur utgör för liv
och lem. Därför återstår att avgöra, om en
flänsförbindning med tätningssvets eller en svetsad
stumfog utan flänsar skall användas; det är
nödvändigt att överväga de bägge skarvarnas
för-och nackdelar innan man avgör, vilken av dem
som skall komma till användning, eller om båda
bör förekomma vid samma r.örsträckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
