Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 31 december 1949 - Svetsning av varmhållfasta och värmebeständiga stål, av Nils Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 december 1949
1017T
i det närmaste samma struktur och hårdhet. I
stället för att tillämpa den vanliga
spännings-glödningstemperaturen av 600—650° C bör
denna då höjas till 700—720°C, vilket medför en
avsevärd sänkning av hårdheten. Vid en
amerikansk undersökning på motsvarande material
(Welding J. maj 1946) sänktes vid en höjning
av glödningstemperaturen från 621° C till 704°C
brottgränsen med ca 20 %, samtidigt som
förlängningen höjdes med 20—25 %. Den maximala
hårdheten blev i detta fall ca 180 HB.
För att utröna, hur en glödgning till
ovannämnda temperatur bäst och snabbast kan utföras,
har en serie värmebehandlingar företagits, vilka
anges i tabell 2. Såsom framgår av denna, har
utgångstillståndet före glödningen varierats för
att utröna, om man vid svetsning med
förvärmning först måste låta fogen svalna till
omgivningens temperatur för att erhålla största
mjukhet. Soin synes har en något lägre hårdhet i
nästan samtliga fall erhållits för det material,
som aldrig har varit nedsvalnat. Man finner även
av resultatet, att varken långsam
upphettnings-eller svalningshastighet tycks ge några lägre
hårdheter än hastig sådan. Jämföres
hårdheter-na vid en normal spänningsglödgning i 1,5 h med
de övriga i stort sett likvärdiga behandlingarna,
finner man den företagna temperaturhöjningen
väl motiverad, i synnerhet som man därigenom
knappast förlorar något i tid. Ett
glödgningsförfarande, innebärande en hastig uppvärmning till
710°C med förslagsvis en hålltid av 0,5 h per
10 mm godstjocklek, åtföljd av luftsvalning,
torde ge fullgott resultat. Möjligen kan man höja
temperaturen ytterligare 10—20°, då något lägre
hårdheter erhålles.
Sammanfattningsvis kan sägas om det nu
behandlade materialet, att det är väl svetsbart, och
om försiktighet iakttas, kan det även svetsas
Tabell 2. Hårdhet efter olika värmebehandling av Stato
23-material
Förbehandling Behandling Tempe- Håll- Hårdhet
i ugn ratur- tid vid
ändring
slut-temperatur
vid under till under
°C h °C h h Rc Hb
Obehandlat 163
Luftsvalnat från 1 100° 23,0 251
21,5 241
Uppvärmt till 710 0,5 600 1 0 7,0 187
1 100°, luft- 600 0,5 710 1 0,5 12,0 201
svalnat från 200 0 710 2 0,5 11,0 197
200° 710 0,5 — — 0,5 8,5 191
600 1,5 — — 1,5 19,0 229
Uppvärmt till 710 0,5 600 1 0 9,5 193
1 100°, svalnat 600 0,5 710 1 0,5 10,0 194
till 200° 200 0 710 2 0,5 10,0 194
710 0,5 — — 0,5 8,5 191
600 1,5 — — 1,5 18,0 225
40
30
20
10
O
0 10 20 30 W 50 60 70 SO 90 mm
Jomiimavstånd
Fig. i. Jominykurva för Uddco 3-material.
utan förvärmning i godstjocklekar upp till ca
15 mm. Man måste dock räkna med att i
övergångszonen erhålla hårdheter på ca 300 HB.
Användes förvärmning, sker denna lämpligen till
200° C, varvid man ej behöver gå så varsamt
fram vid svetsningen. Man kan då också räkna
med att få betydligt jämnare och lägre
maximal-hårdheter. Spänningsglödgningen bör ske vid en
temperatur mellan 700°C och 740°C, då bästa
resultat erhålles.
För andra material inom grupp 1 råder ungefär
samma förhållanden, som för det här
behandlade stålet. Man kan därför anse, att vad som
ovan sagts med smärre modifikationer gäller för
hela grupp 1.
Svetsning av material inom grupp 2
Som typexempel för samtliga material
tillhörande grupp 2 har valts ett material med ca
0,06 % C, ca 3,5 % Cr och ca 0,5 % Mo. Detta
material förekommer framför allt inom
oljeindustrin och uppvisar de egenskaper, som är
betecknande för de starkt lufthärdande materialen.
Detta framgår tydligt av jominykurvan, fig. 4.
Denna ligger praktiskt taget vågrätt, dvs.
hårdheten blir efter svalning från temperaturer över
Az ungefär lika stor, antingen svalningen sker
långsamt eller hastigt. Orsaken därtill är den,
jämfört med det 1 % Cr-stålet, stegrade
Cr-hal-ten, och samma gäller för alla högre legerade
rena Cr-stål. C-halten påverkar i huvudsak
endast hårdheten, som vid 0,1 % uppgår till ca
40 HRC.
Hårdheten i övergångszonen bör således bli
ungefär densamma, antingen man förvärmer
eller ej, vilket även framgår av tabell 3.
Svetsningen är här utförd under samma betingelser
som för 1 % Cr-stålet, ehuru godstjockleken är
Tabell 3. Hårdhet i övergångszonen vid svetsning av 10 mm
Uddco 3-material (elektrodhastighet 20 cmlmin)
Elektrod- Ström Hårdhet, jj-Hbv (100 g)
diameter Grund- Svetsgods övergångs-
mm A material OK V2 zon
3,25
4
140
175
195
190
190
190
340
330
320
(320)*
(310)
(300)
370 (340)*
360 (340)
340 (340)
* Siffror inom parentes gäller efter förvärmning vid 200°C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
