Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 31 december 1949 - Svetsning av varmhållfasta och värmebeständiga stål, av Nils Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1018
TEKNISK TIDSKRIFT
något mindre. Jämförande mätningar har visat,
att 340 tuHBV här motsvarar ca 32 HRc, vilket gör,
att om man jämför svetsresultaten med
jominy-kurvan, hårdheten motsvarar något högre
jomi-nyavstånd än för 1 % Cr-stålet. Detta verkar
rimligt med hänsyn till den mindre
godstjockleken. Med ledning av ovanstående resultat kan
frågan om förvärmning av grundmaterialet före
svetsningen diskuteras. Man kan därvid säga att,
om man nöjer sig med de hårdheter som
erhålles, förvärmning ej behöver tillgripas.
Svetsningen måste dock då utföras mycket försiktigt.
Frågan om en efterbehandling av material
tillhörande grupp 2 är knappast lättare att avgöra
än för 1 % Cr-stålet. Det som talar för en
värmebehandling är den relativt stora hårdheten i och
omkring svetsen. Mot nödvändigheten talar den
ofta ganska höga arbetstemperaturen, ca 600°C,
och den vanligen ringa godstjockleken. Som regel
kan man dock säga, att en efter svetsningen
följande glödgning här torde medföra större
fördelar än för 1 % Cr-stålet. En ren
spänningsglödgning kommer här ej i fråga, och den
lämpligaste glödgningstemperaturen torde vara 740°
—760°C, åtföljd av luftsvalning. Man erhåller
därvid hårdheter, som obetydligt överstiger
grundmaterialets utgångshårdhet. Avser man att
glödga svetsen, bör man samtidigt svetsa med
förvärmning till minst 200°C, varefter man
direkt värmer till anlöpningstemperaturen och
håller där ca 1 h för material med högst 10 mm
godstjocklek och längre för grövre gods, varefter
luftsvalning kan ske. Genom att temperaturen
aldrig får sjunka under 200°C erhålles mindre
risk för sprickor.
Med utgångspunkt från det nu anförda
materialet kan synpunkter framläggas på svetsningen
av de högre legerade stålen. Inom grupp 2
förekommer ett material med hög Si-halt och ca
5,5 % Cr, vilket ur svetsningssynpunkt är
likvärdigt med det ovan nämnda, övriga material
inom denna grupp kan i regel anses som svårare
att svetsa, då C-halten ofta är något högre. I
allmänhet bör nog icke något material inom
grupp 2 svetsas utan förvärmning pius
anlöpning, om C-halten ligger över 0,08 %, då eljest
hårdheten blir för hög i övergångszonen.
Svetsning av material inom grupp 3
De ovan framlagda synpunkterna gäller även
materialen med ca 13 % Cr inom grupp 3. Dessa
stål bör överhuvud taget svetsas med den
största försiktighet och aldrig utan en på
svetsningen följande glödgning. Temperaturen bör, innan
efterglödgningen utföres, ej få sjunka till lägre
än 150°, och hålltiden vid
anlöpningstemperaturen bör förlängas till den dubbla mot ovan. För
material med något högre Cr-halter börjar
svetsningen åter bli lättare, och för material med ca
17 % Cr kan förvärmningen vanligen slopas,
eftersom dessa stål är vad man kallar
halvfer-ritiska. När man så kommer till 25 % Cr-stål,
uppstår ej de ovan berörda problemen, då detta
material icke kan ta härdning. Anmärkas bör,
att både 17 % och 25 % Cr-stål under vissa
förhållanden är synnerligen spröda.
Elektrod val
En för svetsning av de berörda stålen viktig
fråga är valet av elektroder. Detta skall dock ej
närmare behandlas, utan här skall endast
konstateras, att för materialen inom grupp 1
lämpligen väljes elektroder med en
svetsgodssam-mansättning motsvarande det angivna 1 %
Cr-stålets. För grupp 2 gäller även, att elektroder,
som ger ungefär samma sammansättning som
grundmaterialet, bör väljas. För grupp 3 gäller,
att man kan svetsa dels med elektroder, som ger
grundmaterialets sammansättning, dels med
sådana, som ger svetsgods legerade med nickel,
dvs. med austenitisk struktur.
Svetsning av rör
Lägesvetsning tillämpas i stor utsträckning vid
rörsvetsning. Detta medför, att kraven på
passning och fogförberedning blir skärpta. Härtill
kommer, att som regel baksträng ej kan
förekomma, vilket ytterligare ökar fordringarna på
svetsningens utförande. Kraven på felfria
svetsar, kontrollerade genom röntgenundersökning
e.d. är särskilt för anläggningar, som arbetar
under höga tryck, så stora, att alla åtgärder, som
kan säkra ett gott resultat, bör företas. Hit måste
i första hand räknas passnings- och
fogförbered-ningsarbetet, då det visat sig, att några av de
vanligast uppträdande felaktigheterna, nämligen
porbildningar i rotsträngarna samt bristande
genombränning, kan undvikas just genom
noggrann förberedning. Fel i form av sprickor o.d.,
som ju har sitt upphov i materialets egenskaper,
bör förhindras med andra metoder, såsom
förvärmning och efterglödgning.
Det är härvid icke tillfyllest att utföra
värm-ningar med gaslåga. Möjligen kan en
förvärmning få företas därmed, men aldrig en egentlig
glödgning, vilket närmast beror på att
tillräckligt konstant och jämn temperatur ej kan hållas
under erforderlig tid. För värmning av rör
rekommenderas något slag av ugnar, som kan
spännas fast omkring röret, och vilkas effekt
kan regleras, så att den lämpliga temperaturen
kan hållas. Mycket enkel är metoden ined
induktiv uppvärmning, vilken också tillämpas i stor
utsträckning. För kontroll av temperaturen
använder man enklast termokromstift eller
ytpyro-metrar, då det gäller att mäta de låga
temperaturerna vid svetsningen. För de högre
temperaturerna, där det är av större vikt att kunna hålla
ett givet gradtal, bör termoelement applicerade
på lämpliga ställen användas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
