Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 7 januari 1950 - Ångkraftens roll i svensk kraftförsörjning, av Gösta Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/I januari 1950 19
P 12, levererar däremot 260 t/h ånga, varav
230 t från en bestrålad eldstadsyta av 625 nr.
Denna utveckling har möjliggjorts av framstegen
dels på det tillverkningstekniska området, där
svetsningen och de eldhärdiga stålen medgivit
höjning av tryck och temperatur, dels på
förbränningsområdet, där kolpulver och olja
möjliggjort högre temperatur på förbränningsluften.
Jämsides med utvecklingen av pannornas
värmeöverföring har ångans tryck och
temperatur höjts. Ångtrycket har höjts från 20 till 24
at ö och kommer vid de nu pågående
utbyggnaderna att uppgå till 35 at ö. I verkets
arbetsuppgift som reservstation och behov av snabb
start ligger ett visst motiv för det relativt låga
trycket. Vi räkna med en starttid av 20—30 min
från kalla pannor. Ångtemperaturen är för de
äldre anläggningarna 350°. För de senast
byggda pannorna har man kunnat gå upp med
ångtemperaturen till 435°, varigenom anläggningens
värmeekonomi har förbättrats. Temperaturen är
dock som synes ganska måttlig även för dessa
aggregat, men vid den nu pågående utbyggnaden
går man ett steg längre, nämligen till 480°.
Turbinerna, utom en, är av dubbelrotationstyp.
De karakteriseras av hög termodynamisk
verkningsgrad och små dimensioner. På grund av
turbinsystemets symmetriska byggnad blir
temperaturutvidgningarna likformiga. Turbinerna
kan därför startas snabbt och även ta hastiga
belastningsändringar. Den största turbinen kan
sålunda köras upp från kallt tillstånd till full
last på 10—15 min. Belastningen kan varieras
mellan noll och fullast nästan momentant.
Slutligen kan nämnas, att undersökningar nu pågår
om möjligheten att installera ett
gasturbinaggregat i stationen. Härigenom skulle man bl.a.
få ytterligare förbättrade startmöjligheter för
anläggningen.
Framtida utveckling
Som närmaste fas i den kommande
utvecklingen på ångkraftens område ligger de redan
nämnda utbyggnaderna i Västerås och Malmö. I
Västerås återstår att installera ytterligare en
generator om 60 000 kW samt två nya pannor om
.tillsammans 520 t/h ånga. Stationens totala
generatoreffekt blir då 220 MW och kontinuerliga
panneffekt 1 100 t/h ånga. I Malmö skall
Sydkraft bygga ett nytt verk med ett aggregat om
60 000 kW i första etappen. Stationen planeras
för en fortsatt framtida utbyggnad med flera
aggregat. Vidare pågår inom Vattenfallsstyrelsen
projekteringen för ett kommande ångkraftverk,
som skall förläggas till västkusten. Detta skall
vid full utbyggnad bli av minst samma storlek
som Västeråsverket, alltså ett par hundratusen
kW. Aggregatstorleken blir även här 60 000–
65 000 kW eller kanske ännu mera. Man
undersöker möjligheterna att förlägga i berg såväl
pannor som maskiner och eventuellt även
brännoljelager. Tidpunkten för igångsättningen av
Västkustverkets utbyggnad är ännu icke
bestämd. Första maskinen behöver nämligen icke
tas i drift före mitten av 1950-talet.
Man kan givetvis fråga sig, i vilken takt
utbyggnaden av ny ångkraft kan beräknas ske. Frågan
är inte lätt att svara på. Vid en diskussion inom
Generatorberedningen, som sysslar med
leveransprogrammet för stora generatorer från Asea
inklusive turbogeneratorer, ansågs det sannolikt,
att man på längre sikt borde räkna med ett
totalt tillskottsbehov i Sverige av 50 MW/år.
Härvid* avsågs ångkraft, som erfordras för den
allmänna kraftförsörjningen. När det gäller de
lokala förhållandena, kan speciella
omständigheter inverka.
Denna siffra är nog lika bra som någon annan.
Den betyder med nuvarande prognoser för
kraftbehovens utveckling, att proportionen mellan
ångkraft och vattenkraft skulle förbli i stort sett
oförändrad. Detta är ett plausibelt antagande,
så länge högvärdig vattenkraft återstår att bygga
ut, vilket lär bli fallet under ytterligare någon
generation. Man beräknar den ekonomiskt
utbyggbara vattenkraften till ca 50 000 milj. kWh,
varav nu 15 000 milj. är utnyttjade. Vid en
ökning med 1 000 milj. kWh om året räcker
återstoden i 35 år.
Vi måste emellertid räkna med att vår
vattenkraft inom överskådlig framtid blir helt
utnyttjad. Efter vad man nu kan se kommer
ångkraften då att få en ökad betydelse. Detta kan
emellertid betyda, att vi bli mera beroende av
bränsleimport för energiförsörjning. Av
inhemska energitillgångar finns kol i alltför ringa
omfattning; däremot finns stora vedtillgångar.
Veden kan emellertid användas till högförädlade
produkter och bör inte tas i anspråk som enbart
bränsle. Torv finns också i betydande
kvantiteter, men på grund av sin stora vattenhalt har
torven hittills betraktats som ett krisbränsle. Det
gäller att finna en metod för avvattning av
torven och möjliggöra torvtäkt under större delen
av året för att få en likformig produkt till rimlig
kostnad. Mycket arbete har offrats på detta
problem, dock utan definitiv lösning. Slutligen kan
nämnas, att man även arbetar med problemet att
använda oljeskiffer som pannbränsle.
Ett utvecklingsområde för ångkraft, som på
senare tid tilldragit sig en hel del
uppmärksamhet utgör fjärrvärmekraftverket. Ett dylikt
består som bekant av ett fjärrvärmeverk för
distribution av värme till bostadsområden och ett
kondenseringsångkraftverk för
elkraftproduktion. I utlandet förekommer fjärrvärmekraftverk
exempelvis i Danmark, Ryssland och Tyskland.
Här i landet undersökes möjligheterna av ett
flertal större städer. De tekniska högskolorna i
Stockholm och Göteborg utför anläggningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
