- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
26

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 14 januari 1950 - Hur en gruva utbyggdes för korttidsbrytning, av Folke Wallman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket snabbt med en Caterpillar D-6 med schaktblad.
Kostnaden blev 1,67 krfmB med en medeltransportväg av
75 m. Dock var det nödvändigt att efteråt göra en
finrensning för hand.

Själva uppläggningen av brytningen framgår av fig. 2.
Malmen brytes i dagbrott i en krater, som utformas så
att den "drar" så länge som möjligt; när kratersidorna
blir för flacka utbildas breda pallar och införes skrapning.
Det lösskjutna berget störtas via en gallerplats på 50 m
nivån ned i en lutande stig, vilken mynnar i en kross
placerad omedelbart under 130 m nivån. Från en liten ficka
under krossen sker sedan uppfordring till en lavficka, där
tappning på bilar kan ske.

Brytningen sker i pallar om ca 12 m höjd.
Borrmaskinerna utgöras av Atlas BH 70 med 1" hårdmetallborr.
Livslängden för borren är ca 150 m och borrsjunkningen
270 mm/min. Berglossningen är ca 75 t per man och skift
inkl. skrapning. Denna sker med 40 hk skrapspel med en
effekt av 200—225 t per skift.

För kontroll av skut har på 50 m nivån placerats ett
galler med 400 mm rälsavstånd. Med en sektoiiucka avstänges
den lodräta stigen och tappas malmen ned på gallret. I
avsikt att undvika det farliga arbetet på gallret togs
såväl gallret som sektorluckan bort så snart skrapplan
utbildats i dagbrottet och härigenom skutskjutningen kunde
förläggas dit. Skutborrningen sker med BH 57, även den
försedd med hårdmetallborr.

Vid planering av Äkulla hade man att välja mellan
horisontaltransporter och ett vertikalt bergschakt eller ett
lutande bergschakt från malmen till uppfordringsschaktet.
Trots att anordningen med det lutande schaktet krävde
längre stigortdrivning, valdes detta alternativ. Fördelarna
härmed var att horisontaltransporterna undgicks helt vid
brytningen av huvudlinsen och vid eventuell brytning av
sidolinser skulle transportvägarna härigenom kunna
avkortas. Erfarenheten har visat, att lösningen varit lycklig,
arbetsstyrkan har kunnat hållas nere och
maskininvesteringar undvikas.

Det lutande störtschaktet är drivet i dimensionerna
2,5 X 2,5 m och med en lutning av 50°. Det påhöggs
samtidigt som stigort på 90 och 130 m nivåerna och drevs
totalt 4 m per skift. Vid drivningen användes ett förenklat
byggförfarande, vilket sparade såväl virke som tid.
Metoden framgår av fig. 3. Bygget sköts ned endast en gång
och lovprisades varmt av drivarna. Borrmaskinerna, RWT
720, togs ej ned under skjutningarna, utan placerades ca
5 m under det senaste bygget i stegen, dit sten från salvan
aldrig slungades.

Fig. 2. Principskiss över pallbrytningen i Åkulla.

Krossen utgöres av en MH nr 6, tidigare använd i
Laver-gruvan. Den är placerad omedelbart under 130 m nivån,
för att den skall kunna användas även för malm från
den understa nivån. Krossen har en tillräcklig kapacitet
och tar numera emot skut som passerar galler med 450 mm
rälsavstånd. I början användes en vibrationsmatare till
krossen, dock orsakade den en hel del driftsavbrott,
varför en kilrepsdriven excentermatare senare insattes.

Under krossen utsprängdes en liten krossficka för
utjämning, och urtappningen ur denna till skipet sker med
två luftmanövrerade tappanordningar. För att erhålla
tillräckligt med utrymme för krossfickan sänktes schaktet till
147 m. Härigenom kunde även en rensgrop av 2 m djup
erhållas under skipens nedersta läge.

Uppfordring

Transporten i vertikalled sker med två små skip, lastande
2,3 t vardera och upphängda så, att de utbalansera
varandra. De är av stjälpande typ och invändigt fodrade med
trä och slitplåtar. Skipen är placerade i en ram av rör,
vars vertikala del omspänner gejderlinorna, vilka bestå
av 42 mm bärkabel från linbanan Kristineberg—Boliden.
Skipen har blivit relativt lätta och tack vare att endast
krossat berg uppfordras har konstruktionen kunnat göras
smäcker. Förhållandet mellan skipvikten och lasten utgör 0,685.

Anordningen med lingejdring företogs på grund av den
korta tillredningstiden, som stod till buds. Linorna hålles
spända med fyra 5 t betongvikter, av utrymmesskäl
placerade uppe i laven. Lingejdringen har fungerat bra, och

Fig. 3. Byggnadssätt vid drivning av donlägig stigort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free