- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
36

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Utvecklingen av Ljungströms ångturbin och luftförvärmare, av Fredrik Ljungström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 6. Skovelkrans för 1 000 kW (t.o.) och skoveltrumma
för 5 000 kW (t.h.).

för den snabbhet, med vilken den på några få
minuter från kallt vilotillstånd kan bringas upp
i full hastighet, färdig att ta emot last.

Den termiska expansionen erbjöd även andra
problem att lösa vid sidan av själva
dubbelrota-tionsturbinen. Vid ifrågavarande tidpunkt
uppställdes en ångturbin alltid på ett stadigt
fundament av betong e.d. och under den monterades
kondensorn på enahanda sätt. Vid pådrag av
ånga uppvärmes hela turbinens hölje och
följaktligen uppkommer en förlängning av
sambandet mellan kondensor och turbin. Denna upptogs
av en expansionsskarv eller en packdosa, som
tillät bibehållandet av det en gång orubbligt
fixerade avståndet mellan kondensorn och
turbinen. Därvid alstrades emellertid vid
evakueringen av avloppet en belastning av många ton
på turbinaggregatet, vilken med nödvändighet
måste deformera detta och därvid allvarligt
äventyra centreringen av de bägge generatorer-

Fig. 7. Turbin med axiella och radiella skovelsystem och
med sju ångavtappninyar.

nas rotorer, jämte på dem monterade
turbin-skivor. För att undvika denna olägenhet ordnade
jag montaget på sådant sätt, fig. 5, att
turbinhuset monterades fast på kondensorn med de
bägge elgeneratorerna frihängande, varvid dessa
uppbars av kraftiga fjädrar. Härigenom
frigjordes aggregatet från deformering, och kunde utan
olägenhet upptaga värmeexpansion i
turbinav-loppet. En stark opposition gjorde sig från
början gällande mot denna konstruktion och (let
ansågs i hög grad ovederhäftigt att ordna
aggregatet på detta lösliga sätt. Gent emot kritiken
vidhöll jag, att det principiellt bästa sättet att
montera en ångturbin vore att hänga den på ett
par gummisnodder i taket, ty då fanns där inga
fundament, som den kunde bringa i skakning.
Det fribärande montagesättet erbjuder betydliga
fördelar i minskad byggnadskostnad.

Redan vid den första experimentturbinens
utformning visade det sig, att den centrifugala
böj-ningspåkänningen på ett icke önskvärt sätt
begränsade turbinskovlarnas axiella längd, och
särskilt påfallande var detta i turbinens yttersta
skovelkrans, där ångans expansion till stora
volymer krävde motsvarande vidgad
avloppsarea. Vid turbiner avsedda för 3 000 r/m
begränsade detta förhållande deras kapacitet till 1 000
à 1 400 kW. För att nå större effekt på
aggregaten sammansatte Birger därför axiellt vid sidan
av varandra ett antal skovelkransar till en axiell
skoveltrumma, fig. 6, varigenom en
mångdubblad avloppsarea erhölls på den yttersta
skovel-ringen. En första turbin på 5 000 kW byggdes på
detta sätt och sattes i drift vid Willesden
kraftstation i London, där den tjänstgjorde under
första världskriget 1914—1018. Begränsningen av
avloppsarean i sista skovelkransen var
emellertid fortfarande för snäv och förhindrade
byggandet av större aggregat. En önskan att kunna
hantera större ångvolymer och högre vakua
framkom allt mera bestämt. Problemet löstes av O
Wiberg vid Stal med hans uppslag att kombinera
radiella och axiella skovelsystem, fig. 7. Han
lyckades därmed att på ett synnerligen förnämligt
sätt bibehålla turbinens utomordentliga
värmeelastiska egenskaper och dess därmed givna
förmåga att utan olägenhet snabbt kunna värmas
upp och sättas i gång. De delar av turbinen, som
var för tunga att uppbäras av den ursprungliga
ledgångsringen, har av honom i stället monterats
på radiella tappar, som tillåter en stjärnformig
expansion i alla riktningar under bibehållen
centrering. Denna konstruktion kan tillämpas på
sådana delar, som har en så stel utformning, att
de bibehåller sin rundhet och därmed sin
centrering trots friktionen mot de radiellt riktade
centreringstapparna. Fig. 7 visar även hur
Stal-turbinen kan ordnas för ett stort antal
avtappningar till matarvattenförvärmare. Vid moderna
storkraftstationer, där ångans mättningstempe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free