- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
44

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Utvecklingen av Ljungströms ångturbin och luftförvärmare, av Fredrik Ljungström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

TEKNISK TIDSKRIFT

idé, men en stoker, som direkt tillgodogör sig
icke önskad värmestegring inom bränslebädden
i form av ångbildning, skulle vara mycket nyttig
för nedkylning av själva bränslebädden.
Lufförvärmningen skulle i sådant fall kunna drivas
mycket högre, till gagn för hela processen
samtidigt som stokeranordningen skulle kunna göras
driftsäkrare än som nu är fallet och dess
konkurrensförmåga med kolpulvereldning skulle
därav ökas. När mindervärdiga bränslen
förbrännes, bör man beakta två
temperaturbegränsningar. Den lägre begränsningen utgöres av
antändningstemperaturen av kolet i koksen. För
oljeskiffern fann jag denna begränsning vid
500°C. Vid denna temperatur kunde bränslet,
krossat i nötstorlek, sakta genombrännas,
kvarlämnande rödbrun aska. Den högre
temperaturgränsen var i detta speciella fall 950°G. Om
temperaturen stegrades t.ex. till 1 000°C smälte
askan och formade ett lufttätt glasyrhölje runt
bränslestyckena, som förhindrade luftens syre

Fig. 24.
Ångproduktion i
olika delar au
en ångpanna
vid olika
lufttemperaturer
A 200°, B 400°,
C 600° C.

Fig. 23. Sektion av ångpanna för 250 t/h ånga i Västerås
kraftverk.

att nå kärnan i dessa stycken. I detta senare fall
blev förbränningen synnerligen dålig och mer än
hälften av bränslet kvarblev oförbränt.

Antändningstemperaturen måste nå alla delar
av bränslet på en rost. Under vanliga
förhållanden kan således icke artificiell kylning
användas, där antändning är önskad. I motsats därtill
brukar man ofta som bekant använda ett
tänd-valv för att påskynda antändningen av
nyin-matat bränsle. Vid måttlig luftförvärmning
påskyndas antändningen, men avsiktlig kylning är
icke önskad. Om å andra sidan luftförvärmning
t.ex. till 540° C kommer till användning, inledes
därmed antändning utav bränslet direkt från
luften och inget annat hjälpmedel är behövligt.
Sådana ytor, som ångpannetuber eller andra
medel för värmetransmission kan i sådant fall
utan hinder inbyggas i intim kontakt med själva
bränslet, varigenom undvikes sintring eller
smältning av aska.

Man kan med hänvisning till, vad som här
sagts, komma till den slutsatsen, att införandet
av högt förvärmd luft, i stället för att förhindra
stokereldning, kommer att tillåta
nykonstruktioner av kylda stokers, där tack vare den höga
lufttemperaturen förbränningsprocessen helt kan
kontrolleras och där stokerns olika organ i
stället för minskad får ökad hållfasthet, då dessa
organs temperaturer kan fullt behärskas. Den
vid kolpulvereldningen obehagliga
kringsprid-ningen av aska utgör ett starkt skäl, varför
utvecklingen bör gå mot stokereldning. Större
lätthet att använda mindervärdiga bränslen skapas
genom hög luftförvärmning och det vore
önskvärt, att stokertillverkare toge ett beslutsamt
steg i riktning mot mera rationella metoder än
dem, som hittills kommit till användning.

Vid Statens Vattenfallsverk finnes i Västerås

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free