Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Utvecklingen av Ljungströms ångturbin och luftförvärmare, av Fredrik Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/I januari 1950
45
installerad en serie ångpannor, där man under
den gradvisa utvecklingen av kraftstationen gått
i spetsen för utvecklingen i Skandinavien med
tillämpningen av luftförvärmning. En av de
senaste ångpannorna, fig. 23, är en kolpulver- eller
oljeeldad strålningsångpanna med tämligen hög
luftförvärmning. Av intresse är att iaktta, hur
litet utrymme luftförvärmaren tar i hela
aggregatet, ehuru den har en verksam konvektionsyta,
som är omkring åtta gånger ångpannans.
Då numera utvecklingen på allvar gått in för
att tillämpa mycket höga ångtryck i
kraftcentraler, synes det mig vara från alla synpunkter
riktigt att förlägga så stor del som möjligt av
värmeöverföringseffekten i en ånganläggning till
luftförvärmaren. Det redan 1926 publicerade
diagrammet, fig. 24, visar, huru stegring av
luft-förvärmningen från 200° till 600°C nedbringar
en ångpannas eldyta till omkring en fjärdedel.
De missöden, som inträffat med
förvärmarbrän-der skulle, ytligt betraktade, kunna tas till
intäkt för åsikten, att man måste nöja sig med
mycket måttlig luftförvärmning. Erfarenheterna
i detta hänseende har emellertid visat, att
för-värmarbränderna initieras av förvärmarnas
förorening med oförbrända rester i
förbränningsgaserna, ett förhållande som lika lätt eller än
mera kan uppträda vid lägre som vid högre
luftförvärmning.
Vägen upp mot hög verkningsgrad i en
ångcentral illustreras lämpligen av ett diagram, fig. 25,
som uppvisar, hur långt man kan nå under olika
Fig. 26. Projekt till ångpanneanläggning för hög
ångtemperatur, kombinerad med hög luftförvärmning.
ångförhållanden med en Stalturbin på 100 000
kW. De mycket höga tryck, som redan kommit
till användning i USA poängtera mer än
någonsin fördelen av att övergå till hög
luftförvärmning, varigenom den dyrbara högtryckseldytan
begränsas till ett minimum. Den viktigaste
synpunkten, som bör iakttas vid en vidare
utveckling av luftförvärmningens tillämpning är enligt
mitt förmenande att vidta åtgärder, som
medverkar till fullständig förbränning av bränslet,
innan de därav alstrade gaserna kommer i
beröring med luftförvärmaren.
Fig. 26 illustrerar schematiskt en
ånganläggning, sådan jag tänkt mig den för att motsvara
de krav på hög överhettning och hög
luftförvärmning, som måste uppställas för en
kraftstation, avsedd för högsta verkningsgrad.
Tankegången är den följande. Luften inträder i
förvärmaren med en temperatur av 40° C och avgår
ur den med en temperatur av 540° C. I en
förbränningskammare tillsättes t.ex. 23 % av
bränslet, varvid temperaturen under högt
luftöverskott stiger till 1 000° C.
Förbränningskammaren är ordnad för turbulent strömning och
fullständig förbränning kan förväntas i den med
eldfast material inklädda kammaren.
Förbränningsgaserna passerar därefter en
motström-ningsöverhettare (andra överhettare i figuren),
där gasernas temperatur sänkes till 700°C,
samtidigt som ångans överhettning noggrant
regleras genom variation i bränsleinsprutningen.
Omedelbart därefter införes
förbränningsgaserna i ångpannans strålningseldstad, som således
är omgiven av ångkylda väggar. Återstående
77 % av bränslet tillsättes här. Om ej
förbränningsvärmet upptoges av kammarens väggar,
skulle här temperaturen stiga till 2 240° C, men
Fig. 25. Verkningsdiagram för modernt ångkraftverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
