Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Eldning med tjocka oljor, av Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEKNISK TIDSKRIFT
under det att de största oljereserverna finns i
Mellersta östern. Det är därför sannolikt att vår
huvudsakliga oljeimport i framtiden skall
komma från Mellersta östern, då man även kan
vänta att Sydamerikas produktion så småningom
kommer att i allt större utsträckning gå till
Nordamerika. Av tabell 5 framgår även att
antalet produktiva oljekällor i Mellersta östern är
mycket litet i förhållande till produktionen,
beroende på att oljekällorna här äro av en helt
annan storleksordning än på de flesta andra
ställen. Här finns även världens största
oljeraffinaderi (Abadan i Iran) med en
dagskapacitet på 500 000 barrels12 (80 000 m3).
Eldning med olja har ju förekommit sedan lång
tid tillbaka, särskilt inom industrier och
kraftverk och ända tills på senaste tiden har man nog
haft den uppfattningen att oljeeldningen icke
skulle medföra några bekymmer. I många fall
har man dock under de senaste åren råkat ut
för oväntade händelser vid oljeeldning. Sålunda
har man, särskilt i mindre anläggningar för
bostadsuppvärmning, till stor överraskning funnit,
att verkningsgraden inte alls blev så hög som
man hade väntat. Man kanske har fått 50—60 %
verkningsgrad i stället för beräknade 80—90 %.
Vidare har man vid eldning med tjocka oljor på
flera håll råkat ut för svårartade skador,
speciellt i ångpannor.
En beräkning av eldningsoljornas användning
i Sverige för olika ändamål under bränsleåret
1948—49 visar (tabell 6) att ca 70 % av den
totala oljemängden förbrukas inom industrier
och kraftverk. Av tjockoljan, som utgör något
mer än hälften av den totala mängden, förbrukas
ca 95 % inom industrier och kraftverk.
Tjockoljornas egenskaper
Till skillnad från de tunna oljorna som i
huvudsak är destillat, utgöres tjockoljorna av
återstoder från olika processer inom
bergoljeindustrin. Bortsett från "syratjäror" och dylika
biprodukter från raffineringen, utgörs de för
eldningsändamål använda oljorna av återstoder
dels från destillationsprocesser och dels från
krackningsprocessen Dessa tjockoljor
kännetecknas av hög viskositet, hög rest vid
destillation, hög askhalt och i allmänhet hög svavelhalt.
Såväl aska som svavel i råoljan anrikas nämligen
Tabell 6. Eldningsoljornas användning för olika ändamål
i Sverige. Procentuell fördelning för bränsleåret 1948—1949
(enl. Statens Bränslekommission)
Industrier och kraftverk ....
Hushållsfastigheter ..........
Sjöfart .....................
övrigt .....................
Summa
Tunna Tjocka Summa
oljor oljor
19,3 48,7 68,0
22,8 1,4 24,2
3,0 0,9 3,9
2,9 1,0 3,9
48,0 52,0 100,0
vid destillation och krackning i återstoderna,
under det att destillaten får låg svavelhalt och
knappast någon aska. Svavelhalten i
återstodsoljorna är i regel 50—100 % högre än i råoljan.
Enligt de amerikanska normerna för Fuel Oil
nr 5 och 6 (den senare ibland kallad Bunker C),
närmast motsvarande våra tjockoljekvaliteter
nr 3 och 4, är fastställt följande värden för
viskositeten vid 50°. För nr 5 får viskositeten
högst motsvara 40 Saybolt Furol Seconds, dvs.
85 cSt, och för nr 6 skall viskositeten ligga inom
området 45—300 Seconds, dvs. 100—650 cSt. För
att en olja skall vara pumpbar bör viskositeten
ligga under 1 250—1 500 cSt. Vid
tryckatomise-ring bör viskositeten ligga inom området 25—40
cSt, men vid ångatomisering kan man få gå upp
med viskositeten till ca 85 cSt. Den höga
viskositeten medför alltså att tjockoljorna alltid måste
förvärmas före insprutningen i eldstäderna, och
de tjockaste oljorna måste även förvärmas till
30—40° för att bli pumpbara.
Vatten och sediment får enligt de amerikanska
normerna icke överstiga 1 resp. 2 % för nr 5
resp. 6, och för nr 5 stipuleras, att askhalten
högst får vara 0,1 %. Sediment erhållet genom
extraktion får för Fuel Oil nr 6 icke överstiga
0,5 %. Sådana låga askhalter har knappast i och
för sig något direkt inflytande på
eldningsresultatet, men indirekt kan de vara av stor betydelse,
då de kan innehålla katalysatorer, som kan
påverka förbränningsförloppet. Askhalten i råoljor
från Mellersta östern ligger vanligen mellan 0,01
och 0,05 %3; ofta innehåller askan vanadin,
huvudsakligen vid asfaltbasoljor, där man kan ha
ända upp till 40 % vanadin.
Skador vid eldning med tjockolja
Visserligen förorsakar tjockoljorna, främst på
grund av den höga viskositeten, vissa
drifttekniska besvär, såsom förvärmning och tätare
rengöring av munstycken, och kanske också något
försämrad verkningsgrad, då luftöverskottet kan
behöva vara något större än vid andra oljor,
men den största olägenheten med
tjockoljeeldningen är de i många fall betydande skador som
uppstått. Dessa förorsakar dels direkta
kostnader för reparationer och eventuell ersättning
av helt förstörda delar, dels ofta även indirekta
kostnader på grund av minskad ångleverans.
Sålunda har i Västerås Kraftverk på de båda
tornpannorna Pil och P 12 uppstått stora
skador, som kan hänföras till eldning med tjocka
oljor. Då fortsatt utbyggnad av Västerås
Kraftverk för närvarande pågår och
Vattenfallsstyrelsen även planerar ett helt nytt ångkraftverk, har
man funnit oljeeldningsfrågan vara av så stor
betydelse att inan tillsatt en särskild
Brännolje-kommitté. Denna kommitté, som samarbetar
med andra kraftverk och oljefirmorna, har till
uppgift att dels söka klarlägga orsakerna till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
