Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 4 februari 1950 - Matematikmaskinerna i praktiken, av sah - Snabbnormering inom teleområdet, av JiO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
I TEKNISK TIDSKRIFT
Matematikmaskinerna i praktiken. För närvarande är
endast ett fåtal av de många matematikmaskiner, som det
har skrivits om på senare år (Tekn. T. 1949 s. 157), i drift.
Såvitt känt är det följande:
Plats Minnets kapacitet ord [-Multiplikationstid-] {+Multiplika- tionstid+} ms Färdig
Mark I Cambridge (Mass.) ... ..... 72 5 000 1944
Bell Aberdeen (Md.) ....... ..... 30 1 000 1946
Eniac Aberdeen (Md.) ....... ..... 20 3 1946
IBM New York ............ ..... 150 20 1948
Mark 11 Dahlgren (Va.) ....... ..... 100 250 1948
ARC Welwyn, England ____ ..... 256 4 000 1948
Edvac Philadelphia (Pa.) ... ..... 1000 3 1949
Binac Hawthorne (Cal.) ..... ..... 512 1 1949
MUDCM Manchester, England . ..... 1 000 18 1949
Edsac Cambridge, England .. ..... 500 7 1949
Mark 111 Cambridge (Mass.) ... ..... 4 200 12 1949
[BARK Stockholm ............ ..... 50 200 1950]
De enda av dessa, som har varit i drift länge nog för att
man skall ha vunnit någon större erfarenhet av deras
prestanda, är de tre första.
Mark I drivs av en grupp på 10 à 11 personer, varav
hälften tekniker och resten matematiker. Den arbetar
dygnet runt, under ständig uppsikt av en operatör, som
ingriper vid larm på grund av felräkning och sköter
rutinarbetet, dvs. ställer in nya konstantvärden, byter
programremsor och hålkortsbuntar, sätter i nytt papper och
färgband etc. Program för nva problem stansas för hand av
operatören efter en matematikers anvisningar.
Maskinen är på grund av sitt otillräckliga minne och sin
låga räknehastighet inte lämpad för lösning av linjära
ekvationssystem av högre ordning eller av partiella
differentialekvationer i allmänhet. Hittills har den begränsat
sig till integration av system av två eller tre ordinära
differentialekvationer och av partiella differentialekvationer av
parabolisk typ (i explosions- och värmeledningsproblem),
beräkning av rötter till polynom, och lösning av linjära
ekvationssystem. Däremot lämpar den sig väl för
tabuleringsarbeten, då dess räknehastighet är av samma
storleksordning som utskrivningshastigheten. Den har
också sedan sin tillkomst producerat ett tjugotal volymer
av funktionstabeller, de flesta över Besselfunktionerna
Jn (x) för 0 < n < 100. Även Hankel-funktioner och vissa
med integrallogaritmen besläktade integraler har tabulerats.
Mark I arbetar numera effektivt och korrekt under ca
85 % av årets alla timmar; semestrar tar 10 % och
stillastående till följd av maskinfel 5 %. Kodningen är ganska
komplicerad och för att åstadkomma ett korrekt program
räknar man med 3—4 veckor, för större problem ännu
mera. Inte minst tidsödande är anordnandet av de
matematiska kontrollerna, som ofta leder till ett avancerat
pussel.
Bell’s relämaskin är mycket lättskött i jämförelse med
Mark I. Den räknar något långsammare, men
kodningsarbetet underlättas avsevärt av att maskinen är
själv-kontrollerande. I december 1947 hade den på åtta
månader icke lämnat ett enda felaktigt resultat. Den skötes av
en stab på 7 personer, därav 2 tekniker, och lämnas
nattetid att arbeta utan övervakning. Skulle den då räkna fel
kopplar den över sig själv till ett annat förberett problem.
Räknar den fel även där, stannar den definitivt, men
staben uppger att den ofta har varit i gång, när de har
anlänt kl. 9 på morgonen. Statistiken visar, att dess
effektivitet under dagarna är lika god som hos Mark I. Den
uppges uträtta 25 mans arbete per vecka.
Eniac verkar i jämförelse härmed föga
förtroendeingivande ur driftsynpunkt. I december 1947 angavs dess
effektiva arbetstid till 5 % av en. åttatimmarsdag, men denna
siffra har avsevärt förbättrats. Numera köres Eniac 16
timmar om dagen 6 dagar i veckan och arbetar korrekt
50—70 % av denna tid. Eniacs nackdelar är för övrigt
besvärlig kodning, litet minne och låg ingångs- och
utgångshastighet (hålkort). Ett nytt kodningssystem kan
emellertid användas, som i hög grad förenklar
planeringsarbetet, men räknehastigheten nedgår då till ungefär
sjättedelen av den ursprungliga. Maskinen skötes av en
stab på 12 personer. Den uträttar per vecka, tack vare
sin enorma räknehastighet, lika mycket arbete som 500
man. Den är möjligen fortfarande effektivast bland
räknemaskiner.
Eniac var från början huvudsakligen avsedd för
skjut-tabellarbeten, men den har använts på problem av
skiftande typer, somliga av avsevärd svårighetsgrad, t.ex.
chockvågor vid överljudhastigheter samt vibrations- och
viskositetsproblem.
Närmast väntar man på nyheter från IBM:s stora
elek-tronrörsmaskin, som har varit i drift under ett och ett
halvt år, samt från Mark II, som har arbetat under ett år,
enligt uppgift (oktober 1948) felfritt 60 % av arbetstiden;
resten fördelar sig på reparationer och stillastående genom
att programplaneringen släpar efter. Med stort intresse
motser man också erfarenheterna från de fyra första
rent elektroniska maskinerna efter Eniac, som alla
färdigställdes under 1949: Binac, en modell i mindre skala av
den planerade Univac, som blev färdig i februari i
Philadelphia, MUDCM i Manchester, också färdigställd under
våren 1949, och den första med elektrostatiskt minne;
vidare Edsac i Cambridge som invigdes i juni och Mark III
vid Harvard som invigdes i september. MUDCM har redan
givit ett resultat, nämligen primfaktorerna i ett hittills
icke undersökt Mersenne’s tal (C E Fröberg & G
Kjellberg i Elementa juni, sept. 1949). sah
Snabbnormering inom teleområdet. Genom det sätt, på
vilket normkommittéer tillsättes och normarbetet utföres
inom SEK, tar detta arbete nödvändigtvis ganska lång tid i
anspråk och kan därför i vissa fall riskera att få
karaktären av efterstandardisering. Med den snabba utveckling,
som nu karakteriserar vissa områden av teletekniken är det
emellertid önskvärt att genom en kartläggning av
utvecklingsområdena kunna framtidsplanera normarbetet och att
genom preliminära normer — förnormer — försöka leda
in utvecklingen i rätta banor och förebygga att
missförhållanden blir rådande.
Det är i medvetande härom, som SEK i november 1949
sammankallade sin sakkunnignämnd för teleteknik för att
diskutera aktuella normproblem och ta ställning till, för
vilka områden det vore önskvärt att planera på längre sikt
och för vilka en snabb preliminär normering vore lämplig.
I anslutning till de önskemål som framfördes vid denna
diskussion har SEK:s styrelse beslutat att i fortsättningen
vid sidan av de vanliga SEN-normerna utge
preliminära normer med en förenklad remiss och
arbetsordning, så att rekommendationer kan utges snabbt och
i sådana fall, då förutsättningar för en normering av mer
definitiv karaktär saknas. Vidare har beslutats att en
terminologi snarast möjligt skall utarbetas för följande
områden:
elektrisk bildöverföring, inkluderande television,
telefaksi-mile, telefoto; Televisionsnämnden har anmodats att
överta detta arbete och adjungera specialister för telefaksimile
och telefoto;
grundläggande begrepp inom mikrovågs- och
pulstekniken och kompletterande terminologi för speciella
tillämpningsområden, t.ex. radar och radiolänkar; för detta arbete
tillsattes en kommitté, NK ("Normkommitté") 68
Mikrovågs- och pulsteknik;
mekanisk och magnetisk ljudregistrering och
ljudåtergivning; en ny kommitté, NK 69 Ljudregistrering, har
tillsatts.
En mättstandard för vågledare och koaxialledare vid
radiofrekvens och deras kontaktdon skall utarbetas av en
nytillsatt kommitté, NK 50 Vågledare och koaxialledare.
Rekommendationer skall utarbetas för främjande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
