Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 11 februari 1950 - Framställningen av alkalimetaller, av Gotthard Björling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
I TEKNISK TIDSKRIFT
48 delar KC1 låter sig elektrolyseras vid 400—
420° C med 85 % strömutbyte och med en
cellspänning på 8—9 V, vilket motsvarar en
energiförbrukning av 140 kWh/kg Li«7.
Elektrolys-cellen liknar dem, som användes för
framställning av natrium och beskrives under denna
metall. Strömtätheten är 140 A/nr på anoden och
210 A/nr på katoden. Smält litium måste hållas
skyddat mot både svre och kväve, då såväl en
oxid som nitrid lätt bildas.
Under senaste kriget utarbetade Trägårdh en
metod att framställa litium genom
smältelektro-lys ur en kloridblandning med användning av
smält bly som katod, vilken metod kom till
praktisk användning i Sverige, ehuru endast ca 50 kg
Li framställdes. På detta sätt erhölls en direkt
som förlegering lämpad Li-legering, vilken under
framställningen skyddas av elektrolyten. Samma
princip har Roger och Viens8 använt med en
koppar-aluminiumlegering som katod. Denna
legering har även använts för framställning av
rent litium genom vakuumdestillation. Det kan
ha sitt intresse att notera, att det är möjligt att
framställa litium genom elektrolys av
litiumklorid i pyridinlösning9. I Tyskland var
produktionen av litiummetall 1 300 kg år 1941 och i
USA av samma storleksordning, möjligen något
lägre, då tyskarna utvecklat användningen av
denna metall mycket.
Natrium
Natrium är den största och viktigaste av
alkalimetallerna och den enda, som framställes i stor
skala. Man uppskattar världsproduktionen till ca
270 000 t år 194110. Priset ligger omkring 2,70
kr./kg. Metallen brukar säljas i form av tackor
om 0,5—5,5 kg, förpackade i fat på ca 130 kg
eller i lådor om 22,5 och 45 kg. Större
kvantiteter levereras i tankvagnar, i vilka det tappas
smält och får stelna. Det tinas givetvis upp före
uttappning. Denna hanteringsmetod torde vara
i sitt slag unik.
Huvudanvändningsområdet för natrium ligger
inom den organisk-kemiska industrin, där
metallen användes för vissa synteser, framför allt
vid framställningen av tetraetylbly. Inom den
oorganisk-kemiska industrin använder man
natrium som råvara för framställning av vissa rena
kemikalier, såsom natriumsuperoxid,
natriumcyanid, natriumamid och natriumhydrid. På
laboratorier kan det användas i form av 25 %
legering med bly för framställning av vätgas.
Även som metall har natrium användning i en
del fall. Inneslutet i järnrör kan det användas
som strömskena vid höga strömmar. Det
användes som kylande inlägg inuti ventiler och
ventilstänger till flygplanmotorer, där dess goda
värmeledande och värmeöverförande egenskaper
gör sig gällande. Inom metallurgin användes det
för att sänka ytspänningen (t.ex. hos tenn och
kvicksilver i kontakt med järn), för att
åstadkomma finkorniga aluminiumlegeringar, i
lager-metaller, vid blyraffinering, vid desoxidation av
koppar och kopparlegeringar, vid borttagande
av oxidhinnor samt för framställning av
zirkonium, titan, beryllium m.fl. metaller11.
Den snabba utveckling, som
natriumframställningen undergått under det senaste decenniet,
och det stora intresse, som omfattat metallen
under denna tid, får ingalunda tolkas som ett
varsel om att dess betydelse skulle komma att
avsevärt öka i framtiden. Endast om natrium av
en händelse skulle visa sig användbart för något
specialändamål, så som fallet var under kriget
för tetraetylbly m.m., kan man tänka sig att den
ännu en gång skulle kunna bli den efter
produktionsmängd sjätte av metallerna.
Den primära råvaran för framställning av
natrium är givetvis koksalt. Då Davy framställde
metallen för första gången år 1807 skedde det
genom elektrolys av den smälta hydroxiden;
detta förfarande skulle emellertid komma till
praktisk användning först emot slutet av seklet,
då man fick tillgång till billig elkraft. I stället
blev termiska metoder använda under större
delen av 1800-talet. Metallen är ganska
lättflyktig, och det var under inflytande av intryck
från zinkmetallurgin, som man började
framställa natrium genom destillation av en
blandning av soda och kalk och träkol i en horisontell
retort av järn, varvid den avgående metallångan
kondenserades i ett förlag utanför ugnen. Man
kan också använda andra reduktionsmedel,
såsom kolhaltigt järn, kalciumkarbid eller
kiseljärn. Det sistnämnda reduktionsmedlet har fått
ny aktualitet genom Pidgeon-processen, enligt
vilken man avdestillerar magnesium ur en
blandning av magnesiumoxidhaltigt material och
kiseljärn, varvid även i chargen befintliga
natrium-salter reduceras och natriummetall avsätter sig
i kondensorn. Pidgeon har också tagit ut ett
patent12, där han vill skydda en metod att
destillera en blandning av natrium- och
magne-siumhaltigt material, varvid retorten är delad i
två rum. Natriumångan går längst fram och
kondenseras huvudsakligen i det yttre rummet.
Några andra amerikaner har fått patent13 på
ett förfarande att destillera natrium ur en
blandning av soda och träkol i vakuum, varvid
natriumångan absorberas i smält bly vid 375—
400° C. Ur legeringen, som håller 5—15 %
natrium, avdestilleras detta vid 600°C i vakuum.
Ett annat inflytande från zinkmetallurgin kan
spåras i en del elektrotermiska metoder, som
patenterats. Man vill sålunda genom elström
uppvärma en av alkaliklorid, jordalkalioxid och
koks bestående blandning i en evakuerad retort14,
likaså en blandning av NaCl och CaG»13. Man
spekulerar i möjligheten att upphetta den
ledande chargen på induktiv väg. Natriumångan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
