- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
139

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 18 februari 1950 - Engelska turbinmaskinerier för fartyg, av Hans G:son Hafström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 mars 1950

139

Fläktinstallationen för vardera pannan består av en fläkt
för forcerat drag och en för inducerat, båda eldrivna.
Fläkten för forcerat drag till en stor panna ger 1 530
m3/min luft vid 175 nun vattenpelare medan 2 100 m3/min
rökgas av samma pannas fläkt för inducerat drag ges
en manometrisk uppfordringshöjd på ca 200 mm
vattenpelare. Luftintagen för pannfläktarna och
ventilationsfläktarna är anordnade runt skorstenen, fig. 4. Den
relativt höga maximala överhettningstemperaturen har inverkat
även på materialvalet för huvudångledningarna. Dessa är
sålunda tillverkade av molybdenlegerat stål med
påsvetsade flänsar av samma material.

Matarvattensystem och evaporatorer

Ångdrivna trestegsejektorer sörjer för att vakuum
upprätthålles i kondensorerna medan fyra eldrivna
kondensat-pumpar, varav två i reserv, transporterar kondensatet ut i
matarvattensystemet. Pumparnas normala kapacitet
uppges till 70 t/h, men de kan överbelastas till ca 86 t/h.
Dessa värden synes dock låga i förhållande till
turbin-storleken. För "Orcades", som har samma
kondensat-pumpar, uppges förutom ovannämnda siffror även en
maximal kapacitet på 136 t/h. Matarvattensystemet är
slutet enligt Weirs system och sålunda försett med
reglering av vattenmängden i kondensorerna med hjälp av
flottörstyrda ventiler. Om det är för litet vatten i
kondensorn, öppnas sålunda vägen för spädmatning, varvid
vatten från en tank suges in i kondensorn. Omvänt öppnar
den flottörstyrda ventilen ett extra avlopp från
konden-satledningen till tanken, om vattennivån i kondensorn är
för hög. På detta sätt regleras vattenmängden i det
cirkulerande systemet automatiskt efter belastningen.

"Himalaya" är försedd med en avluftare för matarvatten
avsedd att användas vid måttlig fart och under hamndrift.
Dess kapacitet är 57 t/h under gång, resp. 30 t/h i hamn.
Vid full effekt sker synbarligen den huvudsakliga
avluft-ningen i kondensorerna. Avluftningens ändamål är att
bortskaffa så mycket som möjligt av det syre, som kan
finnas löst i kondensatet. Riskerna för korrosion i
pannorna under medverkan av löst syre ökar med
panntrycket. Avluftning införes därför i allt större
utsträckning på fartyg, där ångtrycken ligger över 30—35 at ö.
Matarvattenförvärmningen sker i två lågtrycks- och en
högtrycksförvärmare. Tre turbindrivna
huvudmatarpum-par, vardera om 110 t/h (inax. 135 t/h) vid 51 atö, sköter
om matningen under gång, medan två mindre pumpar,
varav en turbin- och en eldriven, användes i hamn.

Försörjningen med färskvatten för fartygsbruk och för
pannorna är på "Himalaya" väsentligt olika anordnad
mot på de övriga här nämnda fartygen. Tre stora
evaporatorer, varav två normalt hålles igång, förånga
vardera ca 100 t saltvatten per dygn. En stor del av den
därför uppoffrade värmemängden återföres under gång till
huvudmaskineriet genom att kondenseringen får ske i en
av de ordinarie matarvattenförvärmarna.
Färskvattenframställningen är därför mera ekonomiskt ordnad än vanligt.
Med en mindre evaporator tillverkas spädmatarvatten för
pannorna genom ytterligare en destillering av vatten, som
framställts med de stora evaporatorerna. Det övriga, en
gång evaporerade vattnet, användes för fartygsändamål.
Dricksvatten medföres dock i tankar, som fylls i hamn.
Genom detta arrangemang har "Himalaya" en extra
dödviktskapacitet på mer än 1 700 t, som ej skulle kunnat
utnyttjas, om allt erforderligt färskvatten, liksom på de
övriga fartygen, hade förts i tankar.

Hjälpmaskiner och generatorer

Samtliga hjälpmaskiner, utom de tidigare nämnda
matarpumparna, är eldrivna. De individuella pådragsmotstånden
saknas för de flesta elmotorerna över 10 hk. En
gemensam startanordning, utvecklad av General Electric Co., Ltd.,
användes i stället, varigenom vikt och utrymme sparats.
Alla viktigare eldrivna pumpar har vertikal axel och tar

Fig. 4.
Skorsten jämte
intag för [-ventilations-och förbränning-]
{+ventilations-
och förbrän-
ning+} si uft.

därigenom ett minimum av plats. Speciellt intressant är
den omfattande installationen av Drysdales "Rotary
Cent-rex" pumpar, nämligen fem med varierande data för
bal-lastpumpning, länsning och brandsläckning. Dessa aggregat
är självsugande med huvudpumpen av centrifugaltyp
placerad under elmotorn och en vingpump för evakuering
över motorn. I en sugkammare skiljes vatten och luft, som
går till huvud- resp. evakueringspumpen. När
sugkamma-ren är full med vatten, stänger en flottörventil tilloppet
till den senare pumpen. Att notera är även att en
nödpump för länsning och brandsläckning gjorts av
vattentät typ, vilket blir allt vanligare på engelskbvggda
fartyg.

För ventilationen av maskinrummen är väl sörjt. Till
pannrummet trycker fyra fläktar sammanlagt ca 5 000
ma/min luft, medan turbinrummet har fyra tryckfläktar
om sammanlagt 2 800 m8/mm och dessutom två mindre
sugfläktar. Rummet för turbingeneratorerna, slutligen,
tryckventileras med sammanlagt 850 m8/min luft.
Samtliga fläktar är eldrivna av axialtyp.

Fyra turbingeneratorer är uppställda i ett särskilt rum
över turbinrummets förliga del. Vardera generatorn ger
850 kW likström vid 220 V. De drives med överhettad
ånga av fullt tryck och har inbyggda kondensorer. Den
helsmidda turbinrotorn har fem impulshjul, varav det
första av curtistyp, och gör 6 000 r/m. Genom en växel
nedväxlas varvtalet i ett steg till 750 r/m för
generatorerna. Smörjoljepumparna är direktdrivna, medan två
separata, eldrivna pumpar svarar för kylvattentillförseln
till alla turbingeneratorerna. Dessa, liksom de fyra
fristående, eldrivna kondensatpumparna är uppställda ca 6 m
under kondensorerna. "Orcades", som för övrigt har
identiskt samma turbingeneratorer, har dock dessas
kondensat-pumpar mekaniskt kopplade till turbinerna. Generatorns
stator- och rotorlindningar kyles genom ett slutet
luftsystem omfattande fläkt och vattenkylare. Kommutatorn
med kolborstarna ligger utanför det slutna systemet och
kan därför lätt övervakas, samtidigt som koldamm inte
kan komma in, i lindningarna. Förutom denna fördel
vinnes, att förlustvärmet ej behöver bortskaffas med
generatorrummets ventilationsfläktar. Till skillnad från
"Himalaya"s generatoranläggning har "Caronia" som
första engelska fartyg försetts med avtappning på
turbingeneratorerna. Avtappningen sker vid ca 4 at ö och ångan
användes för uppvärmning, kök m.m.

I ett rum för om bryggan på B-däck finns två
nödgeneratorer uppställda. De är på vardera 100 kW och drives
av fyrcylindriga fyrtakt dieselmotorer med 500 r/m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free