Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 25 februari 1950 - Undervisningen vid KTH, av Karl Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 februari 1050
153
Undervisningen vid KTH
Teknolog Karl Borelius, Stockholm
Under det senaste årtiondet har eleverna vid
våra universitet och högskolor i alltmera ökad
utsträckning intresserat sig för
undervisningsfrågor. Förr diskuterades då och då något
speciellt studieproblem, ibland ytterst livligt, och
debatten resulterade ofta i framställningar från
resp. studentkårs sida. Men 1940-talets
akademiska ungdom har på ett mera metodiskt sätt
än tidigare studentgenerationer intresserat sig
för frågor som undervisningens mål, kursernas
omfattning och undervisningsmetodiken.
Studentkårerna har inrättat särskilda organ för
undervisningsfrågor, studieråd. Vissa kårer har
även fått samarbetet med lärarna organiserat i
undervisningsnämnder.
För Tekniska Högskolans Studentkårs del
bildades ett studieråd 1943 och åren därefter
studienämnder, en för var och an av Högskolans
nio avdelningar. Dessa organ har efter hand
vuxit i stadga och arbetsförmåga, studierådet
förstärktes kraftigt genom en omorganisation
för ett år sedan.
Studieråd och studienämnder såg till en början
som sin uppgift att kartlägga aktuella
missförhållanden i undervisningen och att genom
förhandlingar med Högskolan söka rätta till dem.
Dessutom har emellertid under de senaste åren
framför allt studierådet försökt att genom
diskussion av studieförhållandena i stort komma
fram till mera långsiktiga förslag från
teknologernas sida i olika undervisningsfrågor.
När jag här lägger fram synpunkter på
undervisningen vid KTH, har jag dessa
studierådsdebatter som bakgrund. Jag kan inte redo redovisa
en enhetlig syn på frågorna från teknologernas
sida, alla är ju inte lika intresserade av
undervisningsproblemen, men jag har försökt att lägga
tonvikten på sådant, som är representativt för
de elever, som yttrar sig angående studierna.
Målsättning för undervisningen
Grunden för en diskussion av undervisningen
vid KTH måste vara målsättningen för den, dvs.
hur man vill ha den färdige ingenjören. Den
frågan vill jag dela upp i tre punkter nämligen
hans funktion som fackman, som
samhällsmedborgare och hans tillvaro som individ.
Hur skall då den idealiske ingenjören —
fackmannen vara beskaffad? Jo, han skall vara en
378.962(487.1)
duglig tekniker, som är intresserad av sitt
arbete, idérik och företagsam. Hans
minneskunskaper är värdefulla men inte väsentliga, utan
viktigare är hans förmåga att arbeta
självständigt, dvs. att kunna disponera, genomföra och
kritisera sitt eget arbete. Och detta arbete
innehåller ju för flertalet ingenjörer utom teknik
mycket av ekonomi, organisation och
arbetsledning, ja, för många blir dessa senare
verksamhetsgrenar de väsentliga.
Men ingenjören — samhällsmedborgaren är det
verkligen så viktigt att den sidan är ordentligt
utvecklad? Ja, det måste ligga i både teknikens
och samhällets intresse, att den aktuella
debatten berikas med inlägg från en så viktig grupp
som teknikerna, som ju i sin dagliga gärning
samlar värdefull erfarenhet av hur den
ekonomiska politiken påverkar landets näringsliv och
därigenom medborgarnas levnadsstandard. Men
skall ingenjörens diskussionsinlägg verkligen
uppmärksammas behöver han samhällskunskap
såväl som fackkunskap.
Vad ingenjören som individ beträffar, har man
ju här många fordringar på den möderne
teknikern. Han skall kunna samarbeta med andra
både från sin egen yrkesgrupp och, vad som är
svårare, med människor utan naturvetenskaplig
och teknisk inriktning. Men då behöver han
respekt och helst intresse för andra områden av
livet än de, som kan nås med räknestickan. För
ingenjörerna gäller kravet på humanistisk
bildning ännu mer än för många andra
specialistgrupper, eftersom en allt större procent av
samhällets ledande poster besätts av tekniker.
Så här långt är väl de flesta eniga. Svårigheten
ligger i att väga värdena av de olika
egenskaperna mot varandra. Och här kommer
naturligtvis den synpunkten in, att olika ingenjörer
kommer på så vitt skilda slags platser. Avvägningen
underlättas därför, om den sker
fackavdelnings-vis, så att man slipper bedöma så olika grupper
som arkitekter och tekniska fysiker tillsammans.
Olikheter finns det givetvis kvar ändå, men de
blir mindre inom avdelningarna.
Undervisningen
Hur skall då undervisningen vara som en
konsekvens av den föreslagna målsättningen? Den
frågan kan inte besvaras definitivt förrän den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
