- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
162

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 25 februari 1950 - Ruhrområdets återuppbyggnad, av P Rappaport

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

I TEKNISK TIDSKRIFT

så att till en början praktiskt taget hela nätet
var ur funktion.

Långt mer i ögonen fallande är naturligtvis
skadorna ovan jord, och de är särskilt i
Ruhrområdets stora industristäder helt enkelt
uppskakande. Ruinmängderna uppgår i hela Tyskland till
ca 400 milj. m3, varav 43 milj. m3 enbart i
Ruhrområdet; det är ruinmassor som man icke kan
göra sig någon praktisk föreställning om.
Ruinerna av byggnader från de senaste
årtiondena, i vilka stål, armerad betong och sten ingår
huller om buller, utgör en så olöslig massa, att
normala grävmaskiner icke kan användas för
röjningen. I sådana fall blir röjningen ofta lika
dyr som återuppbyggnaden, eller t.o.m. dyrare.

Även skogar, parker och alléer i och omkring
städerna har svårt härjats. Städernas parker och
planteringar verkar i de flesta fall öde, och det
kommer att ta tiotals år, innan den gamla bilden
kommer igen. Vidare gjorde kolbristen — t.o.m.
i Ruhrområdet — under och särskilt efter kriget,
att vedeldning i allt för stor utsträckning måste
tillgripas. På många ställen har hela skogar
kalhuggits; om de på decennier åter kommer att
växa upp må här lämnas osagt. Enbart i Ruhr-

f^SI

Fig. 2. Gutubro i Köln—Deutz, upptill sprängd, nedtill
återuppbyggd.

området har sedan 1939 uppskattningsvis 3 000
ha skog gått förlorade.

Liandsplanering

Efter en ödeläggelse av sådan omfattning
erfordras först och främst en generalplanering för
hela landet, innan enskilda städer och
samhällen eller större byggnadsgrupper åter uppbyggs.

En generalplanering är nödvändig redan på
grund av den stora befolkningsförflyttning som
kriget medförde. Det starkt reducerade
Tyskland, dvs. de fyra nuvarande ockupationszonerna
mellan Oder—Neisse-linjen i öster och de västra
grannländerna, har ungefär samma
invånarantal som det gamla Tyskland, dvs. ca 66
miljoner. Härav framgår, att miljoner tyskar har
strömmat in i dessa zoner, från Ryssland,
balkan-länderna, Polen och det tidigare Östtyskland.
Medan Tyskland före kriget hade i medeltal 137
inv./knr, har det i dag 185. I
Nordrhein-West-falen har invånarantalet stigit från 11,9 milj.
1939 till 12,7 milj. nu; befolkningstätheten
uppgår till 372 inv./knr, i Ruhrområdet till 953
inv./km*. Att detta har inverkat även på
boendetätheten i bostäderna är klart. Medan före kriget
varje invånare i Nordrhein-Westfalen
disponerade en golvyta av uppskattningsvis 14—15 m2,
förfogar han nu över endast 6,9 m2, dvs. på varje
rum kommer nu 1,54 personer mot 1,0 före
kriget. En stor del av Nordrhein-Westfalens 1,1
milj. flyktingar saknar än i dag fast arbete. De
har till en början beretts bostad på landet,
emedan det i de förstörda städerna var absolut
omöjligt att ge dem tak över huvudet. På landet är
det emellertid i de flesta fall svårt att finna
någon stadigvarande sysselsättning för dem; en
placering av den nytillkomna befolkningen kan
ske endast småningom.

Innan befolkningen kan placeras om, måste
industriernas förläggningsorter slås fast.
Ruhrområdets koltillgångar ligger där de ligger, och
för kolindustrin är sålunda förläggningsorterna
förutbestämda. Redan stålindustrin och alla
bearbetningsindustrier kan emellertid till en viss
grad omplaceras. En stor roll spelar härvid
frågan i vilken utsträckning man kan avvika från
tendensen hittills — den kolossala anhopningen
av industrier i storstäderna — och flytta
industrin till landet. Fördelarna och nackdelarna av
en dylik förläggning av industrin till lantlig
miljö är mycket omdebatterade. Även om
arbetarnas möjligheter att få lämpliga bostäder är
mycket större på landet, leder en kris inom en
enda till landet utflyttad industri lätt till
arbetslöshet, vilken icke, som fallet är i en storstad,
kan motverkas genom att arbetarna anvisas
annat arbete.

Innan industrin kan återupplivas eller dess
förläggningsorter omgestaltas måste i varje fall
kommunikationerna iståndsättas eller nydanas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free