Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 25 februari 1950 - Ruhrområdets återuppbyggnad, av P Rappaport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 februari 1050
165
Fig. 5. Bostadsområde för
arbetare vid en ny
gruvanläggning på vänstra
Khenstran-den; skala 1 : 3 000.
der åter, blir de tidigare nämnda synpunkterna
på befolkningsförflyttning och ändring av
industrins förläggning viktiga. Även rent tekniska
synpunkter tillkommer. De nya bostäderna
måste, i den mån det ur hygienisk och
stadsbyggnadssynpunkt är möjligt, uppföras med
utnyttjande av det väldiga kapital som ligger
bundet av gator, ledningar och kanalisationer i de
förstörda bostadsområdena. Jag vet att det
många gånger vore mycket trevligare och mera
frestande att anlägga "moderna"
bostadsområden på jungfrulig mark utanför städerna. Det
vore dock i princip felaktigt att lämna de
förstörda städerna åt deras öde för att i stället runt
omkring dem ta ett bälte jordbruksmark i
anspråk för nya bostadsområden. Det vore
dessutom felaktigt av den orsaken att vi i Tyskland
måste handskas mycket sparsamt med vår
knappa jordbruksareal. I de flesta fall blir
istånd-sättning av förstörda bostäder billigare än
nybyggen. Men även om detta någon gång icke är
fallet kräver nationalekonomiska hänsyn att
städernas återuppbyggnad sker inom ramen för det
ur stadsbyggnadssynpunkt riktiga och att
jordbruksarealen såvitt möjligt behålls oförminskad.
Genom befolkningens förflyttning och genom
ändring av industrins förläggning kommer dock
på många ställen nya bostadsområden att
uppstå (fig. 5). Här torde vi icke komma att som
hittills hålla fast vid den nästan heliga
principen, att industri- och bostadsområden skall
hållas ifrån varandra, utan vi kommer att, liksom
i de nya städerna, skapa "kvarter" som upptar
både industrier, bostäder och fritidsområden,
även om dessa är lokalt åtskilda. Den gamla
tanken att industrin skall vara sammangyttrad i en
viss del av staden och bostäderna i en annan, i
varje fall i större städer, kan man inte mera
hålla på.
Den viktigaste frågan är dock: Hur skall
bostäderna byggas? I de tyska industriområdena och
i synnerhet i Ruhrområdet hade sedan årtionden
tillbaka utvecklat sig ett visst slag av öppen
bebyggelse: i regel fristående enfamiljs- eller
två-familjshus. Stora bostadsområden för
gruvarbetare bestod av långa gator av dylika
tvåfamiljs-hus med jämna mellanrum mellan husen. Med
sina långa vägar eller gator, sina långa
ledningar, långa kanalisationer, långa staket osv. blir en
dylik bebyggelse mycket dyr. Vidare bör man
beakta, att enfamiljs- eller tvåfamiljshus i
endast ett eller möjligen två plan drar höga
byggnadskostnader, och att de dessutom i sin
ständigt monotona upprepning är allt annat än
trevliga ur stadsbyggnadssynpunkt.
Vi måste alltså övergå till radhus eller
grupphus. Tre, fem, sju eller flera hus i en rad kostar
mindre att uppföra, sparar gatulängd och
tomt-areal. Man torde även få lov att överväga, om
man inte ångerköpt skall övergå till den gamla,
vänliga kvarterbebyggelsen, självfallet med stora
trädgårdar inne i kvarteren. Den nyare
lamell-husbebyggelsen har ju många gånger speciellt i
bergig terräng, visat sig vara allt annat än
lyckad. Lamellhusen har ingen framsida och ingen
baksida, ingen gatsida och ingen lugn
trädgårdssida; lamellerna "simmar" i terrängen. Jag vill
dock nämna att det naturligtvis i vissa speciella
fall kan vara riktigt att bygga lameller.
Slutligen måste även antalet våningsplan i den
nya bebyggelsen allvarligt övervägas. De senaste
årtiondenas bostadsbebyggelse i de tyska indu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
