Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 25 februari 1950 - Från de tekniska högskolorna - Insänt: Den speciella relativitetsteorins logik, av Sigge Hähnel och R Linse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
TEKNISIv TIDSKRIFT
hålla en föreläsning om reglering av oxidföreningars
re-aktivitet med hänsyn till deras nya användningsområden.
Vid California Institute of Technology skall Hedvall hålla
föreläsningar om nya silikatkemiska rön, vid Northwestern
University om betydelsen av reglering av ytaktivitet för
pulvermetallurgin och vid Cornell University om de
senaste forskningsresultaten vid silikatkemiska institutionen.
Vid Bureau of Standards i Washington, D.C., skall han
föreläsa över silikatkemiska undersökningar särskilt med
hänsyn till byggnadsmaterial. Vid Alfred University
kommer Hedvall att göra ett längre uppehåll och därunder
hålla tre föreläsningar. Vid University of Chicago har
Hedvall planerat att med nobelpristagaren, professor Urey
diskutera problem som sammanhänger med studiet av
reaktionsmekanismen med tillhjälp av radioisotoper.
Professor Gralén, som hösten 1949 deltog i en av Society
of Dyers and Colourists anordnad konferens över
"Photo-chemistry in Relation to Textiles" har nu erhållit inbjudan
att i mars hålla föreläsning inför organisationens
Midlands-ivdelning i Bradford över ämnet "The Cuticle of Wool"
och därvid belysa de forskningsresultat, som vid
textilforskningsinstitutet vunnits i samarbete med tekn. lic.
J Lindberg och dr E H Mercer, Melbourne, vilken
sistnämnde någon tid arbetat på institutionen. Resultaten av
undersökningarna, vid vilka även de vid institutet
anställda ingenjörerna B Philip och G Lagermalm medverkat,
är delvis publicerade i Text. Res. J. nov. 1949. Avsikten
är att Gralén skall upprepa nämnda föreläsning på andra
platser i Storbritannien.
Professor Asplund har anhållit om tjänstledighet för att
företa en resa till USA och där delta i årskongress i
Chicago med American Concrete Institute. Asplund skall
därvid motta ACI:s Construction Practice Award för år
1949 för en av honom författad, i ACI J. jan. 1949, införd
skrift, "Strengthening Bridge Slabs with Grouted
Bein-forcment". Under vistelsen i USA har Asplund för avsikt
att studera de senaste årens utveckling beträffande
rationell uppritning och utförande av betongbroar samt nitade
och svetsade stålbroar. Vidare avser Asplund att vid
tekniska högskolor ta del av pågående forskningsarbeten
och studera undervisningsmetoder av intresse för det av
honom företrädda läroämnet.
Docent Zimen har nu inbjudits att vid en konferens om
studiet av fotografiska problem med hjälp av radioaktiva
isotoper, som skall hållas i mars 1950, hålla ett föredrag
över de undersökningar inom området, som utförts av
honom och hans medarbetare. Zimen har även inbjudits
att vid Max Planck institutet för kemi i Mainz hålla en
föreläsning över självdiffusion med radioaktiva isotoper.
Med den nya medicinska högskolan i Göteborg har ett
samarbete etablerats inom forskningen, dels därigenom att
medicinarna i viss utsträckning använt sig av
textilforskningsinstitutets elektronmikroskop och
elektroforesappa-rater och dels så, att man på kärnkemiska institutionen
för medicinarnas räkning preparerar radioaktiva ämnen
som användas i teramin, för diagnostiska ändamål och i
experimentellt syfte.
Insänt
Den speciella relativitetsteorins logik
S Hähnels och B Linses uppsatser om relativitetsteorin
i Teknisk T. 1949 s. 907 synes ha väckt ett stort intresse,
och inlägg i frågan har kommit från G Borenius, B
Broberg, H Forssell, O Hallin, B Liljeblad, S Nystedt och
U Olsson. Det är knappast någon mening att publicera
dessa i Teknisk Tidskrift, då de icke innehåller något
utöver, vad som finns att läsa i litteraturen.
De, som är särskilt intresserade för frågan, kan också
genom hänvändelse till redaktionen erhålla en tidigare skrift
av Liljeblad (Särtryck ur "Festskrift till Anders Karitz")
som denne välvilligt har ställt till förfogande i ett
begränsat antal exemplar, och som i allt väsentligt uttrycker
alla insändarnas uppfattning.
Hähnel och Linse har här givits tillfälle att avge
följande slutrepliker:
Jag har med stort intresse läst den till Teknisk Tidskrift
inkomna kritiken av min uppsats, vidare har jag med
Liljeblad fört en för mig mycket lärorik diskussion, genom
vilken jag har fått flera dunkla punkter uppklarade. Jag
har aldrig velat förneka, att relativitetsteorin ger resultat,
som överensstämmer med gjorda iakttagelser, och inser
nu även, att min uppfattning om dess logik sådan den
uttryckts i uppsatsen är ogrundad. Framför allt genom
Liljeblads skrift och Borenius’ inlägg har jag nämligen
insett, att man kan härleda Lorentztransformationerna på
ett fullt tillfredsställande sätt, även om man helt förnekar
eterteorin.
Emellertid vill jag framhålla, att relativitetsteorins
grundpostulat i litteraturen oftast formuleras så tvetydigt, att
läsaren lämnas i fullständig ovisshet om en ljuseter anses
existera eller ej. Mina kritiker har energiskt förfäktat, att
Einstein uttryckligen förkastat eterteorin, men i ett nyligen
utkommet arbete ("Weltsystem, Weltäther und die
Bela-tivitätstheorie", Basel 1949) har Jellinek lika bestämt
förklarat, att en vilande världseter måste anses existera, ty
en sådan anser han nödvändig som bas för fältteorierna.
Detta påstående stöder han på ett stort antal citat ur
Einsteins, Tolmans, Eddingtons och andra forskares arbeten.
Från denna utgångspunkt kommer han genom ett av allt
att döma logiskt resonemang fram till samma resultat som
t.ex. Liljeblad. Jag kan fullt förstå dennes, Borenius’ och
Jellineks härledningar, men jag kan icke förstå, hur
Einstein har tänkt sig saken.
Med dennes postulat som grund tycks man nämligen
kunna bilda sig två utgångspunkter, som är varandras
kontradiktoriska motsatser, och från dessa kan man bygga
upp en och samma teori genom logisk härledning. För den
oinvigde förefaller detta mycket underligt, ty han måste
vänta, att om den ena utgångspunkten är sann, måste den
andra vara falsk och ge ett falskt resultat. Det synes mig
vara omöjligt för honom att avgöra, om Liljeblads,
Borenius’ m.fl:s tolkning av Einsteins postulat är riktigare än
Jellineks, och jag kommer därför fram till frågan, om
relativitetsteorin verkligen är den enda tänkbara lösningen
av fysikens problem. Denna fråga, som var huvudpunkten
i min uppsats, har icke närmare berörts av insändarna,
men jag har diskuterat den ingående med Liljeblad, som
med bestämdhet påstår, att de av mig föreslagna
lösningarna är otänkbara. På denna punkt har vi emellertid ännu
ej kunnat komma överens. Sigge Hähnel
I min artikel gör jag den tysta förutsättningen, att en
geometrisk figur i ett Galileisystem skall kunna förekomma
i ett relativt detta roterande system, utan att det härför
erfordras någon tänjning (förlängning eller förkortning)
av någon av figurens delar. Om Lorentztransformationen
gäller, är emellertid denna förutsättning icke riktig annat
än i fråga om oändligt korta linjeelement.
Detta visar Einstein genom sitt tankeexperiment, enligt
vilket observatören i det roterande systemet erhåller ett
större värde än 2 nR på den roterande cirkelns periferi,
under det att en observatör i Galileisystemet på grund av
Lorentzförkortningen erhåller ett värde 2 nR på den
roterande cirkelns periferi, som är mindre än det av
observatören i det roterande systemet erhållna värdet, men
erhåller oförändrad längd 2 R på diametern.
Därmed har Einstein även visat, att det i ett system, som
roterar relativt ett Galileisystem, råder en annan geometri
(metrik, struktur) än i det euklidiska Galileisystemet,
varav följer, att en geometrisk figur av ändlig utsträckning i
det ena systemet icke utan tänjning kan överföras till det
andra systemet. R Linse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
