Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1950 - En teknisk högskola drar ut i fält, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1950
183
dissociationstrycket hos olika metallhydrater,
vilka användes inom elektronrörstekniken.
Slutligen var han vid krigsslutet sysselsatt med att
undersöka egenskaperna hos vätesuperoxid för
robotmotorer.
Pä varje krigsskådeplats fann man män från
MIT. De använde snart sagt varje
transportmedel som fanns tillgängligt inom armén eller
flottan, och deras upplevelser var legio. Endast
en dödades under kriget — under provflygning
av en anordning för avisning. Mycket få blev
skadade, men det är inte alla sår som syns på
ytan. Den plötsliga omläggning i arbetsmetoder,
i tänkande och i levnadssätt som kriget medför
är inte alltid så lätt att återställa i normala
banor. Den som lämnar sitt specialområde mitt i
strömmen för fem år, medan andra fortsätter,
kan lida lika stor skada som om han hade
träffats av en kula.
Ekonomiskt var det dock ingen som led nöd. I
de fall då en lärare ansågs kunna tjäna sitt land
bättre genom att lämna MIT och tjänstgöra på
annat håll, fick han full kompensation under
sin tjänstledighet. Likaledes betalte MIT full lön
till den, som arbetade vid institutet men inte
hade lika gynnsamma förmåner från sitt eget
universitet. Institutets totala utgifter för alla
dessa lönebidrag var över 0,5 M$. Med lika stor
summa bidrog MIT till byggandet av
laboratorier, vilka var av bestående värde, och för vilka
institutet sålunda icke fick ersättning av staten.
All forskning för statens räkning drevs för övrigt
på "ingen förtjänst — ingen förlust"-basis. Icke
så sällan hände det emellertid, att institutet fick
försträcka pengar för att hindra avbrott i ett
forskningsprojekt i sådana fall, där medel
officiellt icke hade hunnit anslås.
Den militära forskningens organisation
Då kriget började, fanns i USA fyra
organisationer, där militär forskning bedrevs, nämligen
armén och flottan, vilka båda hade egna
försöksanstalter och laboratorier, National Advisory
Committee for Aeronautics (NACA) med sin
stora forskningsorganisation, och slutligen
National Academy of Sciences soiii i detta
sammanhang hade till uppgift att ställa vetenskapliga
rådgivare till förfogande för de statliga
myndigheterna och att genom sin underorganisation
National Research Council leda den forskning,
som akademin utlämnade på kontrakt till andra
institutioner.
Trots den stora forskningspotential, som dessa
organisationer innebar, var det många
vetenskapsmän, särskilt inom akademin, som då
kriget utbröt ansåg att forskningen under detta
skulle få en sådan enorm skala, att en expansion
av de existerande organen icke skulle förslå.
Vannevar Bush, tidigare prorektor vid MIT och
bl.a. ordförande i styrelsen för NACA, tog ini-
tiativet till bildandet i juni 1941 av ett nytt
organ, Office of Scientific Research and
Develop-ment, som var omedelbart underställt
presidenten och som erhöll anslag direkt från kongressen
för att finansiera forskningskontrakt med olika
privata och statliga laboratorier.
OSRD var uppdelad på två kommittéer,
Committee ön Medical Research för medicinsk
forskning, och National Defense Research
Committee för alla andra ärenden. I OSRD blev Bush
direktör. (I NACA efterträddes han av Jerome
C Hunsaker, avdelningsföreståndare i mekanik
och flygteknik vid MIT.) I NDRC blev rektorn
för Harvarduniversitetet, James B Conant,
ordförande, men då han i mitten av 1942 togs i
anspråk för atombombsprojektet, efterträddes han
av Edward L Moreland, som var föreståndare
för mekaniska fakulteten vid MIT. Av de fyra
avdelningscheferna i NDRC var tre från MIT,
nämligen institutets rektor Compton, som hade
hand om eldledning, instrument, radar och
anti-radar, Richard C Tolman, som hade hand om
kanoner, bomber, raketer, robotar och ubåtskrig,
och Frank B Jewett, som hade hand om
transporter och kommunikation; den fjärde, Roger
Adams kom från University of Illinois, och hade
hand 0111 kemiska frågor. Det var dessa män,
som under krigsåren dirigerade Förenta
Staternas militära forskning, till ett totalt belopp av
425 M$, varav över 150 M$ under budgetåret
1944/45.
NDRC:s verksamhet var uppdelad på 21
avdelningar, nämligen artilleri, befästningar, raketer,
radartändrör, robotar, ubåtskrig, eldledning,
ammunition, kemi, gaskrig, bränslen och kemisk
krigföring, transporter, radio, radar, anti-radar,
fysikaliska tillämpningar inkl. mindetektorer,
metallurgi, strategi och spionage, tillämpad
matematik och tillämpad psykologi. En tredjedel
av dessa avdelningars chefer var från MIT, en
proportion som återkommer på andra håll och
som väl återspeglar denna enda institutions
insats jämfört med alla de övriga.
Den forskning, som förlades till själva MIT,
bedrevs på kontrakt, vilka organisatoriskt
handhades av en Division of Industrial Corporation,
vilken sedan många år fanns vid institutet för
att ta hand om privata eller kommersiella
uppdrag. Normalt arbetades det på 25—30 samtidiga
kontrakt, till ett årligt belopp av 100 000—
200 000 Detta var 1939. År 1944/45 hade
volymen ökat till 40 M$, och antalet samtidiga
kontrakt var 150. Allt som allt handhade
avdelningen under kriget kontrakt för 125 M$, av
vilka 88,8 % kom från OSRD och NDRC, 3,8 %
från armén, 3,2 % från marinen, 0,5 % från
NACA och andra statliga organ och 3,7 % från
industrin. Av dessa 125 M$ åtgick mer än tre
fjärdedelar till det arbete som utfördes av
Ra-diation Laboratory.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
