- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
199

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1950 - Brittiska kraftverksindustrin efter förstatligandet, av Lr - Elångpannor som belastningsobjekt, av Lr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 mars 1950

199

av elkraft inom landet (exkl. norra Skottland) samt för
överföring av kraften på det engelska primära
ledningsnätet, "The Grid". BEA försäljer kraften till de lokala
kraftföretagen, normalt på nedspänningssidan av "The
Grids" transformatorstationer. Den skall dessutom
koordinera distributionen inom landet och utöva en allmän
kontroll över de lokala kraftföretagens skötsel samt säljer
kraft direkt till järnvägarna. Driften av kraftstationerna
och Gridsystemet handhas närmast av 14 "Generation
Divisions", vars gränser i stort sett överensstämmer med
kraftföretagens. Den löpande driftövervakningen skötes
från 7 distriktskontrollrum med ett centralt kontrollrum i
London, "National Control", som samordnande och
övervakande organ.

De lokala kraftföretagen är helt självständiga företag,
som fastställer egna taxor och själva anställer sin
personal. De distribuerar den från BEA inköpta kraften och
säljer den till de enskilda konsumenterna. Planläggningen
och driften av distributionsnäten skötes även av
kraftföretagen själva. "Consultative Councils" representerar
konsumenternas och det allmännas intressen. De har
vardera 20 à 30 medlemmar, representerande det
kommunala livet, jordbruket, handeln, industrin m.m. De
informeras om den allmänna planläggningen inom
kraftföretaget och kan göra anmärkningar på alla förhållanden,
som berör elkraftdistributionen inom området.

Den första årsberättelsen från BEA omfattar perioden
augusti 1947—mars 1949. Den innehåller även
sammanfattande resultat från de lokala kraftföretagens
verksamhet. Först redogöres för elkraftförsörjningen från 1882
till 1947. Därefter omtalas huvuddragen i den nya
elektricitetslagen samt nuvarande organisation av
elkraftförsörjningen. Det driftmässiga och ekonomiska resultatet under
det första driftåret 1 april 1948—31 mars 1949 beskrives
utförligt bl.a. med hjälp av ett rikhaltigt siffermaterial,
sammanställt i tabeller och diagram. Särskild
uppmärksamhet ägnas även åt den organisation, som uppsatts för
förhandlingar med de anställda, samt de åtgärder, som
vidtagits på det sociala området och för
undervisningsverksamheten.

Den totala produktionen uppgick under driftåret 1948/49
till 46 000 MkWh, vilket är 10 5 % mer än under
föregående år och nära dubbelt så mycket som år 1938/39.
Utnyttjningstiden var ca 4 000 h. Den totalt installerade
effekten uppgick vid driftårets slut till 12 850 MW, av
vilket 85 % räknas vara tillgängligt under
högbelastnings-tid. Till abonnenterna levererades 39 000 MkWh, varav
industrin tog 50 % och hushållen ca 35 %. Behovet av
elkraft översteg tillgången och under toppbelastning med
samtidig stark kyla räknar man med en brist på över
15 %. Trots ett stort nybyggnadsprogram kan bristen ej
täckas de närmaste åren. Försök att utjämna
industribelastningen ("load spreading") har varit otillräckliga, och
man måste därför tidvis koppla bort belastning ("load
shedding"), under år 1948/49 vid 79 tillfällen. Under
vintern 1948/49 sökte man minska hushållens förbrukning
under topptid genom att öka kraftpriset under tre
vintermånader med motsvarande reducering under övriga
månader. Erfarenheterna härav var dock mycket dåliga,
ingen märkbar reduktion av maximibelastningen erhölls,
och försöket upprepades därför ej vintern 1949/50.

Ett omfattande nybyggnadsprogram är uppställt för att
upphäva den nuvarande underutbyggnaden. Det planerades
ursprungligen en ökning av den installerade effekten under
åren 1946—52 på ca 8 500 MW eller en ökning med ca
70 %. På grund av svårigheter med material och
arbetskraft har emellertid stora förseningar inträtt, och åren
1946—48 färdigställdes endast en tredjedel av programmet
för dessa år, under 1948 ca 570 MW. Man räknar nu med
att under fyraårsperioden 1949—52 kunna installera
maximalt 5 000 MW, motsvarande ej fullt 10 % årlig
ökning. Bland annat med hänsyn till att mekaniseringen
inom industrin ligger långt efter t.ex. Amerikas (tillgäng-

lig elenergi per arbetare synes vara ungefär dubbelt så
stor i Amerika som i England), anses det synnerligen
angeläget, att den brittiska elkraftproduktionen ökas så
snabbt som möjligt.

Produktionskostnaderna för elkraften är betydande,
eftersom så gott som enbart ångkraft kan användas. Enbart
de löpande produktionskostnaderna (bränsle, drift och
underhåll) uppgick således år 1948/49 till 3 0 öre/kWh,
varav på bränslet inkl. transporter kom 2,5 öre/kWh.
Kolpriset var i genomsnitt 38 kr/ton vid ett värmevärde
på 6 000 cal/kg. Den termiska verkningsgraden var i
medeltal 21,15 1% med variationer från under 10 % till
över 26 % på olika kraftstationer. Med samtliga
kostnader för produktionen inräknade (inkl. ränta,
avskrivning, administration, skatt m.m.) steg
produktionskostnaderna till 3,7 öre/kWh, eller räknat på försåld kraft
4,2 öre/kWh. Överföringskostnaderna på Grid-systemet
var 0,2 öre/kWh och distributionskostnaderna 2,6 öre/kWh.
Medelpriset för försåld kraft var 7,1 öre/kWh (enbart de
löpande bränslekostnaderna utgjorde 40 av
totalkostnaderna för den försålda kraften), och den totala
omsättningen uppgick till ca 2 800 Mkr. Det i anläggningarna
investerade kapitalet uppgick till över 13 000 Mkr, varför
den årliga omsättningen endast utgjorde en femtedel av
kapitalet. Denna låga siffra är typisk för den
kapitalkrävande kraftverksindustrin. Centralförvaltningen BEA
gav en förlust på 9 Mkr, som emellertid kompenserades
av vinster hos flertalet av de lokala kraftföretagen, varför
en vinst på 64 Mkr, (2,3 % av omsättningen) uppstod
för hela organisationen. Den möjliggjordes av en allmän
taxehöjning på 4 !% omedelbart efter förstatligandet.
Några egentliga slutsatser av förstatligandets inverkan på
ekonomin är dock svårt att dra av dessa siffror, eftersom
stigande bränsle- och materialkostnader försämrat
räntabiliteten under året.

Taxorna för abonnenterna är, bortsett från den ovan
angivna allmänna stegringen med 4 %, ännu i stort sett
desamma som före förstatligandet. En allmän genomgång
och rationalisering av taxorna skall emellertid genomföras.
Det anses dock varken praktiskt eller önskvärt med
samma taxor över hela landet, eftersom detta skulle rubba
energihushållningens ekonomiska lagar.
Produktionskostnaderna för elkraften varierar nämligen ej obetydligt i
olika delar av landet, huvudsakligen beroende på olika
kolpriser. Hänsyn härtill har även tagits vid bestämmandet
av avgiften för den av de lokala kraftföretagen från BEA
inköpta kraften. Härför erlägges en effektavgift på ca
50 kr/kW år och en energiavgift på i medeltal 2 öre/kWh
men med ± 10 % variationer för olika kolpriser.

Som redan antytts kan verkningarna av förstatligandet
knappast bedömas ännu. Så mycket torde dock vara klart,
att man med ledning av erfarenheterna från tidigare
socialiseringar sökt minska centraliseringen genom att ge
de lokala företagen stor självständighet. Huruvida man
härigenom kan undgå den byråkratisering och minskade
arbetseffektivitet, som vanligen medföljer statsföretag av
denna storleksordning, återstår att se (enl. BEA First
Report & Account 1947/49). Lr

Elångpannor som belastningsobjekt. Beräkning av
erforderlig energitillsats för att ersätta ett kg kol med
elkraft i elångpannor kan vara mycket besvärlig, eftersom
verkningsgraden hos en bränsleeldad ånganläggning
varierar högst betydligt. 1 Schweiz anser man, att
energi-ekvivalenten ligger mellan 6—8 kWh/kg kol. Energin till
elångpannorna kan som regel endast säljas till priset för
motsvarande kolekvivalent. Ur ekonomisk synpunkt är det
normalt ej motiverat att bygga vattenkraftstationer enbart
för leverans till elångpannor. På grund av depressionen i
början av 1930-talet kunde stora kraftbelopp från nya
kraftstationer ej finna annan avsättning än i nyinstallerade
elångpannor. Dessa har sedan blivit det viktigaste
förbrukningsobjektet för somrarnas kraftöverskott. Bristen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free