- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
200

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1950 - Elångpannor som belastningsobjekt, av Lr - Den första holländska cyklotronen, av R Björnerstedt — W S - Bärbar atomreaktor, av sah - SEN-normförslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

TEKNISIv TIDSKRIFT

Fig. 1. Analys av
energiförbrukningen i
elångpannor i Schweiz
sommaren 1945; 1
kemisk industri, 2
pappersindustri, 3
textil-och läderindustri, 4
livsmedelsindustri, 5
övrig industri, 6
sjukhus och liknande
inrättningar, 7 hotell,
restauranter, hyreshus,
8
fjärrvärmeanläggningar, 9 övriga
förbrukare.

prisstegringen på bränsle samt fastlåsning av elpriserna
medförde under kriget stor efterfrågan på elångpannor.
Ekvivalenta energipriset steg då högst väsentligt, men
kraftpriserna begränsades av maximipriser, fastställda av
regeringen. Abonnenterna var under denna period villiga
att själva satsa hela anläggningskapitalet för nya
elångpannor, medan kraftföretagen under 1930-talet i allmänhet
deltog i anläggningskostnaderna inklusive erforderliga
kraftledningar, överenskommelser om leveranser till
elångpannor uppgöres vanligen för en tidsperiod på 10 à 20
år. Kraftföretagen förbinder sig ej till regelbundna
leveranser men fordrar, att abonnenternas bränsleeldade
ångpannor endast skall las i drift, om värmebehovet ej kan
täckas från elångpannorna.

Totalt fanns i Schweiz i slutet av år 1947 nära 1 000
el-ångpanneanläggningar > 50 kW med en fotal effekt på
827 MW. Den största pannan är på 16 MW och den
största anläggningen på 35 MW. I fig. 1 visas
elångpannor-nas användningsområde år 1945. För industriabonnenterna
förbrukades detta år ca 54 % av energin under dagtid
(vardagstid kl. 6—18), medan motsvarande värde för
övriga abonnenter, soin vanligen har
magasineringsmöjlighet, endast var 38 %. En tredjedel av industrins bela
värmebehov försörjdes år 1944/45 av elångpannorna, och
under kriget räknar man med att 1 Mt kol ersattes av
elångpannorna. Under normala förhållanden förbrukas ca

1 300 MkWh i elångpannor, vilket endast motsvarar 6 %
av förkrigskonsumtionen av kol. Elångpannorna utgör
således ca 15 % av den totala belastningen.

I Norge var år 1947/1948 den utbyggda vattenkraften

2 500 MW, medan värmekraften utgjorde 100 MW.
Normalt uppgår värmeproduktionen till högst 1 % av
totalproduktionen. Vattenkraftproduktionen varierar mycket
starkt år från år, och på grund av den förhållandevis
obetydliga värmekrafteffekten måste de prima
kraftleveranserna i stort sett inskränkas till torrårsproduktionen.
Överskottsproduktionen under år med normal och riklig
vattentillgång förbrukas i smältverk samt i elångpannor.
I Östlandet har under de senaste sju åren ca 97 % av den
tillgängliga vattenkraften kunnat utnyttjas, ett resultat som
varit omöjligt att uppnå utan elångpannorna. De största
ångmängderna finnes i cellulosa-, pappers- och
kväveindustrierna. Många fabriker har elångpanneanläggningar
på 30—40 MW; de största enheterna uppgår dock till
15—18 MW. Totalt finns i landet ca 520 MW elångpannor.
Dessa pannor förbrukade år 1946/47, som var ett gott
vattenår, ca 1 300 MkWh. Några cellulosa- och
pappersfabriker har byggt ut vattenkraftstationer på vardera
10—20 MW enbart för leveranser till elångpannor. Dessa
stationer ligger omedelbart intill fabrikerna. Den fortsatta
utvecklingen av bränsle- och elkraftpriserna kommer att
bestämma, om denna praxis sprides.

Även i ångkraftlandet England, där 96,5 % av elkraften
produceras i ångkraftstationer, fick elångpannorna före
kriget relativt stor spridning. Detta sammanhängde med
att kraftföretagen kunde sälja elenergin under icke
höglast-tid till ett pris som endast obetydligt översteg rena bränsle-

kostnaderna. Då koltillgången var riklig och man på
många håll icke fått upp ögonen för en god
bränsleekonomi vid smärre bränsleeldade pannor, kunde
elångpannorna konkurrera i vissa fall. Är 1939 fanns således
130 MW ångpannor installerade, huvudsakligen för
centraluppvärmning. Efterkrigstiden erbjuder helt ändrade
förhållanden, kolet är ransonerat och frågan är väl om
elenergin i fortsättningen kan ifrågakomma för
rumsuppvärmning. Stora elångpannor torde ej nrera komma att
installeras i England. Snrå pannor för varmvatten och
ånga, som utnyttjar elkraften till normala taxor, synes
däremot fortfarande ekonomiskt berättigade, eftersom
elkraftpriserna stigit mindre än bränslepriset
(Elektr.-Ver-wertg febr. 1949). Lr

Den första holländska cyklotronen, som är en
synkro-cyklotron, har startats i Amsterdam. Den äges och drives
av en särskild stiftelse, Institutet för kärnfysikalisk
forskning, bakom vilken står holländska staten, staden
Amsterdam och firman Philips. Enligt de ursprungliga planerna
skulle cyklotronbygget ha börjat redan 1942, men de tyska
ockupationsmyndigheterna vägrade att ge sitt tillstånd.
Man göt dock i hemlighet det stora magnetoket, vilket
emellertid upptäcktes av tyskarna, som förde det till
Tyskland. Det härigenom påtvungna dröjsmålet förde dock
det goda med sig, att Holland nu har fått en mycket
effektivare cyklotron än den ursprungliga konstruktionen
skulle ha varit.

Den nya synkro-cyklotronens magnet har en poldiameter
på ca 180 cm, en utnyttjad bandiameter på 160 cm, ett
polgap på 25 cm och en magnetfältstyrka av 14 000 gauss.
Maskinen är konstruerad enligt samma principer som den
stora synkro-cyklotronen i Berkeley (Tekn. T. 1946 s. 733;
1947 s. 827), med endast en D-elektrod. Denna är genom
en koaxialledning förbunden med den roterande
kondensatorn, som är placerad i en vakuumkammare, skild från
accelerationskammaren. De båda kamrarna evakueras
varför sig. D-elektrodens raka del passerar väggen i en
isola-torgenomföring. Högfrekvensen, 10 Mp/s, matas irt på
koaxialledningens mitt. Frekvensmoduleringen är 3,5 %
varav 2 % används för att kompensera den relativistiska
massökningen sanrt 1,5 % för att erhålla fokusering. Med
deutroner erhålles energier på 30 MeV och strömmar på
några mikroampere. Försök torde nyligen ha gjorts med
acceleration av a-partiklar till 60 MeV.

K Björnerstedt — W S

Bärbar at om reaktor. 1 England har konstruerats en
atomreaktor, innesluten i en metallcylinder av ungefär
samma dimensioner som en tunna, innehållande en 12 kg
laddning av uranoxid. I denna igångsättes en
kedjereaktion med låg energi för framställning av kortlivade
radioisotoper för laboratoriebruk.

Reaktorn består av två koncentriska koppartrummor med
vatten emellan. Detta bildar en skärm, som absorberar
en del av neutronstrålningen, varjämte koppartrummorna
fungerar sonr reflektorer för samma ändamål. Själva
reaktorn består av en serie ringformiga tråg, vilka staplas
på varandra i den inre trumman. De innehåller växelvis
uranoxid och paraffin, vilket senare användes som
moderator. I centrum av trågstapeln bildas ett cylindriskt
hålrum med 5 cm diameter, där det material som skall
neutronbestrålas införes. I detta hål kan även införas en stång
borstål för att stoppa reaktionen.

En stor del av tillverkningssvårigheterna ligger i att få de
reflekterande kopparytorna tillräckligt effektiva. Priset på
reaktorn beräknas komma att ligga vid 20 000 kr. (Sci.
Anrer. jan. 1950). sah

SEN-normförslag. Svenska Elektriska Kommissionen har
utsänt ett förslag till Märk- och tillverkningsspänningar för
glödlampor (SEN 45-05). Förslaget kan fås från Svenska
Teknologföreningen.

89%

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free