Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - Vetenskaplig forskning — och teknisk, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
TEKNISIv TIDSKRIFT
tivistisk och mindre formalistisk syn på alla
problem.
Kontrasten mellan positivistiska
och formalistiska uppfattningar
Om man ser på den moderna naturvetenskapen
ur praktisk synpunkt, lägger man kanske främst
märke till det stora svalg, som finns mellan den
övervägande positivistiska fysiken och kemin
och den rent formalistiska matematiken. Denna
används i allt större utsträckning för att
beskriva naturen, och det kan ifrågasättas, om
man alltid har klart för sig, vad som härvid sker.
Visar det sig nämligen, att vissa
utgångshypoteser och en viss matematisk metod leder till
slutsatser, som bekräftas av experiment, säger
vetenskapsmannen: "Alltså är hypoteserna och
den formella metoden användbara. Jag vet
visserligen icke, vad de i verkligheten innebär, men
detta är oväsentligt. Uträkningarna stämmer
med experimenten, och därför kan jag räkna
vidare." Denna metod att treva sig fram är
kanske ofrånkomlig, men sedan vissa hypoteser och
metoder visat sig användbara, bör väl nästa steg
vara att utröna, vad de betyder.
Vetenskapsmännen tycks ha ringa intresse för denna procedur.
Kanske anser de arbetet bortkastat, kanske
ryggar de för de alltför uppenbara svårigheterna.
Ur teknikerns synpunkt är emellertid detta
sakernas tillstånd knappast tillfredsställande, ty
när han beräknar en apparat eller en process,
måste han känna dess mekanism i detalj, om
han icke skall råka ut för alltför många
obehagliga överraskningar, när han prövar den. Han
måste ha fullt klaut för sig vilka slutsatser han
drar, när han använder matematiska metoder
eller formler, ty utan denna vetskap inser han
icke, vad slutresultatet verkligen betyder. Han
kan då icke heller förstå mekanismen vid den
process, han sysslar med, och teknikens problem
börjar att bli så komplicerade och svårlösta, att
riskerna för dyrbara misslyckanden blir alltför
stora, 0111 denna insikt saknas.
För att samarbetet mellan vetenskap och teknik
skall förbli lika fruktbärande, som hittills, måste
teknikern kanske vänligt men bestämt be
vetenskapsmannen att försöka åstadkomma
begripligare teorier. Denne brukar emellertid säga, att
detta i stor utsträckning är omöjligt åtminstone
inom fysik och kemi, ett påstående som för
närvarande synes riktigt, men man måste då fråga,
varför så är fallet. Kan det icke vara
vetenskapsmännens tendens att hellre söka formalistiska
än positivistiska lösningar av sina problem?
Allmänheten har på senare tid visat ett snabbt
stigande intresse för vetenskapen. Orsaken
härtill torde främst vara, att den genom teknikens
förmedling direkt inverkar på vanligt folks
livsföring; den har blivit en social faktor. På grund
härav har det åtminstone i vissa länder uppstått
en specialiserad grupp av journalister, som
uteslutande sysslar med att skildra vetenskapens
rön på ett för allmänheten begripligt språk.
Enligt Cotton3 reagerar vetenskapsmännen
skarpt mot denna verksamhet. Han tror, att
journalisten förstår vetenskapsmannen mycket
bättre, än denne förstår journalisten, och han
rekommenderar därför, att vetenskapsmän skall
genomgå en kurs i journalistik. Även om detta skulle
kunna medföra en ytlig förståelse av vetenskapen
från allmänhetens sida, är utvägen värdelös för
teknikern, ty vetenskapsmannens språk eller
terminologi hindrar honom icke att utnyttja
teorierna i den utsträckning, som synes bli alltmer
nödvändig. Det är snarare dessas struktur, som
icke är tillräckligt anpassad för praktiskt bruk.
Grundforskning och teknisk forskning
Under de båda världskrigen spelade kostnader
en underordnad roll, och därför kunde tekniken
utnyttja vetenskapliga rön, som under fredliga
förhållanden antagligen fått ligga oanvända i
många år. Särskilt under sista kriget utnyttjade
man systematiskt tekniken i krigsföringen,
under det man samtidigt försummade
grundforskningen genom insättande av alla krafter på
militär tillämpning. Härav följde en oerhört snabb
utveckling av tekniken, och för närvarande
sysslar man i stor utsträckning med att utnyttja de
militära uppfinningarna för fredliga värv. Denna
process kan naturligtvis icke fortgå längre tid,
ett förhållande, som aktualiserat frågan, hur
grundforskningen skall kunna stimuleras, så att
den alltjämt kan ge tekniken sitt oundgängliga
stöd.
Det botemedel, som man tycks vänta sig mest
av, är den moderna storforskningen0 i statlig
regi. Denna metod synes ofrånkomlig på grund
av de väldiga kostnader, som forskningen
numera drar, och på grund av statens allt
djupare ingrepp i näringslivet. Förhållandet
kritiseras emellertid skarpt av Darlington3, som
anser, att regering och statliga organ, åtminstone
i England, systematiskt strävar efter att i
möjligaste mån hindra införandet av nya idéer.
Orsaken härtill tror han vara, att detta är lugnast
och bekvämast för de ansvariga, som är
tillräckligt okunniga om vetenskapens medel och mål
för att vara rädda för den. Detta synes fullt
förklarligt, då människan i regel fruktar det okända
och mer eller mindre medvetet betraktar
vanetän-kande och rutin som några av livets bästa sidor.
Avsikten med storforskningen är tydligen att
skaffa mer data och innebär alltså en
tillämpning i jätteskala av den tidigare omnämnda
tanken, att pressen av anhopat vetande måste ge
nya värdefulla upptäckter. Man kan emellertid
undra, 0111 denna princip gäller under alla
förhållanden. Man har kanske icke tillräckligt
beaktat den mänskliga faktorn, dvs. att en män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
