Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - Vetenskaplig forskning — och teknisk, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1950
211
niskas hjärna icke kan rymma hur mycket
vetande som helst (Tekn. T. 1949 h. 2b s. 932).
Det synes fullt tänkbart, att alltför mycket
härav till slut kan kväva utvecklingen, därför att det
icke längre kan behärskas. Vore det möjligt att
infoga alla nya data i ett enda sammanhängande
system, borde risken för en sådan kalamitet vara
liten, men detta enhetliga system synes alltjämt
vara en mycket avlägsen möjlighet. På Newtons
tid kunde en enda man överblicka hela
vetenskapen, och han kunde därför uppställa en
enhetlig grundteori. Utsikterna att åstadkomma
något liknande nu, när en man knappast kan
behärska en enda vetenskapsgren fullständigt,
tycks ytterligt små. Ju mer vetande
mänskligheten samlar, desto nödvändigare blir det att
skapa ett enhetligt system för dess ordnande,
men desto svårare måste det också bli att nå ett
sådant mål.
Man måste luta åt uppfattningen, att teknikens
utvecklingshastighet kan ha nått ett maximum
under senaste världskriget och nu kommer att
minska trots alla ansträngningar att öka
mänsklighetens vetande. Detta behöver icke innebära
någon katastrof, men det finns kanske en
sannolikt obeaktad möjlighet för vetenskapen att
åtminstone på lång sikt stödja tekniken. Det synes
mig nämligen tänkbart, att en ändring av dess
grundteoriers struktur till ännu mer
positivis-tisk typ skulle kunna spara arbete och kostnader
åt teknikerna. Härmed menas givetvis icke, att
vetenskapen skall göras rent beskrivande, dvs.
att abstraktioner och hypoteser skall undvikas,
utan blott att balansen mellan den beskrivande
och autonoma aspekten skall göras mer med
tanke på praktisk tillämpning, än som nu är
fallet.
Betänker man, att vetenskapens hela
grundsyn är mycket gammal, ett arv från tider,
då modern teknik icke ens existerade som en
tänkbar möjlighet, synes det icke uteslutet, att
en hel del kan göras i denna riktning. Man
betraktar nu en teori som sann, så länge intet
experiment definitivt visat, att den är ohållbar.
En formalistisk teori kan mycket väl fylla
denna fordran på sanning utan att därför vara
idealisk ur teknikerns synpunkt. Om en ny, mer
positivistisk teori, som stämmer lika bra med
kända empiriska data, kunde uppställas, vore
den säkert till större nytta för tekniken och
borde därför ersätta den gamla, trots att intet visat,
att denna är ohållbar.
Det kan anmärkas, att ingen för närvarande
existerande grundteori synes fullt
tillfredsställande ur logisk synpunkt. Det ingående studium
av matematikens grunder, som utfördes kring
sekelskiftet, visade t.ex., att man icke kunde göra
den till ett fullt tillfredsställande logiskt system,
och matematikerna torde nu ha resignerat inför
detta problem. Att den teoretiska grunden för
Newtons mekanik är otillfredsställande har
många framhållit. Keenan5 ger en kort översikt
av svårigheterna sedda ur en termodynamikers
synpunkt och anser, att mekaniken ligger efter
termodynamiken, om man jämför deras
grundval. Detta påstående är kanske diskutabelt, men
Keenan framhåller, att bådas utveckling
hämmats och fördröjts genom att man alltför
slaviskt följt de stora pionjärerna. Problemets
kärna anser han vara definitionerna av
grundbegreppen, för mekaniken massa och kraft,
vilket knappast är någon nyhet.
Jämför man t.ex. den matematik, som
teknologerna får lära sig, med den, som akademikerna
studerar, finner man betydande skillnader både
i grundval och framställningssätt. Teknikerna
sysslar nämligen icke alls med den förra, och
matematikerna anser, att deras syn på
matematiken är inexakt. Då tekniker uteslutande ser
denna ur nyttosynpunkt, tycks detta visa, att både
dess grundval och exakta struktur är värdelös
för dem, dvs. dess formella skönhet kan icke
bidra till att ge dem en verklig inblick i vad som
sker, när den tillämpas på naturvetenskapliga
eller tekniska problem. Då den nuvarande
matematikens grund i alla händelser icke är fullt
tillfredsställande, ligger det nära till hands att
fråga, om det icke vore tänkbart att bygga upp
en ny matematik, som från grunden är inriktad
mot tillämpning. Denna fråga kan utsträckas
att gälla även andra grundläggande vetenskaper
framför allt fysiken.
Det kan väntas, att vetenskapsmännen
energiskt värjer sig mot sådana idéer. De vill
sannolikt icke offra sina teoriers formalistiska
skönhet, och enligt Mock hör ju vanetänkande, rutin
och möjligheten att bygga på gamla välkända
resultat till några av livets värdefullaste
tillgångar. Darlington3 skriver: "När vi blir äldre,
blir några rika, alla skaffar sig en tro, och
mellan denna och nymodigheter råder ett ständigt
krig. Eftersom så är fallet, bildar skolor och
universitet, som i mycket hög grad regeras av
gångna tiders och de dödas tro, ett hinder för
oss att rätta vårt nationella liv efter de
förhållanden, som uppfinningarna så snabbt
förändrar". Det synes ganska säkert, att tekniken
förr eller senare fordrar, att de vördnadsvärda
grundläggande vetenskaperna skaffar sig "a newT
look". Varför skulle de icke kunna göra detta
nu? Måste vi alltid vänta, tills tiden är mogen,
dvs. tills vi av yttre omständigheter tvingas att
ändrar vår tro?
Litteratur
1. Benjamin, A C: Ön defining "science". Sci. Monthly 68 (1949) s. 192.
2. CoTTON, F B: Some of mg best friends are scientists. Sci.
Monthly 69 (1949) s. 156.
3. Darlington, C D: The dead hand ön discovery. Discovcry 9
(1948) s. 358; 10 (1949) s. 7.
4. Ihde, A J: The inevitabilitg of scientific discovery. Sci. Monthly
67 (1948) s. 427.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
