Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - Vetenskaplig forskning — och teknisk, av Sigge Hähnel - Cortison och ACTH, av F Wagenberg - TNC: 5. Reaktor, spole, nollpunktsspole m.m., av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
TEKNISIv TIDSKRIFT
5. Keenan, J H: Definitions and principles of dynaniics. Sci.
Month-ly 67 (1948) s. 406.
6. Kowarski, Lew: Storforskningens struktur och psykologi Tekn. T.
79 (1949) s. 981.
7. Mock, F C: Some ideas about straight thinking. SAE J. 57 (1949)
s. 43.
8. Paluev, K K: Comment le génie collectif contribue au progrès
industriel. Tecn. ital. 4 (1949) s. 346.
9. White, \V C: Why does it take so long? Electronics sept. 1949 s. 66.
Cortison och ACTH. Det är ett sedan länge känt
faktum, att däggdjurens fysiologi starkt influeras av
hypo-fysen och binjurarna. Ären 1936—37 lyckades schweizaren
Reichstein isolera ett antal kemiska ämnen ur
binjurebarken. Ett av dessa kallades desoxicorticosteron och
visade sig vara ett "salt och vatten"-hormon, som numera
framställs i fabriksskala (Tekn. T. 1949 s. 949); ett annat,
corticosteron, är ett "socker"-hormon, och ett tredje,
11-dehydrocorticosteron, tar även aktiv del i
sockeromsättningen. Dessa ämnen är av steroid natur och närbesläktade
med könshormonerna.
I april 1949 gjordes en utomordentligt viktig upptäckt,
nämligen att ett med 11-dehydrocorticosteron mycket
närbesläktat ämne, 17-hydroxi-ll-dehydrocorticosteron eller
cortison är verksamt mot ledgångsreumatism. Ämnet
verkar dock endast i stora doser, nämligen 100 mg/dag och
måste användas kontinuerligt precis som insulin vid
sockersjuka. Tyvärr är cortison endast tillgängligt i små
mängder. Dess syntes har visserligen utförts, men
framställningen är oerhört komplicerad. Som utgångsmaterial
kan desoxichoUnsyra användas, som över 36 etapper kan
omvandlas till cortison. Detta är för närvarande den enda
industriella framställningsmetoden. Utbytet av cortison
blir oerhört litet och själva utgångsmaterialet är ej heller
tillgängligt i tillräckligt stor utsträckning, då det
framställes ur oxgalla från slakthusen. Omkring 12 500 t
nötboskap behöves för att framställa en mängd cortison, som
är tillräcklig för behandling av en enda patient ett belt
år. 1 USA framställes för närvarande 200 g/månad, dvs.
blott så mycket, som behövs för fortsatt behandling av
omkring 60 patienter.
Skall cortison kunna komma till allmän användning,
måste man finna nya billigare utgångsmaterial och bättre
framställningsmetoder. Utgångsmaterialet skulle behövas
i överflöd och borde vara mera närbesläktat med cortison
än desoxicholinsyra för att minska antalet mellansteg vid
framställningsprocessen. Sarmentokumarin förekommer i
frön från en afrikansk växt, Strophantus sarmentosus, och
är kemiskt närbesläktat med cortison.
Omvandlingsprocessen till cortison går endast i 20 etapper, även det ganska
mycket, men dock en betydlig förbättring jämfört med
syntesen ur desoxicholinsyra. Tillgången av oxgalla är
dessutom strängt begränsad, medan Strophantus kan bli
tillgänglig i hur stora kvantiteter som helst. Man planerar
att odla denna planta, men detta projekt måste tas med
försiktighet, eftersom den sätter frukt, först när den blivit
fem år gammal. Under denna tid är det möjligt, att
cortison överträffats av något annat ämne.
Även det adrcnocorticotropa hypofyshormonet ACTH har
oerhört stor betydelse vid behandling av
ledgångsreumatism. Liksom cortison behöves det i stora doser. ACTH
hör till proteinerna och framställes i begränsad mängd ur
djurhypofyser. Det fordras dock 400 000 svin för att
framställa 500 g av hormonet. Behandlas ACTH med pepsin
under vissa försöksbetingelser, erhålles en peptid med i
medeltal åtta aminosyraenheter, och denna har full
aktivitet. Men här gäller det i lika hög grad som vid
cortisonframställningen, att bättre och billigare
framställningsmetoder vore av oerhört värde för att kunna behandla så
många patienter som möjligt.
Cortisons och ACTH:s gynnsamma verkan på reumatiska
åkommor, för vilka hittills inga botemedel funnits, har
väckt stort uppseende. Emellertid måste framhållas, att de
icke häver sjukdomen utan blott dess symptom. Vidare
måste de tas i doser, som vida överstiger normal
fysiologisk nivå, varför obehagliga eller rentav farliga
biverkningar kan uppstå. Det fordras ännu mycket arbete för
att bestämma såväl deras kliniska värde som deras
giftverkan, men man kan med en viss förtröstan hoppas, att
dessa intressanta ämnen skall sprida nytt ljus över
reumatismens och andra kroniska sjukdomars natur. Denna
vetskap kan bli utgångspunkt för ytterligare terapeutiska
framsteg (L A SWEIET i Chem. Engng News 2 jan. 1950;
Discovery dec. 1949, jan. 1950). F Wagenberg
TNC
5. Reaktor, spole, nollpunktsspole ni.in.
Under årens lopp har TNC fått flera förfrågningar om
de i rubriken angivna termerna och andra därmed
besläktade, och har sänt ut rundfrågor och med hjälp av
svaren kunnat ge vissa rekommendationer. De viktigaste
följer här:
reaktor, elektrotekniskt don kännetecknat av sin
reaktans, vare sig denna är induktiv eller kapacitiv
Anm. Eftersom ordet övervägande användes i betydelsen
induktiv reaktor bör man säga kapacitiv reaktor i de fall
då detta avses, och "induktiv eller kapacitiv reaktor" om
man vill betona båda möjligheterna.
induktiv reaktor, reaktor kännetecknad av induktiv
reaktans vid den frekvens för vilken den är avsedd
kapacitiv reaktor i— kondensator, reaktor kännetecknad av
kapacitiv reaktans vid den frekvens för vilken den är avsedd
spole, rörformigt ihålig kropp framställd genom lindning
av tråd, band e.d., oftast men ej alltid inbegripande inre
stomme, t.ex. garnspole, magnetspole, induktansspole;
elektroteknikens spolar kan i st.f. den typiska rörformen ha
ringform, skivform osv.
Anm. I elektriska maskiner skiljer man mellan härva,
som är förlagd i spår, och spole, som är uppträdd på en
polkärna.
induktansspole, elektroteknisk spole kännetecknad av sin
induktans
Anm. En induktansspole använd för växelström kallades
förr ofta "reaktansspole", men numera föredras termen
(induktiv) reaktor. Inom teletekniken användes fortfarande
termen "drossel", vilken krafttekniken för länge sedan
utmönstrat; TNC såge därför helst att denna term försvann
även ur teletekniken och ersattes med spole, stoppspole
eller andra ord på -spole, eller där så passar med reaktor.
jordslutningsspole i— jordslutningsreaktor, spole e.
reaktor, avsedd att vid feltillfällen i elektriska nät släcka elbåge
till jord eller på andra sätt reducera verkningarna av felet
nollpunktsspole t= nollpunktsreaktor, jordslutningsspole e.
jordslutningsreaktor, som är inkopplad mellan nollpunkt
och jord
petersenspole [pe’-], nollpunktsspole som är
(approximativt) avstämd i förhållande till nätet, dvs. vars induktiva
reaktans är (approximativt) lika med nätets kapacitiva
reaktans mot jord
Anm. Termen ger visserligen ingen upplysning om spolens
användning, men hänsyftar på den person genom vars
arbeten spolens nuvarande användning grundlagts och är
dessutom internationellt använd. Man kan naturligtvis i stället
säga avstämd nollpunktsspole; i regel räcker det med
nollpunktsspole. Motsatsen måste i vilket fall som helst kallas:
icke avstämd nollpunktsspole.
blåsspole, spole med uppgift att släcka en elbåge, t.ex. i
en strömställare, genom den verkan som spolens
magnetiska fält har på elbågen
Termerna "släckspole" och "släck (nings) reaktor" bör
helst undvikas och ersättas med jordslutningsspole-,
nollpunktspole, petersenspole eller blåsspole — eller
motsvarande ev. sammansättningar med -reaktor — beroende på
vad som avses. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
