- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
215

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - »Cold rubber» — ett bättre syntetiskt gummi, av Hans Palmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 mars 1950

215

tvärbindningar och därav följande försämring i
plasticitetsegenskaper. Den vid standard GR-S
använda högre polymerisationstemperaturen av
50°C gjorde, att det erhållna polymerisatet kom
att bestå av alldeles för korta molekylkedjor med
hänsyn till gummits hållfasthet, och den stora
spridningen i molekylvikt betydde, att
polymerisatet innehöll stora fraktioner med mycket låg
molvikt, vilkas bidrag till hållfastheten var
ytterst obetydliga46. Genom att utföra
polymeri-sationen vid lägre temperatur erhålles ett
poly-merisat med högre och jämnare fördelad
molvikt, och vidare ökas möjligheten att på ett
effektivt sätt bekämpa tillkomsten av
tvärbindningar genom tillsats av regulatorer. Resultatet
av polymerisation vid lägre temperatur blir
således en avgjord förbättring av gummits
egenskaper.

Polymerisationsreaktionen kan liksom en
kedjereaktion i allmänhet tänkas fortskrida i tre steg:
initiering, propagering och kedjeavbrott16-22.
Det viktigaste och hastighetsbestämmande steget
är initieringen, varvid ett aktivt centrum bildas
av en fri radikal och en monomermolekyl. Till
detta anlagras sedan monomermolekyl efter
monomermolekyl under det följande steget, dvs.
propageringen, ända tills kedjetillväxten avbrytes
genom mättning av den fria valensen26. Som
ini-tiator bör därför användas en substans, som lätt
sönderfaller under bildning av fria radikaler,
t.ex. en perförening eller en diazoförening. I de
gamla GR-S-recepten bestod hela
katalysatorsystemet av en perförening, t.ex. kaliumpersulfat.
De nya redoxsystemens överlägsenhet ligger däri,
att man i dessa accelererar den långsamma
radikalbildningen med hjälp av ett
reduktionsmedel, som verkar enligt24

R — O — O — R + XH RO — + ROH + X
peroxid -f- reduktionsmedel -> fri radikal

Den fria radikalen reagerar därefter med en
monomermolekyl, t.ex. enligt

RO–b CH2 = CH — CH = CH , —*

—► RO — CH2 — CH = CH — CH2 —

Den fria valensen avmättas sedan med en ny
monomermolekyl, varefter propageringen
fortskrider. Man kan knappast benämna
perföreningen katalysator i vedertagen bemärkelse,
eftersom den förbrukas under reaktionen. Den
från början erhållna fria radikalen kan lätt
avmättas vid överskott av reduktionsmedel

RO–h XH -> ROH -f X

Det är således icke önskvärt att ha
reduktionsmedlet i alltför intim kontakt med perföreningen,
utan dessa båda bör uppträda i olika faser,
varför man använder kombinationen vattenlösligt
reduktionsmedel och oljelöslig perförening eller
också vattenlöslig perförening och oljelösligt re-

Fig. 2. Exempel pd ett redoxrecepts verkningssätt.

duktionsmedel55. Oljefasen utgöres härvidlag av
den emulgerade monomeren. För att förmedla
elektronöverföringen i detta redoxsystem
användes med fördel en tung metall, som har förmågan
att lätt kunna uppträda på olika valensstadier
och som kan bilda lösliga föreningar i båda
faserna. Användes Fe som tung metall, löst i
vattenfasen som pyrofosfatkomplex och i oljefasen
som stearat, och utgöres perföreningen av
ben-soylperoxid och reduktionsmedlet av sorbos,
erhålles det schema över verkningssättet, som
anges i fig. 254.

Kedjeavbrott kan tänkas uppstå därigenom, att
den fria valensen i kedjan avmättas av en fri
radikal, eventuellt närvarande molekylärt syre
eller också av de regulatorer, som tillsättes
huvudsakligen för att förhindra uppkomsten av
sidokedjor. Vid regulatormolekylens verkan
uppstår en ny fri radikal, som bildar fröet till en
ny kedja (M = monomer, RH = regulator)16

(M)n— + R — H —* (M)w— H 4- R —
R–b M —v R — M–b etc.

Det molekylära syre, som inkommer i systemet
i form av luft eller genom sönderfall av
perförening, anlagras lätt till fria radikaler eller i
tillväxt befintliga kedjemolekyler och utövar
därvid ett mycket ogynnsamt inflytande på
poly-merisationen. I redoxsystemet oskadliggöres det
dock snabbt av det närvarande reduktionsmedlet.

Den här relaterade teorin synes vara den mest
sannolika, som hittills uppställts för
redoxsystemens verkningssätt. De angivna formlerna visar
bara grundprinciperna för det stora antal
kombinationer, som kan tänkas uppstå i ett praktiskt
fall17-25.

Redoxreceptets sammansättning

Redoxreceptens stora likhet med de biologiska
katalysator systemen gjorde, att forskningen i
vissa fall inriktades på att efterlikna naturen så
mycket som möjligt. Det finns t.o.m. patent
uttagna på redoxkatalysatorer, i vilka
sexualhor-inoner ingår som verksamma beståndsdelar47.
Här skall emellertid endast i korthet beskrivas
sammansättningen av de recept, som kommer till
praktisk användning vid framställning av
låg-temperaturpolymeriserat bunagummi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free