Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - Handlingsprogram efterlyses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
TEKNISIv TIDSKRIFT
Handlingsprogram efterlyses
Den senaste tidens pressdiskussion kring
televisionen i vårt land uppreser en del spörsmål av
allra största principiella intresse. Det första är,
hur långt allmänhetens krav på riktig
information får negligeras av statliga serviceorgan.
Det är nu över tio år sedan, som regelbundna
televisionssändningar sattes i gång i ett antal
länder. Då nyheter härom spriddes i vårt land
och "ställde till oro på marknaden", var
Telegrafverkets representanter med bland dem, som
"lade till rätta" televisionens verkliga betydelse.
I Rundradioutredningen avfärdas så sent som
för tre år sedan televisionen på tre sidor av 160
och betecknas som en ren framtidsdröm. Redan
ett år senare bildas emellertid, lovvärt nog,
Televisionsnämnden, som ges goda tekniska resurser
och vars arbete utan tvivel lämnar en del positiva
resultat. Dessa mörkläggs emellertid, och de
auktoriserade uttalanden som görs är enbart
pessimistiska. En visning anordnas, men enbart för
dagspressen och väl preparerad för att ge ett
nedslående resultat.
Nu kan man förstå, att ett företag vill arbeta i
fred när det gäller ett så pass omvälvande fält
som televisionen, och ett område, där
fortfarande så många frågetecken finns. En annan sak är
det emellertid att förutsätta, att man i ett fritt
land skall kunna i längden undertrycka
berättigade krav från en allmänhet, som lätt kan
jämföra de lugnande kommunikéer, som man vill
att den skall tro på, med de fakta, som den varje
dag kan få läsa i sin tidnings utlandsnyheter.
Även utan pressens hjälp sprider sig
underrättelserna snart nog ändå. Ett gott exempel är
"Fröken Fotboll" i Malmö (Tekn. T. 1950 s. 95).
Trots "förbud" mot offentliggörande av dess
existens, var det i alla fall få av saken
intresserade, som inte hade reda på att den fanns —
därom vittnar de 36 000 samtalen på en enda
eftermiddag.
Att tro att man kan ställa allmänheten utanför
är inte bara fåfängt, det är också farligt. Om
sålunda en allt kompaktare opinion skulle kräva
omedelbara åtgärder, vem skulle nu vilja lyssna
på Televisionsnämndens aldrig så befogade
varningar? Har man varit oförsiktig nog att ställa
press och allmänhet utanför sina förtroenden,
får man inte förvåna sig över, 0111 motparten
håller inne med sitt förtroende.
Bättre blir det ju inte, när sådana manövrer
som den tekniskt tillrättalagda
pressdemonstra-tionen kommer till allmän kännedom. En sådan
händelse sätter för övrigt strålkastarljuset på en
annan principiellt intressant synpunkt i detta
sammanhang. Det är den stora dominans, som
målmedvetna representanter för staten kan
besitta —- och utöva. Radiotjänsts
jubileumskrönika "Tjugofem år med Sveriges radio" ger ett
gott exempel på detta. Man må hysa den största
beundran för dessa kunniga och redliga
kraftkarlar, men de har en olycklig benägenhet att
vilja diktera för allmänheten vad som är dess
eget bästa. Resultatet av deras ansträngningar
blir därför ofta, att utvecklingen klavbindes i en
bestämd riktning, och att expansionen hämmas.
Därmed är vi inne på det kanske viktigaste av
de principiella spörsmål, som televisionen har
rört upp: det är statsmonopolets attityd inför en
teknisk revolution.
En statstjänsteman har ingen tillåten
feltolerans. Därför är han obenägen att ta risker. Hans
strävan måste bli att länka den oundvikliga
utvecklingen i lugna banor och i en avmätt takt.
Han måste skydda sina investeringar och deras
avkastning, vilka är ju större och ju tryggare,
desto mera utpräglad monopolställningen är.
Vad händer nu, då den tekniska utvecklingen
explosionsartat tvingar sig på?
Vi vet det ännu inte säkert, men vi kan ana det.
Först försöker man skjuta det obehagliga ifrån
sig, sedan framför sig — tills det inte går läifgre.
Och då kommer man i ett nästan olösligt
dilemma, där alla väntar på att den andre skall göra
något. Det statliga monopolföretaget väntar på
att det skall bli oundvikligt att handla (dvs.
sätta i gång en utredning). De enskilda
intressena, som annars skulle ha tagit initiativ (jfr
radions barndom), väntar på startsignal från
staten. Under tiden avskäres landet från den
praktiska kontakten med en ny teknik, inget
utvecklingsarbete sättes i gång på olika håll, man
kommer på efterkälken. Är detta L M Ericssons,
Jonas Wenströms, J S Edströms och H T
Ceder-grens Sverige?
Vad man nu väntar sig är ett uppvaknande till
besinning. Vad man väntar sig är, att
Televisionsnämnden — inte "i senare hälften av
nästa år", som dess ordförande nyligen
meddelade pressen, men nu — ställer upp ett
konkret, offentligt aktionsprogram. Inte ett program
med "om", "men" och "icke", utan ett program
som präglas av positiv vilja, framåtanda och —
varför inte — optimism. För hittills har det varit
en rätt vissen show.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
