- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
254

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 18 mars 1950 - Insänt: Automatiska växellådor, av Hugo Björck och Einar Bohr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

TEKNISIv TIDSKRIFT

verter" är onödigt, när, så vitt jag förstår, det riktiga
svenska ordet är växel. Vidare användes uttrycken enfas-,
trefas-, polyfaskonverter, när lika gärna beteckningarna
enstegs-, trestegs- och flerstegsturbin kunde använts. I
texten till fig. 26 användes till yttermera visso
dubbelbeteckningar såsom "stator-reaktor", "turbin-rotor" och
"pump-impeller". De gängse benämningarna på dessa delar
torde vara ledskenor, turbin, pump. I tveksamma fall bör
man möjligen ånge även det engelska uttrycket inom
parentes, men de ovan nämnda dubbelbeteckningarna får väl
anses vara onödiga. Terminologifrågor är ej oviktiga.
Tyvärr behandlas de ofta alltför lättvindigt.

Förutom Bohrs litteraturanvisningar vill jag framhålla,
att en utmärkt kortfattad sammanställning av de
hydrauliska växlarnas historik och nuvarande utföringsformer
finns i Proc. Inst. mechan. Eng. 1948 nr 1. Mera
fullständiga utmärkta beskrivningar återfinnes i olika nummer av
Lubrication, Caltex tidskrift. Hugo Björck.

Det av civilingenjör Björck först omnämnda diagrammet
(fig. 7 i min uppsats) hänför sig, som tydligt framgår av
det och tillhörande text, uteslutande till startperioden eller
kopplingens slirningsområde från start med 100 %
varvtalsförlust och verkningsgrad 0, till normal funktion med
21/s % varvtalsförlust och ca 95 % verkningsgrad. Liksom
vid mekanisk kraftöverföring får man multiplicera det av
konstruktionen betingade överförda vridmomentet med
verkningsgraden för att få det resulterande vridmomentet.
Björck påstår, att en hydraulisk koppling icke kan ge
förstorat vridmoment och ökade mekaniska påkänningar
under startperioden. Av ovannämnda diagram (uppställt av
Angeli; se litteraturhänvisning 3 i min uppsats) framgår,
att den enkla och rent principiella
kopplingskonstruktionen, som det hänför sig till, under igångsättningen kan
ge förstorat vridmoment. Det är icke märkvärdigare, än
att en vanlig bilkoppling av friktionstyp under liknande
förhållanden ger förstorat vridmoment, när
svänghjulsenergin inkopplats. Enligt Automobiltechnisches Handbuch
1945 har bilkonstruktörerna därvid att räkna med
fyrdubbla maximala vridmomentet från motorn för
exempelvis kopplingsaxelns dimensionering. Den i fig. 8 visade
hydrauliska kopplingskonstruktionen ger anvisning på en
metod att minska påkänningarna, genom att vid stark
slirning en del av vätskan i kopplingen avledes med
separator, varvid kopplingens upphettning även minskas.
Den minskade vätskemassan har ju mindre
svänghjulsenergi att lämna för "konvertering" till tryck och värme.

Björck gillar icke artikelns disponering och terminologi
och får härigenom ett tillfälle att enligt eget system
repetera en del förhållanden, som i utförligare form redan
återgivits i artikeln. Frågan om olika slag av
"utväxlings-tal" är bl.a. berörd i flera diagram, upptagande såväl
förhållanden mellan ut- och ingående vridmoment som
varvtal. Vridmoments- och varvtalsförlusters orsaker etc.
är särskilt behandlade.

Björcks systematik för "hydrauliska anordningar" är
ofullständig och oklar. Det finnes också hydrostatiska
växellådor och kombinationer av hydraulisk koppling och
hydraulisk växellåda (Voith). Direkt mekanisk förbindelse
mellan motor- och kardanaxel är möjlig för samtliga
Björcks tre grupper. Han synes blanda flerstegsturbin med
flerstegs- eller polyfaskonverter. Den sistnämnda kan, som
exempelvis är fallet med Buicks, ha endast ett turbinhjul
men flera statorhjul och pumpar, varigenom
verkningsgraden bUr bättre (jfr fig. 24).

Mot de av mig återgivna uppgifterna om olika fabrikat
av hydrauliska växellådor har Björck några anmärkningar.
Det kan framhållas, att artikelns uppgifter överensstämmer
med de i litteraturhänvisningarna angivna författarnas.
De flesta av dessa är internationellt kända fackmän på
området, flera dessutom chefsingenjörer i de företag, som
producerar de av dem beskrivna hydrauliska växellådorna.
Deras uppgifter torde därför böra tillmätas stort värde, i

synnerhet som de åberopade uppsatserna till
övervägande antalet är mindre än ett år gamla.

Uppgifterna om White Motors hydrauliska konverter med
tillhörande mekanisk del lämnas av chefingenjören vid
White Motor Corp., Carl Lindblom, i SAE J. okt. 1948,
sålunda för litet mer än ett år sedan. I vilken utsträckning
Spicers konstruktioner ingår, framgår icke fullt klart av
artikeln, men det är möjligt, att det är som den mekaniska
delen. Björck säger, att Whites växel har enstegsturbin och
"därför(?) låg maximal momentutväxling". Lindblom
uppger, att "the White Hydrotorque Drive is a multi-stage
unit with a single centrifugal pump, two reaction
member-stages and three turbine-stages". Björcks uppgift, att
växellådans automatiska reglering, som jag ansåg vara för
komplicerad, numera (det måste vara ganska nyligen) är
förenklad, bestyrker ju mitt omdöme.

Det är ju möjligt att GM:s äldre hydrauliska bilkonverter
icke har tillverkats av GM själva, men huvudsaken torde
väl vara det faktum, att den överensstämmer med
Smith-Lysholms konstruktion. Artikeln hade icke till uppgift att
närmare syssla med affärstransaktioner. I den återges en
uppgift från Angeli, att GM-typ av konverter förekom på
Brockhouse, England. Kanske kan man tänka sig, att detta
uttryck betyder, att samma konstruktion användes på
båda fabrikaten. Vare sig Börck med orden "GM:s nya
växel " avser Torquematic eller V-typen (fig. 25) för
bussar, är hans påstående, att Smith-Lysholms varit dess
konstruktiva förebild icke riktigt.

Björck påstår vidare, att man "åtminstone i bussdrift
ytterligt sällan behöver högre momentutväxling än 2:1".
Antagligen avses lägre utväxling. Emellertid meddelar han
strax därefter, att denna utväxling icke är tillräcklig i
stigningar och att detta förhållande måste kompenseras
genom att använda motorer med större effekt. Man kan,
bortsett från den tvivelaktiga generaliseringen: "i
bussdrift", fråga sig, om det överensstämmer med god
bussteknik och -ekonomi att anskaffa en större motor för ett
"ytterligt sällan" förekommande ökat behov av drivkraft,
i stället för att använda en lämpligt utväxlad växellåda.

Björck har en anmärkning, gällande en fransk-svensk
översättningsgroda (bensin i stället för fotogen), som faktiskt är
sakligt berättigad. Tyvärr synes det dock ha undgått
honom, att det finnes ytterligare ett par tryckfel (tidsnöd vid
korrekturläsning) av samma stora vikt och betydelse.

1 Björcks avdelning för språkvård o.d. får jag och även
redaktionen en allvarlig erinran. Man kan dock påstå,
att konverter, ett ord, som användes i svenskan t.ex. inom
gjuteriteknik m.m. och även i affärsspråk (konvertera lån),
icke är en oäven synonym till hydraulisk växellåda, t.ex. i
sammansättningen hydraulisk bilkonverter; sannolikt
kommer uttrycket att bli mer brukligt inom bilområdet, när
de nya amerikanska personbilarna en gång kommer.
Björcks förslag "hydraulisk växel" synes däremot vara
olämpligt. Inom biltekniken är växel en del av
växellådan och ibland även en fast kugghjulskoppling för axlar
o.d. med eller utan momentändring. Bestämningarna
enfas-, tvåfas- etc. finnes redan i elektroteknik m.m. men
kan naturligtvis lika gärna ersättas med enstegs- etc. Dock
är Björcks benämning "enstegsturbin" för en enstegs- eller
enfaskonverter för bilar direkt inadekvat. Björck anser
ordet "ledskenor" vara bättre än exempelvis det engelska
"reactor" för reaktionsskovelhjul i bilkonvertrar. Dessa
hjul har dock en annan och viktigare funktion än att blott
leda vätskan, och benämningen bör väl lämpligen antyda
detta. Till skillnad från vattenturbiner är bilkonvertern
en sluten hydraulisk strömkrets och det finns väl ingen
anledning att slaviskt följa turbinterminologin, även om
vissa ingående detaljer är likartade. Med de dubbla
utländska orden, som irriterar Björck, avsåg jag att ge några
exempel på i USA förekommande termer inom detta rätt
nya område. De kunde exempelvis vara av nytta för de
läsare, som hade sakligt intresse för artikeln och dess
litteraturhänvisningar. Einar Bohr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free