Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1950 - Koloxidfaran i bostäder, av Elis Bjurström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
TEKNISIv TIDSKRIFT
ten stiger emellertid i hög grad, om tekniska
betingelser för koloxidexposition har kunna
påvisas.
I sammanhanget torde emellertid frågan om
frekvensen av förgiftningsfall vara mera aktuell.
Några uttömmande siffror häröver torde icke gå
att erhålla, då bl.a. en del lättare fall antingen
icke söker läkare eller också diagnosen, icke kan
ställas. Emellertid må några siffror nämnas för
att ge en viss belysning.
Under 13-års-perioden 1936—1948 inträffade i
Stockholm sammanlagt 231 dödsfall på grund
av olycksfall i samband med koloxid. Av dessa
förorsakades emellertid 188 dödsfall genom
lysgas eller av gaser från förbränningsmotorer, och
resten 43 fall genom kolos från eldstäder o.d.
Utöver dessa 231 fall har under samma period
inträffat ytterligare 595 dödsfall, som
rubricerades som självmord. Under dessa 13 år har
sålunda 43 fall berott på felaktigheter i samband
med enbart eldstäder, dvs. mellan 3—4 dödsfall
per år i Stockholm.
Antalet fall, som icke leder till döden, är
däremot givetvis betydligt större.
Bostadsinspektionen i Stockholm har under 10-årsperioden 1936
—1945 gjort utredningar av anmälningar från
673 lägenheter, där koloxid säkert kunde påvisas
eller annars befogad misstanke förelåg. Av dessa
utgjordes 399, eller ca 58 %, av brister i fråga
om pannskorstenar och rökgångar. Denna senare
siffra är emellertid icke alldeles rättvis, enär ett
stort antal felaktigheter i fråga om t.ex.
gasinstallationer icke alls anmäles till
hälsovårdsnämnden. Den ger dock ett tydligt intryck av,
att brister i fråga om skorstenar o.d. intar en
betydande plats i tabellen över
koloxidanmälningar.
De kliniska fall, som söker läkare, hänvänder
sig i Stockholm huvudsakligen till
gengaspolikliniken på Södersjukhuset eller yrkeshygieniska
polikliniken på Karolinska sjukhuset. Från
Södersjukhuset har dr Almgren nyligen publicerat
en redogörelse för 600 fall, som sökt hjälp på
sjukhuset under åren 1946—1948. I samtliga
dessa fall, dvs. 200 per år, förelåg tekniska
förutsättningar för koloxidpåverkan. Dessa fördelar
sig sålunda:
fall %
fel i gasinstallationer, garage eller
ventilationssystem .................................... 266 44,3
rökgångssprickor ............................ 119 19,8
bristfälliga eldstäder ........................ 31 5,2
pannrum ................................... 184 30,7
Enligt detta skulle sålunda ca 56 % kunna
hänföras till felaktigheter i eldstäder och rökgångar,
vilken siffra väl överensstämmer med
Bostadsinspektionens 58 %. Från Karolinska sjukhuset
slutligen meddelas, att diagnosen kronisk
koloxidförgiftning ansetts säker i 60 fall under ca
1V2 år (1945—1946). Därtill kommer ytterligare
ett hundratal fall, där diagnosen ansetts
sannolik. Enbart under 1948 har enligt preliminärt
besked samma diagnos ställts i omkring ett
trettiotal fall.
I runt tal skulle vi sålunda under de senaste
åren i Stockholm kunna räkna med minst
omkring 230 förgiftningsfall per år, av vilka över
hälften kan hänföras till felaktiga rökgångar
eller eldstäder, dvs. minst 115 fall per år. Till
dessa skall läggas förutnämnda 3—4 dödsfall per
år av samma orsak. Siffrorna är approximativa
och kan icke i alla avseenden anses vara
pålitliga, framför allt icke ur teknisk synpunkt. De
torde dock vara tillräckligt säkra för att ge oss
ett tydligt besked om, att alla ansträngningar
bör göras för att förhindra eller minska dessa
olycksfall.
I detta sammanhang må man icke glömma, att
ett stort antal lättare förgiftningar med
säkerhet uppkommer, som icke ger anledning till
läkarbesök. Det får sålunda teoretiskt anses vara
möjligt, att långvariga besvär av huvudvärk e.d.
hos en del personer, i synnerhet hos
hemmafruar, vid närmare undersökning skulle visa sig
bero på lindrigare form av koloxidförgiftning.
Samtidigt måste jag å andra sidan ånyo påpeka
risken för "psykisk smitta". En mångfald
nervösa sjukdomar förlöper med liknande allmänna
symptom, som beskrives vid kronisk
koloxidförgiftning. Ett absolut villkor för diagnosen måste
därför vara, att förutom kliniska symptom
teknisk betingelse av tillräcklig grad och under
tillräckligt lång tid för exposition verkligen finnes.
För patienterna själva är det ur
allmänmänsklig synpunkt humanast och för samhället ur
försäkringsteknisk och ekonomisk synpunkt
viktigt, att etiketten kronisk koloxidförgiftning icke
sättes på flera, än som med rimliga krav på
sannolikhet har förutsättningar härför.
Förgiftningsorsaker och motåtgärder
När man skall bedöma expositionsgraden, gäller
som allmän regel enligt utländsk litteratur, att
koloxidhalten i luften icke bör överstiga 0,01
vol-%, vid vilket gränsvärde risk för kronisk
koloxidförgiftning anses börja föreligga. Detta
motsvarar emellertid en maximal mättnad i blodet
av endast cirka 14 % koloxidhämoglobin, som
dock uppnås först efter flera timmars vistelse i
dylik atmosfär. I Sverige har man av
säkerhetsskäl dessutom minskat denna gräns för
koloxidhalt i luften till 0,006 vol-%.
För exakt diagnos av det kliniska fallet kräves
blodprov, där på kemisk eller spektrofotometrisk
väg ökad halt av koloxidhämoglobin kan påvisas.
Detta lyckas endast i akuta fall, om provet kan
tas omedelbart vid eller strax efter expositionen.
Redan efter ett dygn har nämligen koloxiden till
största delen "vädrats ut" ur blodet. Vid kronisk
förgiftning kan denna metod därför nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
