Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1950 - Skorstenseldar ur försäkringsbolagens synpunkt, av Atle Sylvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
287
melser bl.a. angavs, och som sedan i regel
också följdes.
Under de första krigsåren inträffade emellertid
många och stora eldsvådor, och ofta angavs som
trolig orsak dåliga skorstenar, dvs. felaktiga,
ofta nog genom soteldar skadade murstockar,
som dåligt eller icke alls hade reparerats.
Bolagen ansåg då ur egna och även ur
allmänekonomisk synpunkt lämpligast ikläda sig
kostnaderna även för de skador, som drabbade själva
skorstensmuren. Sålunda började bolagen ersätta
upphuggning och fyllning av mursprickor,
borttagning av spräckta stenar och insättning av
hela, upptagning i mellanbottnarna och tätning,
varigenom även förut oputsade murpartier blev
putsade, och således i bättre skick än före skadan.
Här skulle husägaren ha bidragit med
kostnaden för "förbättringen", men härom blev aldrig
tal — allt sådant ersattes, dels därför att
merkostnaden var obetydlig, dels emedan
byggnadsbestämmelserna då medgav delvis oputsade
murpartier, såsom i mellanbottnar mot mindre, ej
bärande väggar etc. Vid dessa mera noggrannt
utförda reparationer hände det emellertid ofta,
att rena olagligheter i strid mot byggnadsstadgan
påträffades. Sålunda saknades utkragningar av
skorsten i mellanbottnarna och bjälkar, bärande
träkonstruktioner var lagda intill eller till och
med inbyggda i halvstensmur m.m., och
myndigheterna krävde att även dessa felaktigheter
skulle rättas till. Då kostnaderna härför kunde
bli ganska betydande och då sotelden ej var
orsaken till dessa brister fick husägaren naturligtvis
själv betala vad dessa senare ändringar kostade.
Bestämmelserna för all brandförsäkring är
nämligen, att ersättning utgår endast för
återställandet i det skick risken hade före branden med
avdrag för ålder och slitning och oberoende av,
om risken får eller icke får uppföras i
ursprungligt skick.
Ofta befanns vidare, att där äldre eldstäder
såsom kakelugnar hade slopats, dessas rökkanaler
hade apterats till värmepannerökrör, vanligen
utan att byggnadsnämnd eller annan myndighet
hade tillfrågats. Dessa rökkanaler fungerade
ganska bra så länge fossilt bränsle användes,
men när vedeldning blev nödvändig började
tråkigheterna. För sådan eldning var dessa pipor i
hög grad olämpliga — där endast en sådan kanal
hade apterats blev draget dåligt, ty arean var
för liten, och där flera kanaler hade apterats
blev draget olika i de skilda kanalerna, med
resultat att sotavlagringarna fyllde den ena efter
den andra kanalen. Då effektiv sotning på grund
av t j är sot ej var möjlig, uppstod soteldar med
ofta svåra murstocksskador. Här fick bolagen
vanligen ersätta upprivning av en sida i
skorstenen och igenmurning; där skiljetungorna var
skadade ersattes dessutom kostnaden för dessa
eller, om de ej skulle återställas, kostnaden för
halvstens infodring mot försvagade partier. I
sådana fall ersattes i regel hela kostnaden, ehuru
skorstenen ej kunde anses fullgod före branden.
Tvivelsutan var alltid de av endast kvartssten
bestående skiljetungorna både otäta och även
skadade förut, men svårigheterna att skilja på
kostnaderna för det ena och det andra var här
nästan olösliga.
Den vanligen snålt och okunnigt utförda
vedeldningen medförde andra olägenheter än soteld.
Tjäravlagringar avsattes inte bara i de vanligen
även för ved olämpliga värmepannorna utan
även i rökkanalerna. Eftersom den vattenhaltiga
tjära som här finns innehåller dels karbolsyra,
dels ättiksyra, skadar detta i hög grad i första
hand murbruket, men även själva teglet. Efter
långvarig vedeldning är det ej ovanligt, att
murbruket mellan teglet så har förtärts, att endast
sanden i bruket finns kvar; kalken har genom
syrorna totalt förintats.
I vissa fall har även själva teglet så skadats av
tj är syrorna, att dess hållfasthet i hög grad har
försvagats. Vid rivning av sådana skorstenar,
vilket alltid blir nödvändigt, föreligger inga
större besvär så till vida, att där murbruket har
förstörts kan stenarna plockas med händerna, och
där teglet har skadats har rivning kunnat
utförras med skovel. Dylika skador är givetvis ej
orsakade av soteld och kan naturligen ej
ersättas som brandskada, trots att soteld — ny eller
gammal — har förevarit. Här måste, om ej förr
så då rivning sker, skadorna på grund av soteld
och skadorna genom tjärbildning omsorgsfullt
uppdelas och värderas åtskilt. Mycket ofta är i
skorstensmuren, även i halvstensmur,
inhugg-ningar gjorda för elektriska och andra ledningar
med spräckta tegel som följd. Vidare har
bärande järnbalkar för väggar och öppna spisar
in-inlagts så långt in, att rökkanalens insida nås.
Allt detta är numera i strid mot våra
byggnadsbestämmelser. Genom en soteld upptäcks dessa
felaktigheter på grund av den sedan några år
tillämpade obligatoriska provtryckningen, och
följden blir att dessa fel döms till rättelse. Här
är ofta soteldsskadan obetydlig — möjligen
någon spricka i muren — men för övrigt beror
otät-heterna, som i regel funnits före sotelden, på
felaktiga konstruktioner. Slarvigt murade
rökstockar med otäta fogar, hål efter bommar och
skorstenens sammanmurning med övriga husets
murar är företeelser som ofta framkommer. En
uppdelning av reparationskostnaderna i sådana
fall är sålunda nödvändig och vållar inga större
svårigheter, om kunnigt och väl införsatt folk
får hand om saken.
Soteldar är trots den under sista decenniet
gemensamma orsaken — vedeldning med
tjärbildning —- icke likformiga. De kan vara synnerligen
starka och långvariga, men vanligen dock
ganska kortvariga. Den temperatur på 1 350°C, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
