Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1950 - Skorstenseldar ur försäkringsbolagens synpunkt, av Atle Sylvén - Pannskorstenars konstruktion, av Moje Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
TEKNISK TIDSKRIFT
mig veterligen en enda gång har erhållits vid en
mycket kraftig soteld, har icke gått att få
upprepad. Här var tydligen tjärsotet fullständigt
uttorkat och förutsättningarna i övrigt lämpliga.
Vid sådana våldsamma soteldar är utsikterna
till stor förstörelse betydande, men
Materialprovningsanstaltens försök har dock visat, att en
välmurad skorsten av god konstruktion (två
löpskift med mellanskikt av 3 cm glasull) tål tio
"soteldar" med temperatur på 1 400° C innan
totalförstörelse på inre löpet uppstår.
Kraftiga, långvariga soteldar med höga
temperaturer kan i regel ej påräknas annat än då
tjärsotet är torrt, dvs. vid eldningssäsongens början.
Efter någon tids eldning är tjärsotet ganska
vattenhaltigt och då uppstår ej de höga
temperaturerna. Vid upprivningar av skorstenar har
åtminstone jag mycket sällan sett några större
skador på själva murteglet, eller där murbruket
har funnits kvar även på detta. Jag anser att
detta bevisar, att temperaturerna vid de flesta
under eldningssäsongen timade soteldarna har
varit betydligt lägre och mindre skadebringande.
Skäggbränder, dvs. hastiga bränder i löst sot,
ävensom korta soteldar i t j är sot, medför
praktiskt taget aldrig en sprängning eller annan
skada på en normalt murad skorsten. Så t.ex. har,
på några ställen, där pannkonstruktionen
orsakade stark tjärbildning, sotaren med framgång
ordnat månatlig soteld utan några påvisbara
skador på de för övrigt svaga murverken.
Sålunda måste det anses uteslutet, att korta eller
"okontrollerade" soteldar skadar en för övrigt
välbyggd skorsten. Ersättningskrav för dylika
"soteldskador", där otätheter endast kunnat
påvisas genom provtryckning har också visat
sig ej vara befogade, då en upprivning har
bekräftat, att verkliga orsaken har varit att söka i
konstruktionsfel av något slag.
Av ovanstående framgår, att vissa svårigheter
kan uppstå vid bedömandet av ersättningbar och
icke ersättningsbar soteldsskada. I likhet med
reglering av andra brandskador måste en
noggrann undersökning göras av fackkunnigt folk.
Vid skorstensskador ligger ofta skadan dold och
kan ej besiktigas och bedömas före en
uppbrytning. Allmänheten får lätt den uppfattningen,
att då soteld har förevarit och en provtryckning
ger vid handen, att de fel som upptäcks ofta är
sådana, att hel ommurning kräves, och då soteld
ersättes som brandskada, bör naturligen
brand-bolagen betala denna ommurning. Lika litet som
en fackman kan bedöma arten av en skada utan
att kunna se den, är det naturligen ännu svårare
för en icke fackman.
En skadereglerare är ej mindre skyldig att söka
få fram den verkliga brandskadans omfattning
vid en soteld än vid alla andra skador. Är en
skorsten mycket svårt skadad och
konstruktionen dessutom — av skäl som här ej behöva
beröras — oduglig och ej möjlig att reparera,
är totalskada sannolik. Ej ens då kan större
brandskadeersättning komma ifråga än vad just
denna konstruktion kostar, med avdrag för
eventuell slitning, och ej vad en ny av fullt
prima konstruktion kostar.
Den form av försäkring, som numera kan
tecknas och som kallas restvärdeförsäkring, ger dock
i vissa fall möjlighet till en större
brandskadeersättning, men det blir för långt att här gå in på
detta. Så mycket bör dock framhållas, att vid
utdömandet av en skorsten större ersättning icke
kan påräknas än det värde, som den utdömda
skorstenen kan anses ha haft strax före det
skadan inträffade. Till sist — bestämmelserna för
försäkringsbolagens ersättningsskyldighet är
fastställda i Sveriges Rikes lag, och sina
skyldigheter söker varje bolag att fylla.
Pannskorstenars konstruktion
Arkitekt Moje Bergström, Stockholm
Det är otvivelaktigt, att det föreligger ett
verkligt behov av att vi övergår till att bygga bättre
skorstenar. Medan husbyggnadstekniken i övrigt
har förbättrats och konstruktionsprinciperna
förändrats på varjehanda sätt, har det icke skett
några konstruktiva förbättringar i vårt sätt att
utföra rökgångarna i bostadshus, trots att den
teknik, efter vilken vi bygger dem, härrör från
den tid, då vi endast byggde låga hus med små
eldstäder, dvs. endast en eldstad till varje rum.
När man övergick till centralvärmeanläggningar,
697.83
fortsatte man att bygga stora rökkanaler i
nutidens höga hus på precis samma sätt, med
resultat att spruckna skorstenar och därav
förorsakade koloxidförgiftningar och eldsvådor har
blivit allt vanligare.
Hur skall man då rätteligen bygga
pannskor-stenarna, för att de skall hålla under de nya
förutsättningarna? Detta vet vi tyvärr ännu alltför
litet om, men det har dock på senare år börjat
forskas en smula på detta område. Det är ju
framför allt vedeldningen under kristiden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
