- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
292

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1950 - Skorstenar. Diskussion, av G Dahlberg, S Nycander, Chr. Möller, R Götherström, N Hast, Moje Bergström, H Lindqvist, G A Svensson, E Reijner, L Bergvall, Ingvar Strömdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

TEKNISK TIDSKRIFT

laget; en putsad skorsten är naturligtvis ofantligt mycket
tätare än en oputsad. Sedan tillkom även
röktrycksprov-ningen. Dessa föreskrifter har också kommit till synes i
den omarbetade byggnadslagstiftningen. I
Byggnadsstadgan finns de med. och likaså i Byggnadsstyrelsens
"Tekniska Anvisningar". Mycket är naturligtvis vunnet med
detta, men idealet för en pannskorsten är givetvis inte
alls uppnått. Man har försökt gå vidare, och i de
nyutkomna "Tekniska Anvisningarna" finns föreskrifter om,
att skorstenen helst bör byggas fristående och putsas, så
att ytan är beklädd med plattor eller något annat material.

Till skillnad från arkitekt Bergström anser jag, att en
konstruktion med höganäsrör, isolerad med en matta av
glasullit några varv och sedan inmurad med tegel eller
med betong, är bra om den är riktigt gjord.
Byggnadsnämndens föreskrifter i det fallet är, att fogarna mellan
de olika rördelarna skall kunna röra sig och återgå till
sin ursprungliga längd. Även en skorsten, byggd av
specialblock är god i villor, om den görs riktigt. Men i de
flesta fall får fastighetsägaren — en lekman — själv
utföra arbetet och det är klart, att han inte kan göra det på
rätt sätt. Dessa fogar bli aldrig riktigt fyllda med bruk.

Civilingenjör S Nycander: En orsak till uppkomsten av
kolos är pannor, som muras med kanalerna först uppåt,
och så nedåt med utsläppet vid golvet. När man stryper
draget börjar det bildas koloxid, som fyller pannan. Det
blir sedermera så stort motstånd i rökkanalerna, att när
gaserna upptill skall pressas ned utefter pannan och
sedan uppåt, förmår de inte övervinna motståndet i pannan,
och då slocknar denna. För att vi skall slippa koloset
måste gaserna ständigt gå uppåt, ända från pannans
botten.

En orsak till den dåliga hållfastheten mot syraangrepp
i skorstenar är, att vi använder rent kalkbruk i stället
för kalkcementbruk eller hydrauliskt bruk, som knappast
blir dyrare. Vidare använder vi dessa gamla
murbrukskvarnar, vilka levererar ett bruk, som inte är det minsta
smidigt. Det blir inte dyrare att blanda bruket i
aktiva-torer, och vi får ett bruk, som är många gånger starkare
och som gör det lättare för murarna. Det finns alltså
möjligheter, att i hög grad öka kvaliteten för praktiskt
taget ingen kostnad alls.

Civilingenjör Chr. Möller: En kategori yrkesmän, på
vilken många av våra problem hänger, är murarna. Hur
vi än forskar, skriver byggnadsanvisningar och
byggnadsstadgar, är det på murarna det beror, om skorstenen skall
bli som vi har tänkt oss. Skall vi alltså komma någon
vart, när det gäller att få våra konstruktioner och
material att motsvara de tankar, som ligger bakom dem,
fordras kontakt med murarna och upplysning bland dem.
I arbetsbeskrivningarna får man inte bara tänka sig, att
arbetet kommer att utföras enligt byggnadsordningar och
byggnadsstadgan, utan man måste särskilt poängtera, att
putsen skall dras genom bjälklaget, att fogarna skall vara
fulla osv.

Vi vet, att skorstenarnas bristfälligheter medför
utomordentligt stora risker för brand och för personskador
genom koloxidförgiftning. Det nuvarande materialet och
konstruktionssättet, som sedan lång tid tillbaka används,
motsvarar inte det ideal, som vi måste ställa för oss, när
det gäller en fullgod skorstenskonstruktion. Vidare är det
nödvändigt, att man genom insamlande av erfarenheter,
genom en fortsatt intensifierad forskning, får fram bättre
material, bättre konstruktioner och att man bemödar sig
om, att skorstenarnas utförande står i överensstämmelse
med konstruktörens tänkesätt. Hos redan befintliga
skorstenar skulle man minska riskerna om sotning bedrevs
i erforderlig utsträckning och om fastighetsägarna skötte
sin eldning på det sätt, som erfarenheten har visat vara
det bästa.

Är icke detta fakta och önskemål, vilka vi alla som
arbetar med dessa problem, kunde ena oss om?

Kapten B GötherströM: Vi är väl alla klara på, att
betong är absolut förbjudet som skorstensmaterial under
nuvarande förhållanden. Numera är det Byggnadsstyrelsen
ensam, som äger att bestämma valet av nytt
byggnadsmaterial, och bränt tegel är det enda tillåtna. Detta
gäller både den inre och den yttre delen av skorstenen. Vad
dessa olycksaliga betongstenar har medfört beror nog icke
bara på sättet för uppförandet, utan det är mateiialet det
hänger på. Lika olyckligt är det att använda höganäsrör,
vilket Höganäsbolaget livligt instämmer i.

Professor N Hast: Erfarenheten ger vid handen, att det
icke är praktiskt genomförbart att mura en skorstensvägg
fullt tät. Detta beror på att bruket kärvar till, så snart
vattnet sugs bort av teglet. I synnerhet blir det svårt att
fylla stötfogarna ordentligt. Även en omsorgsfullt murad
skorsten får man därför icke tät, förrän man har putsat
den på utsidan, såväl mot rummet som mot bjälklaget och
bakom aggregat av ventilationskanaler etc., vilka
sistnämnda således måste uppsättas efter det att skorstenen
har putsats.

Mot den nya skorstensutformningen med ett inre
foderrör av endast halvstens tjocklek är jag betänksam. Vi vet
av erfarenhet, att efter en tids användning blir
bruksfogarna så småningom tömda på bruk 4 à 5 cm in från
ytan genom eldens åverkan i kombination med mekanisk
urkratsning vid sotningen. Murstabiliteten hos foderröret
blir med tiden därför alltmera försämrad, i synnerhet vid
höga skorstenar efter upprepade soteldar med åtföljande
temperaturrörelser hos den tunna väggen.

Om man bekläder det inre halvstens röret med
exempelvis en glasullsmatta och mot denna gjuter ett yttre skal
av armerad betong, formas inre betongytan ganska nära
efter ojämnheterna i tegelmurverket. Om detta vid en
skorstensbrand reser sig i höjden genom
temperaturutvidgningen, är det fara värt, att skorstenens övre del blir
kvar-hängande i sitt höjda läge vid avsvalningen; härför räcker
en r-kraft av 0,02 kp/cm2 mellan de genom gjutningen
komprimerade mattorna och muren, ett värde som mycket
väl kan utvecklas.

Vid uppförande av höga betonghus är
skorstensutformningen alltid ett aktuellt problem, därför att sättningarna
eller hoptorkningen hos en murad skorsten av denna stora
höjd är rätt stora, medan den omgivande betongstommen
icke sätter sig. Bilden visar skorstensutformningen vid
8—10 vånings betonghus på Danviksklippan i Stockholm.

Skorstenen är här helt skild från betongbjälklagen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free