Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Elektriska vandringsvågors dämpning, av Sune Rusck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
305
Elektriska vandringsvågors dämpning
Civilingenjör Sune Rusck, Stockholm
En fråga, som är av stort intresse vid
dimensionering av elektriska anläggningars isolation
och överspänningsskydd är: Hur dämpas och
formförändras en elektrisk vandringsvåg, när
den löper fram längs en kraftledning? För en
ledning med av frekvens och spänning oberoende
ledningskonstanter är problemet sedan länge
löst, men på en kraftledning inkommer andra
fenomen, vilka gör, att problemet är svårt och
1 vissa fall omöjligt att behandla helt teoretiskt.
Här märkes skineffekten i ledarna, förluster på
grund av jordens begränsade ledningsförmåga
samt koronans spänningsdämpande inverkan.
I avsikt att skaffa ett underlag för teoretiska
beräkningar igångsattes därför hösten 1949 på
initiativ av IVA:s åskforskningskommitté 3 en
serie mätningar av med stötgenerator alstrade
vandringsvågor. Mätningarna och bearbetningen
av dessa har utförts av Aseas
högspänningslabo-ratorium och Vattenfallsstyrelsen i samarbete.
Vid dessa arbeten har jag samarbetat med
civilingenjör N Hyltén-Cavallius.
Mätutrustning
Proven utfördes på en 120 kV trästolpledning
av normalt utförande, som var under byggnad
mellan Ramnäs och Fagersta. Den hade
välvilligt ställts till förfogande av Krångede AB.
Ledningens fasavstånd var 4,5 m medan ledarnas
medelhöjd över marken var ca 9 m. Ledaren var en
stålaluminiumlina med en diameter av 21,6 mm.
Ledningen var ej försedd med genomgående
jordlina och var under försöken oskruvad. Ett
stötbatteri med sju våningar och en
stötkapa-citans av 0,64 uF per våning fanns tillgängligt.
Det var möjligt att komma upp till omkring
800 kV i den utgående stöten. Stötens
halvvärde-tid var 22 jis vid trefasig, 35 /is vid enfasig stöt.
Vandringsvågens spänning mättes med
oscillo-grafer av varmkatodtyp, speciellt utrustade för
stötspänningsprov med ett snabbt
katodstråle-rör. De hade tidsvep reglerbara i steg mellan
2 och 600 ßs. Två oscillografer var placerade
i fasta mätstationer, varav den ena, 150 m
från stötbatteriet, mätte den utsända
spänningsvågen. Den andra fasta stationen befann sig 12,7
km från den första. Den tredje oscillografen var
621.315.1.015.34
placerad i en rörlig mätbuss. Mätspänningen till
oscillografen togs ut från resistiva
spänningsdelare med en resistans av 10 000 ohm. Varje
station var utrustad med tre spänningsdelare.
Härigenom var det möjligt att icke bara mäta
spänningen mellan de olika faserna och jord
utan även genom speciella kopplingar
skillnadsspänningen mellan två faser och algebraiska
summan av spänningarna på de tre faserna. Som
vi senare skall få se, är de två sistnämnda
mätningarna av ganska stort intresse.
En trefasig vågs uppdelning i komponenter
Vid undersökning av vandringsvågors
fortplantning på trefasledningar är det fruktbärande
att använda ett betraktelsesätt analogt med
teorin för symmetriska komponenter. Man kan
sålunda dela upp ett godtyckligt vågsystem på en
trefasledning i en våg e0, som går mellan
fasledarna och jord, i fortsättningen kallad
jord-komponenten, och tre vågor e2 och e3, som går
mellan de tre faserna, i fortsättningen kallade
faskomponenterna. Fig. 1 åskådliggör
betraktelsesättet. Om vi nu sätter e0 lika med
medeltalet av de tre fasspänningarna dvs.
finner man
E1 + E2 + E3
t - -* 1__
o- 3
et e2 e3 = 0
(1)
(2)
Det kan nu visas, att under dessa
förutsättningar kommer såväl jordkomponenten e0 som
faskomponenterna elf e2 och e3 att fortplanta sig
efter ledningen oberoende av varandra.
Påståendet gäller exakt för en fullkomligt symmetrisk
ledning och med god approximation för en
ledning med horisontalprofil. Hela tiden förutsättes
rent linjära förhållanden, alltså ingen korona.
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 18 november
1949.
Fig. t. En trefasig vågs
uppdelning i tre
fas-komponenter och en
jordkomponent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
