- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
307

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Elektriska vandringsvågors dämpning, av Sune Rusck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 5 april 1950

307

Fig. 4. En trefasig exponentialstöts amplituddämpning som
funktion av avståndet från inmatningspunkten och med
den utsända stötens halvvärdetid som parameter.

Fig. 5. En enfasig exponentialstöts amplituddämpning som
funktion av avståndet från inmatningspunkten och med
den utsända stötens halvvärdetid som parameter.

språngspännings dämpning. Fig. 3 visar
spänning-tidkurvorna för några olika linjelängder.

Dämpningens beroende

av den utsända stötens halvvärdetid

När man nu väl vet hur en språngspänning
formförändras, är det alltid möjligt att med
hjälp av faltungintegralen beräkna dämpningen
för en stöt av godtyckligt utseende. Sålunda har
genom ett numerisk-grafiskt förfarande
dämpningen beräknats för en exponentiellt
avklingande stöt. Fig. 4 visar en trefasig exponentialstöts
amplituddämpning som funktion av avståndet
från inmatningspunkten och med den utsända

stötens halvvärdetid som parameter. Som synes
är den utsända vågens längd av mycket stor
betydelse för dämpningens storlek.

Fig. 5 visar motsvarande kurvor för en enfasig
exponentialstöts dämpning. Härvid har
ytterfaserna förutsatts vara fria i
inmatningspunkten, alltså det fall som i praktiken skulle
motsvara ett enfasigt blixtnedslag. Figuren
innehåller ett par synnerligen intressanta detaljer. Den
första av dessa är att kurvorna övergår till att
bli parallella med abskissan för större värden på
avståndet från inmatningspunkten. Detta beror
på, att jordkomponenten här har dämpats så
mycket, att spänningens toppvärde bestämmes

Fig. 6. Oscillogram vid spänningar
över och under koronagränsen;
mätstationen ligger 12,7 km från gene-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free