Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Mätning av atmosfäriska överspänningar i kraftnät, av Marius Böckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Blockschema för automatisk oscillograf.
Fig. i. Speciell tidssvepskrets för oscillograf.
grafen får utlösningsimpuls. Fig. 3 visar ett
blockschema över oscillografen. En
spänningsimpuls kommer in från mätshunten och går dels
direkt in på mätplattorna, dels till
utlösningsdonet 3 över fasvändaren 1. Från
utlösningsdonet startas tidssvepet 2 och oscillografen ritar
spänningsförloppet. Efter att tidssvepet är
färdigt, ger utlösningsdonet 4 en impuls till
kameran, som vrider fram ny film, och oscillografen
är beredd för ny upptagning.
I oscillografen har använts ett rätt speciellt
tidssvep som framgår av fig. 4. För att öka den
tid, som kameran kan stå öppen utan att filmen
svärtas nämnvärt, kan man i viloläget lägga en
relativt hög avlänkningsspänning på
tidplattorna. Eventuella ströelektroner, som passerar det
negativa gallret, kastas då åt sidan och träffar
icke skärmen. Så fort en ventilavledare tänder
och oscillografen får utlösningsimpuls, måste
emellertid strålen hoppa fram på skärmen och
tidssvepet börja. Strålen sveper först en gång
över skärmen med relativt stor hastighet
(sveptid ca 500 ,us) för att ge detaljer i
överspänningens front och första del. När strålen kommer till
skärmens andra sida, vänder den och går
tillbaka med två olika hastigheter. Första
fjärdedelen har hög medelhastighet (sveptid 5 000 jxs)
för att ge totala varaktigheten av långvariga
överspänningar. Sista delen av återgående svepet
går sedan med låg hastighet (sveptid ca 1 s) för
att teckna multipelblixtar eller återtändningar i
ventilavledaren. Denna relativt komplicerade
svepspänning, som framgår av figuren, kan
alstras i den relativt enkla krets som finnes.
Tyra-tronen, som startar förloppet, får tändimpuls
från utlösningsdonet, och kretsen består för
övrigt endast av motstånd och kondensatorer.
En av svårigheterna vid mätning av de
strömmar, som förorsakas av atmosfäriska
överspänningar, är att de varierar inom mycket vida
gränser. Man vill gärna ha med från de minsta
strömmar, som följer en ventilavledartändning och
som rör sig om 50—100 A, upp till mycket stora
strömmar, åtminstone 10 000—20 000 A. För att
få med detta stora mätområde har använts en
logaritmisk mätshunt enligt fig. 5. I
ventilavle-darens jordledning ligger en kraftig ohmsk shunt
på 0,2 eller 0,5 ohm. Spänningen över shunten
ledes genom mätkabeln till oscillografen. I
oscillografen sitter en avslutningsimpedans, som
består av en kombination av ohmska och
spänningsberoende motstånd, som ger nära
reflexions-fri avslutning av kabeln. Spänningen till
oscillo-grafens mätplattor tas över det
spänningsberoende motståndet. Man får på så sätt en logaritmisk
skala på oscillografen, utan att det
spännings-beroende motståndet får så stora strömmar att
hysteresis i materialet uppträder.
I våra mätstationer har våra oscillografer
kompletterats med en enkel magnetisk amplitud- och
varaktighetsmätare dels som kontroll, dels för
att prova om man med detta enkla
mätinstrument kan få användbara mätresultat. Principen
för den magnetiska varaktighetsmätaren
framgår av fig. 6. En liten magnetstav finnes på
avstånd R från den strömförande ledaren. Staven
har anbragts så, att den ligger i det magnetiska
flödets riktning och är omgiven av en kortsluten
spole. Vid snabba strömändringar i den
strömförande ledaren induceras i den kortslutna spolen
strömmar, som motverkar flödesändringen och
hindrar att fältet tränger in i spolen, förrän den
inducerade kortslutningsströmmen har dämpats
ned. Dämpningstiden är beroende på spolens
tidskonstant. Om inan därför jämför remanen-
Fig. 5. Logaritmisk
shunt med stort
mätområde.
Fig. 6. Princip för magnetisk varaktighetsmätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
