Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Mätning av atmosfäriska överspänningar i kraftnät, av Marius Böckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
311
sen i en stav utan dämpspole med remanensen
i en liknande stav men omgiven av en
kortslutningsspole med en given tidskonstant, kan man
få en uppfattning om stöten har varit
tillräckligt lång, för att kortslutningsströmmen i spolen
skall ha dämpats ut, alltså få ett mått på
strömstötens varaktighet.
Fig. 7 visar det praktiska utförandet av en
magnetisk amplitud- och varaktighetsmätare.
Den består av en bakelithylsa med fyra inlagda
mätstavar, en utan dämpspole och tre ined
dämpspolar med olika halvvärdetider från 1—100 jis.
Två dylika mätare anbringas på ett avstånd av
15 och 150 mm från varje ventilavledares
jordlinor. De tillåter då mätning av amplituder från
ca 100 till 10 000 A och varaktigheter från 1 till
ca 500 us.
Fig. 8 visar exempel på uppmätning av en
varaktighetsmätare. Magnetstav 1 (odämpad) visar,
Fig. 7. Magnetisk
amplitud- och
varaktighetsmätare.
Fig. 10. Branthetsindikator; två gap har indikerat.
att amplituden har varit + 375 A, motsvarande
en magnetiseringsström i mätspolen av 2,5 A.
Mätstav 2 är magnetiserad till samma värde,
alltså strömmen har varat avsevärt längre tid än
1 jus. Stav 3 är magnetiserad till ca 80 %.
Kortslutningsströmmen i spole 3 har därför dämpats
ned till ca 20 %, och varaktigheten i stöten måste
då ha varit ca 25 /is. Stav 4 är icke mätbart
magnetiserad. Stöten har alltså varat avsevärt
kortare tid än 100 pis, vilket ju stämmer med
stav 3.
Såsom tidigare nämnts medger icke det relativt
enkla oscillografröret och de använda tidssvepen
att man kan mäta brantheten vid extremt branta
stötar. Mätutrustningen har därför
kompletterats med en branthetsindikator enligt fig. 9.
Principen är att en kapacitans mot jord C laddas
från linjen över ett motstånd R. över motståndet
ligger ett indikeringsgnistgap, bestående av ett
självjoniserande gnistgap med en tunn kaka av
ett sprängämne mellan elektroderna.
Spänningsfallet över motståndet blir proportionellt mot
inkommande spänningsvågens branthet, och när
denna överstiger ett visst värde, tänder
gnist-gapet, sprängämnet exploderar och kastar isär
gnistgapets elektroder. Därmed indikeras att en
våg överstigande en viss branthet har passerat
indikatorn. Det praktiska utförandet framgår av
fig. 10. Kapacitansen mot jord bildas av
sprid-ningskapacitansen från en aluminiumburk som
hänger på linan. Sex indikeringsgap (på figuren
har två indikerat) ligger parallellkopplade över
motståndet, fastklämda av fjädrar på burkens
Fig. 9. Princip för
branthetsindikator.
Fig. 8. Mätning med
magnetisk amplitud
-och varaktighets-mätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
